Epilog: Theodor Lewald

Jag är en 32 årig person som bor i sydöstra delen av Tyskland. Jag arbetar inom familjekällor. Jag letar t.ex. upp gamla familje saker. Det kan vara allt ifrån en familjemedlem till en ägodel.

Jag har arbetat med det i nästan 8 år nu. Jag arbetar med sådant eftersom jag tycker att det är kul. Det är väl kul att hitta en persons t.ex. bror?

För ett halvt år sedan så började jag leta upp min egen familjs ägo delar. Jag hittade nyligen en dagbok som skrevs utav min gammel farfars bror.  Den beskrev hans tid under andra världskriget. Den har inte ett riktigt slut, det sista han skrev är att han blev inkallad till ett duschrum med massa andra i auswitch.

Det står även att han inte var så involverad i början men blev det mer mot slutet. Han ägde ett bageri med en nära vän som bär namnet Heinrich Wenkel. Bageriet var stort och det gick bäst för dem i stan under krisen. Det var fortfarande inte tillräckligt.

Det man får veta om Theodor är att han var en omtänksam och snäll person. Han ville inte döda eller skada någon. Han ville att allt och alla skulle må bra. Han kunde t.ex. rädda en person och riskera att han själv dör.

Efter allt detta jag läst från hans dagbok och dem massa kommentarerna jag hittad honom så anser jag att han är en man som bör hyllas.

Han förändrade människors syn på livet och stöttade dem till den rätta vägen. Han gav också ut bröd till de som var extremt fattiga. 

Kortfattat – Han var en underbar person. Ett exempel på hur människan egentligen skall vara.

Jag önska att han vore här och kunde berätta lite mer. Jag kan inte berätta mer eftersom massa sidor är försvunna och de som är kvar är otroligt svåra att läsa.

Han dog med stor sannolikhet i duschrummet i Auswitch. Han skall från och med nu kommas ihåg som en viktig och bra person.

Vila i frid Theodor Lewald

Epilog: Dorothea Lackhausen

28 juli 1956 – Sista dagboksinlägget

Det är 14 år sedan jag skrev sist. Jag hittade nämligen min gamla dagbok när jag städade huset här om dagen. Jag har läst igenom allt och jag är så tacksam för att jag har skrivit dagbok. Det är ju väldigt roligt att läsa såhär i efterhand. Men mycket har hänt på dessa år. Min man Johan har hunnit gå bort. Efter hans amputering fick han en infektion som senare urartade sig till en allvarlig blodförgiftning. Jag saknar honom så. Det har gått 2 år sedan. 

En stor händelse i livet som hänt under tiden jag inte skrivit är att jag har hunnit få 3 barn. Så jag är inte ensam. Dom är alla väldigt uppfostrade och duktiga både i skolan och när det kommer till att hjälpa till i hemmet. Det är viktigt att jag får hjälp hemma nu när flyttat från staden ut på landet. Vi bor nämligen i ett stort hus och vi har både hästar, får, kor och hönor. Jag fick råd med detta efter jag sålt skrädderiaffären i staden. Efter Johans bortgång blev det för tungt att ta hand om 4 barn och samtidigt driva en egen affär helt på egen hand. Och så sålde vi ju lägenheten och de pengarna gick då till att köpa våra djur.

Jag hoppas på att det är här jag får dö. Och att mina barn väljer att ha kvar detta hus när jag inte längre finns kvar. Jag tänker även spara denna dagbok till min äldsta dotter. Kanske hon kan ha glädje av att läsa om hur det var under min uppväxt. För nu är det inte så kul att lyssna på mamma som endast pratar om ointressanta saker, tycker hon. Kanske hon också kommer vilja skriva dagbok i framtiden.

Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg

Dorothea Lackhausen

Den 28 Februari 1939

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en hel del grejer sedan sist. Jag har fått ta över affären. Ägarna blev arresterade av polisen för ett tag sedan. Tydligen så får inte judiska personer driva eget nu för tiden. Så nu jobbar jag helt ensam. För mig är det inte samma arbete längre. Det är svårt på det sättet att jag inte har en aning om vad som hände med dem.

Hemma är jag ensam också. Min man Johan kallades in till den Tyska armen i Polen och har varit hemifrån i 4 månader nu. Vi brevväxlar ständigt vilket känns bra. Att upprätthålla vår kontakt är viktig. Så att jag vet att han är okej, att han inte är skadad på något sätt.

I stunder som dessa önskar jag att jag hade haft barn. Att bara slippa vara helt ensam. Folk tycker att det är konstigt att jag inte har några eftersom dem tycker jag börjar bli lite försenat. Det vanligaste brukar vara att ha runt 3-4 stycken i min ålder. Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg. Att jag kanske inte kan bli gravid och att det inte kommer gå bra för mig om jag inte blir det snart.

Min pappa har dött. Han dog härom veckan i influensan. Så jag har tillbringat mycket tid i mina föräldrars hus i staden.

Hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet

Enoch Hoffman

När jag var ute och gick så såg jag en gammal man som tvingades att springa i cirklar och det var några ungdomar som hade tvingat honom. Jag hade blivit less på att se judar behandlat på det sättet, så jag sa emot. Det var då ungarna kallade mig för en jude älskare och sköt både mig och den gamla manen på plats. Trots att jag inte dog direkt som den gamla manen så blev jag väldigt skadad. Det här är kanske den sista dagboken som jag skriver så det enda jag vill säga är innan jag avgår är bli inte frestad tänk på framtiden först, Och hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet.

Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig

Enoch Hoffman

Hitler är nu presidenten över Tyskland. Jag tror inte att det är nu längre inte möjligt att stoppa honom. Det bli värre och värre för varje dag för judarna, de kan inte ens gå på gatan utan att bli misshandlade eller ut skämda av så kallade poliser. Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig. Trots att ja själv var emot Versailles fred avtala så är det här inte värt det. Men Hitlers följare är för dumma för att inse att det här kan skada Tyskland i framtiden, och jag tror faktiskt att de flesta vet det. 

Men det är frestelsen som leder Tyskland åt fel håll.

Är jag så svag?

Enoch Hoffman

12 oktober 1929

Jag blev påhoppad alldeles efter mitt eftermiddagspass idag av ett gäng ynglingar, högst 18 år gamla, som behandlade mig synnerligen hårdhänt. De kallade mig ”Judeälskare”. Jag undrade vad de pratade om. De informerade mig att Herr Sherman, vars butik jag arbetade i var Jude, och eftersom jag jobbade i hans butik var jag de facto en som stödde Judarna och deras konspirationer: ”De har skapat alla våra problem!”, ”Din lilla medlöpare, jag borde banka in din skalle omedelbart!”

Jag kontrollerade mig själv, jag skulle trots allt bli rejält nerbultad av detta fanatiska gäng om jag ens försökte säga emot, så jag berättade att jag faktiskt var emot Versaillesfreden och dess utveckling, vem var inte det, men det fanns ingen bevisning att det hela var en ond komplott av judarna. Jag arbetade också endast hos herr Sherman. Jag var även tvungen att insistera att han alltid är endast lite grann sträng, och att han alltid betalar min lön.

Detta var inte godtagbart nog, utan dessa ungar fortskred med att hoppa på mig, efter en signal från den brunklädde ledare, samtidigt som jag ursinnigt sprattlade som en fisk. Tydligen trodde ett gäng kommunistarbetare att jag var en av dem, för de hoppade in i bråket och det hela eskalerade. I villervallan kunde jag kravla mig ut, och stoppa blödningen i tandköttet, nu med nyvunnet hat för allt som förknippas med Arbetarparti överhuvudtaget.

Dessa ungdomar, är detta det Nationalsocialistiska partiet vilket så många talar gott om här i Northeim? Allt fler låter sig hotas av dem och deras hårdföra metoder.

Jag har inte följt med i inrikespolitiken så nämnvärt, det behövs inte så som Puben ljuder av allt prat hit och dit med Hitler. Jag har märkt att många aldrig pressar vidare sina argument mot Hitler, som om hänvisningarna till ”Mein Kampf” är någon sorts obestridlig sanning. Nationalsocialisterna fortsätter sedan att citera de bästa bitarna ur Hitlers bok tills jag utrymmer lokalen i irritation.

30 januari 1931

Man ser fler och fler ”brunskjortor” i staden nu för tiden. De går hårdare på Kommunisterna också, senast slogs de både gula och blå. Jag hatar att erkänna det, men jag har blivit rädd för att gå ut på kvällarna, dessa personer provocerar med flit folk till bråk.

Fler och fler förlorade jobb. Många blir frustrerade över arbetslösheten, och vissa drivna av den till att gå med i NSDAP. Jag har haft den förmånen att ha kvar mitt jobb, men jag vet ej hur länge detta kan pågå innan även jag förlorar allt.

En kommunistisk arbetslös man i 30 årsåldern vände sig mot mig i puben och undrade om jag ville gå med i partiet. Han såg utmärglad ut. Jag är nog lite rädd att ta ställning, jag vill definitivt inte bli misshandlad av nazisterna, men samtidigt har jag inget till övers med just kommunisterna, det är deras politik jag har svårt för.

Jag har kollat lite i ett upphittat exemplar av ”Mein Kampf” jag hittade på en trottoarkant, förmodligen slängd av någon stackars nyfiken person. Det är verkligen dynga. All detta blatanta hat mot judar, totalt idiotiskt. Ingen verkar tänka efter i nazistleden, eller tycker de verkligen så?

När jag kallade boken för skräp i puben när en gammal man höll på att predika, hoppade genast ett par, tre män upp med knytnävar uppe. Jag satte mig ned.

Är jag så svag?

2 februari 1932

Jag hade ett samtal med herr Sherman igen, som var synnerligen nervös.

Han sa att han absolut vill lämna Tyskland, alla dessa oroligheter och vandalismen i staden är för mycket. Hans fru var däremot stenhård på att flytta, så det slutar med att de stannar kvar i deras lägenhet ovanför butiken. Jag kände mig illa till mods när jag fick reda på ännu mer nyheter om massarbetslöshet, Sherman behöver det här jobbet.

Och jag själv? Jag får vara glad om jag inte blir avskedad innan sommaren, och vad händer sedan?

Vi behöver en förändring

Enoch Hoffman

10 december 1923

Det är en skandal hur Tyska politiker har låtit denna situation skena iväg så totalt som nu, ekonomikrisen har lamslagit Tyskland med hejdlös inflation. Alla talar om NSDAP och Hitlers misslyckade kupp, huruvida det var något planerat ur desperation eller om det helt enkelt var en plan att ta över Tyskland politik.

Vilket som, måste det sägas, behöver vi en ledare som tar oss ur denna djävulska inflation, och inte några mesproppar i Riksdagen som käbblar om vad som ska betalas och var. Om inte våra ”ärade” politiker löser problemet kommer det garanterat att dyka upp fler uppstickare som Hitler och hans anhang, inte minst bland Kommunistpartierna.

15 november 1923

Nyss pratade jag med min arbetsgivare herr Sherman om situationen, som oroade sig om de ökande priserna på kålhuvuden. Han har sålt väldigt lite den senaste månaden, och de ökande priserna i allt möjligt gör att han tyvärr måste sänka min lön. Jag som knappt tar mig fram på det jag har! Och han sitter och tänker på kålhuvuden… Vi behöver en förändring.

Jag sa till Sherman att NSDAPs kupp i München visade exakt var Hitler står, han är en man som kan ge Tyskland en förändring! Sherman stirrade, och sade sedan något i stil med att de var våldsförande praktidioter, som inte skulle kunna leda sig själva genom sina egna byxor.

Där har man en som vet vad han tycker. Jag tycker detta Arbetarparti låter tämligen lockande själv. Huruvida de kan ändra något återstår att se.

Det känns som om allting snart ska ta slut

Klaus Kreidl

Det känns som om allt det goda och njutbara i livet har tagit slut. Northeim är inte längre samma stad som den tidigare varit, det känns som om alla har förändrats och blivit nazister. Alla mina nära och kära är nu borta, de har följt med den gigantiska nazistiska folkmassan.

Polen har precis blivit invarderat av Tyskarna. Storbritannien och Frankrike har förklarat krig mot Tyskland men ändå så gör de inget för att hjälpa polackerna. Den nazistiska ideologin har vuxit i många andra länder och respekten för Hitlers makt har ökat. Detta är en av faktorerna till varför jag tror att Storbritannien och Frankrike inte gör något för att hjälpa till, de är rädda helt enkelt. Tyskarna stormade in i Polen med sina stridsvagnar, de hade tillräckligt många för att komma in i landet och efter en kort tid var de redan inne. Som om detta inte räckte så blev Polen också attackerat av Ryssland och deras diktator "Stalin". Tyskland och Ryssland hade alltså gjort en pakt ihop om att ta över Polen tillsammans. Det de berättade för folket var att de ville utveckla världen på ett bra sätt, något som såg förfärligt ut i mina ögon.

Kriget pågick inte så länge, bara i några veckor men konsekvenserna efter detta anfall var det som drabbade Polen värst. Många polacker blev dräpta på plats och de som hade tur blev "bara" skickade till koncentrationsläger där de fick tillbringa hela sitt liv i smärta och hunger. Vissa polska barn blev kidnappade och fördes ut ur landet, bort från sina föräldrar. De polska judarna var de som hade det värst. Om de inte dödades eller blev tagna till koncentrationsläger levde de i ghetton. Ghettot var ett begränsat område, omringat av tyska soldater. Det var som vilket ställe som helst men just i ghettot bodde bara judar. Det var ett väldigt smutsigt ställe och lagarna där var mycket mer strikta! ALLA judar som var 10 år eller äldre var tvungna att ha en gul davidsstjärna på sitt klädesplagg. Det vanligaste sättet att döda massvis polacker var genom att gasa ihjäl de med en gas som kallas "cyklon b", men det var inte bara polacker, det var mest judar, utvecklingsstörda och handikappade människor man ville få åt, något som bara Tyskland INTE kunde komma undan med. Polen är nu längre ingen självständig stat då den utplånats av Sovjetunionen och Tyskland.

Förra månaden ockuperade Tyskland Norge och Danmark. Det gick rätt så snabbt och det såg inte så svårt ut för Hitler, kanske för att Sverige godkände trupperna att gå genom deras land vilket gjorde det enklare för de att komma fram. Dessutom så är både Norge och Danmark rätt så små länder vars försvarskraft inte är så stark jämfört med Tysklands. Nu i Maj valde Tyskland att attackera de gamla fienderna från första världskriget, Frankrike. Hitler har nu längre ingen kontroll över vad han håller på med, hans makt gör bara så att han vill ha ännu mer av den. Hans folk håller nu på att bygga fler och fler koncentrationsläger för den opassande rasen, det är nu alla verkligen inser att han tar allting på dödligt allvar.

Det är nu redan september och Tyskland har redan misslyckats lite med sina attacker. Förra månaden planerade Tyskland att förstöra mycket för storbritannien men istället så var det Tyskland som råkade illa ut, massvis med tyskar blev dödade, tillsammans med deras plan och vapen. Det började med att tyskarna i sina bombplan flög in över Storbritanniens mark för att förstöra deras industrier och mycket mer. Dessvärre så blev som sagt tyskarnas plan nerskjutna, attacken hade misslyckats. När en viss tid hade passerat började fler tyska soldater att bomba Englands storstäder, England var bara tvunget att förstöras i Hitlers ögon.

Flera länder ansluter sig till kriget och själva kriget pågår nu inte bara i Europa utan i andra delar av världen också. Den amerikanska flottbasen Pearl Harbor attackerades av Japan (den 7e december 1941). Just att Japan hade folk som offrade sitt egna liv (kamikazes) för sitt egna land gjorde så att flottan gick ner på några minuter då de självmordsbombade sig själva in i flotten med flygplan som förstörde gigantiska delar av basen. Det var nu bara en tidsfråga innan USA skulle ansluta sig till kriget, men vilka länder skulle de samarbeta med?

Hitler tog över mer och mer länder, hans namn blev mer fruktat och tillslut så kom attacken som många hade misstänkt. De Tyska soldaterna rusade in genom den Ryska gränsen med ett mål om att ta över och besegra Sovjetunionen. Det var nu november 1942 och Hitler trodde att Sovjetunionen inte längre stod på sina fötter, att de hade gett upp. Men så var det absolut inte. De sovjetska soldaterna började strida mot Tysklands armé, det var början på en strid som skulle vara i några månader, månader av blod och ånger. Under den här tiden dog ungefär 200 000 tyska soldater och nästan hälften av de hamnade i fångenskap av det sovjetiska folket, det var dags för Hitler att tänka om.

Under den senaste tiden har bara katastrofala saker hänt mig, världen håller på att kapitulera och inget står i sin balans. Utan mina nära och kära är livet betydligt svårare. Vart man än går så ser man rubrikerna svämma över folket, den här gången handlade det om slaget i Normandie. Det var Tyskarna,  engelsmännen och amerikanarna som deltog i det brutala slaget. Jag kan fortfarande inte förstå att Tyskland har råd för att kriga såhär, snart kommer vi ju förlora vår ekonomi om vi fortsätter bygga olika stridsvagnar.

Det är nu året 1945 och det känns som om allting snart ska ta slut. Tyskland har det väldigt svårt att hantera kriget, både amerikanare och engelsmän trängde sig in i landet och samtidigt som detta pågick kom också sovjeterna in österifrån. Jag var säker på att Hitler inte hade någon aning om vad han höll på med, han hade ju inga planer alls! Massvis med onödiga dödsfall inträffade dagligen. Det sista jag hörde om Hitler var att han hade gift sig med sin älskade Eva Braun, sedan försvann de spårlöst. Min bild över världen har förändrats enormt, det känns som om allting ska ta slut nu när Hitler och Eva är borta, nu när de båda är döda.

Det har gått en viss tid sen kriget slutade. Allting har förändrats enormt nu när inte Hitler är med oss. Visst har vi fortfarande konsekvenser att ta hand om men allting håller på att lösa sig. Min dröm har gått i uppfyllelse och det känns verkligen som om man kan börja om på nytt och glömma allt som har hänt, jag kommer dock aldrig få tillbaks mina gamla vänner och en del av min familj, jag vet inte ens vad som har hänt med de, om de är döda eller vid liv.

Epilog: Maria Bruyker

Jag har fått äran att intervjua min faster, Maria Bruyker, om hennes kommande bok som utspelar sig under andra världskriget och är baserad på hennes liv. Den är kritikerrosad, mycket efterlängtad och förväntas sälja lika bra som hennes andra böcker, om inte bättre. - Jag har fått privilegiet att läsa några sidor i boken som du har skrivit och de sidorna var skrivna i dagboksform. Många har spekulerat om att det är faktiskt är en dagbok, är den det? Om så är fallet; är det din egen dagbok och varför har du valt att publicera den?- Ja, det är faktiskt en dagbok som jag började skriva i när jag flyttade från Hannover och slutade när kriget var över. Jag vill att folk ska få så mycket insikt och förståelse om krig, dess konsekvenser och om hur människorna levde under kriget så att det bryter ut fler. Dessutom vill jag att folk ska veta hur Hitler kom till makten så att de inte blir hjärntvättade av sina ledare och följer dem utan att ifrågasätta, som en del av det tyska folket gjorde. Jag har valt att redigera några grejer eftersom de är alldeles för personliga eller detaljerade för allmänheten att läsa. Om jag publicerade det jag valt ta bort skulle vissa, som det handlade om, kanske hamna i klistret och det vill jag ju inte! 

- Hur kom nazisterna till makten?

- Efter första världskriget slut var Tyskland tvungen att ge upp och de var tvunga att skriva på Versaillefördraget där det fanns krav som segrarländerna hade ställt för att kriget skulle upphöra. Dessa krav var utan tvekan till för att försvaga Tyskland och generalerna för den tyska armén rådde våra politker att skriva på och de gjorde det. Generalerna var också de som började sprida att Tyskland skulle ha vunnit kriget men att man blivit stabbade i ryggen av de politiker som skrev på Versaillefreden. Nåja, Tyskland fick ge bort land som de ockuperat under kriget och en del som de erövrat några år innan kriget. Det var inga problem förutom att stoltheten sårades men det stora boven här var skadeståndet. Det var en orimligt hög summa som skulle betalas och det gjorde att folket fick leva i en oerhörd fattigdom men snart kunde inte Tyskland betala allt men tyskarna gjorde inte det och då marscherade franska soldater in i Ruhr, ett område med många stålverk och kolgruvor, och krävde pengar. De tog i princip alla pengar de såg och när de tog slut, tog de ut vinsten som industri-grejen fick. I ett försök att stoppa dem, uppmanade politikerna lokalbefolkningen att passivt demonstrera genom att inte arbeta så då fick soldaterna inget. Men för att få demonstranterna att fortsätta demonstrera var politikerna tvungna att betala dem, de tryckte upp ofantligt många nya, större sedlar så till slut förlorade pengarna sina värden och det ledde till inflation och det fortsatte, vilket ledde till hyperinflation. Folk som hade pengar kunde inte köpa mat eftersom värdet på pengarna sjönk för varje dag, folk förlorade jobben, vilket ledde till svält. Men då kom Hitler och co.(nazisterna) och utlovade jobb för alla och att Tysklands storhet skulle återuppstå genom det tredje riket. Folket stödde ju honom då han var en bra talare och att Joseph Goebbels anordnade stora grejer under valkampanjen som liknade konserter och om inte Hitler övertygade alla, så övertygade alla varandra. Dessutom var de som inte stödde honom i princip tvungna att göra det eftersom alla andra var det och man ville liksom inte bli påhoppad av galna nazister för att man inte var med. Andra såg möjlighet att få jobb och brydde sig bara om det. De ville även få tillbaka typ ära som de förlorat efter första världskriget.

- Hur påverkades du och din omgivning när nazisterna kom till makten?

- Nazisterna förstörde mitt liv. Jag har fått se grejer som jag aldrig kommer att glömma; lemlästade ben och armar, inälvor bredvid en död soldat, personer som såg ut som skelett p.g.a svält, judarnas sorgna ögon och en död nazist som brändes på bål... Jag var alltid så rädd, så, så rädd för att bli arresterad för det jag "gjort" och tänkte. Dessutom fick jag ingen chans att förverkliga mina drömmar i mer än trettio år, jag fick vara sjuksköterska före, under och efter kriget, i några år men sedan satte jag mig ner och skrev. Ah, just det, min kusin konverterade till nazist eftersom det fanns ett par bröder i Northeim som han verkligen avgudade, han gjorde precis allt de gjorde. Några år efter att nazisterna varit vid makten hade han arbetat sig upp och blivit en tvättäkta nazist, han hade fått jobb i underrättelsetjänsten för Gestapo, blev befordrad och fick åka utomlands för att arbeta där. Har aldrig hört av honom igen, vet inte om han är död eller fortfarande lever. Ursula, min moster är död och hennes sista ord var att hon förlåter hennes son, så om du fortfarande lever så ska du veta att din mor har förlåtit dig för det du gjort. Min vän som var jude försökte rymma men han blev gasad i Auschwitz.

- Ok, måste dra snart  *gäsp* berätta varför det slutade som det gjorde.

- De allierade kom helt oväntat på en plats där tyskarna inte väntat sig och de kom med över två miljoner soldater och ett mycket stort arsenal. De vann stor mark hela tiden och kom djupare in i Tyskland varje dag. Samtidigt kom Sovjet från andra sidan Europa och marscherade mot Tyskland. Hitler blev rädd och började kalla in sextonåringar i kriget och tog sedan stridsvagnar för att möta fienderna men de var bättre utrustade och vann självklart kriget. Då fick Hitler höra grejer om det och tog självmord med sin nyblivna fru, Eva, det gjorde så att folket gav upp och då slutade kriget i väster.

- Så där, nu springer jag bort och lycka till med boken :)

Epilog: Trina Thielenhemme

Mitt namn är Dan Thielenhemme och jag har släktforskat sedan min far dog för tre år sedan och jag började studera historia. Jag är från Wales, men min far var tysk och ingen i min familj visste särskilt mycket om hans ursprung. Jag har sökt i Tysklands folkbokföring och jag har rest runt i Northeim och Berlin och pratat med olika släktingar. Många av mina släktingar berättade besviket att deras förfäder verkade stå på nazisternas sida, kanske var det därför min far inte talade om sitt ursprung. Innan andra världskriget var många stolta över att vara tyskar, men nuförtiden känner sig många tyskar sig skyldiga över förintelsen. Dock var det obligatoriskt att vara med i NSDAP så det går inte att säga säkert om mina förfäder trodde på den nazistiska ideologin eller inte.

De flesta av släktingarna härstammade från Northeim, en liten stad nära Hannover. En av släktingarna var lärare och han och hans fru var en av dem som gick med i NSDAP tidigt, när det inte var obligatoriskt. Dock hade de en dotter, Trina Thielenhemme. Jag fick reda på att hon hade bott i en liten lägenhet nära utkanten av staden, och det var också där hon hade hittats mördad 1944, strax efter att hennes far hade dött av bombningarna i Hannover.

Jag tyckte att Trina verkade vara en av de intressanta släktingarna, så jag ringde på utanför lägenheten som hon hade bott i. En gammal dam öppnade dörren och när vi talade så berättade hon att hon hade hittat en dagbok under en golvplanka i lägenheten. Jag fick se på dagboken, men eftersom den var skriven med en gammeldags skrivstil och min tyska var dålig så fick den gamla damen översätta den åt mig.

Trina började skriva i dagboken när hon var 16 år gammal, och hon skrev ca 1-3 gånger per år fram tills hon dog. I början så verkade hon vara en helt vanlig tonåring som klagade på sina föräldrar, var intresserad av musik, ointresserad av politik och hade många vänner. Hennes äldre bror dog i första världskriget och hon ville bli en läkare precis som han hade tänkt bli, men istället så blev hon en sjuksköterska.

Första världskriget ledde till många problem i Tyskland, på grund av fredsavtalen. Det uppstod inflationer, det var hög arbetslöshet och många, även Trina, hade problem med ekonomin. Sedan kom Hitler med nazismen, han lovade arbete och att Tyskland skulle bli starkt igen. Detta skulle lösas på olika sätt, framför allt genom att förinta judar och kommunister. Befolkningen var desperat. Fler och fler tyskar anslöt sig till NSDAP. Många anslöt sig bara för att deras vänner och familj gjorde det, troligen var de rädda. Trina trodde inte på den nazistiska ideologin, och undvek därför sina vänner och sin familj eftersom de trodde på den. Hon försökte konvertera sig själv till nazismen genom att läsa Mein Kampf, men det gjorde bara saken värre. Hon var en av de få personerna som förstod hur ologisk nazismen var, många tänkte inte på det utan blev påverkade av Hitlers tal och hans självsäkerhet.

Trina höll för det mesta sina känslor inom sig, men hon råkade en dag försäga sig om sina åsikter, dock hade hon tur och kvinnan som hörde, Eva Tannberg, var också emot nazismen. Trina hade även en kollega, Maria Bruyker, som hon misstänkte var på samma sida.

Trina och Maria blev flera gånger tvungna att åka ut i krig och hjälpa de tyska soldaterna. De var i Polen en kort tid under 1939, och sedan i Frankrike 1940. Trina var en hjälpsam person, hon hjälpte till exempel en familj som gömde sig från Gestapo i hennes källare. Hon ville gärna göra något slags motstånd mot nazisterna så därför arbetade hon lite som hon ville och hjälpte ibland soldater på motståndarnas sida. En dag struntade hon i att ta hand om en man som var högt befäl på ett koncentrationsläger, denna handling ledde till att mannen dog.

Nazismen och kriget förändrade många människor. Jag tror att många mådde dåligt efter kriget, efter att de förlorat familjemedlemmar och arbete. Många var besvikna eftersom de förlorat kriget. De såg nazismen som en räddning, deras nya mening med livet och de gjorde vad som helst för NSDAP. De kunde till och med anmäla sina familjemedlemmar till Gestapo. Goda människor blev onda som torterade eller dödade andra. Vänner kunde bli till fiender, bara för att en av dem var jude. Vissa människor var emot nazismen och gömde sig från världen för att de inte kunde lita på någon längre. Trina var en väldigt god människa, men när hon såg hur kriget förändrade människor, och hur det förändrade henne själv, så fylldes hon med hat och sorg.

Ingen vet vem som mördade Trina. Troligen så var det personen som hotade henne genom att lämna en lapp till henne om att hon måste lämna Northeim. Kanske hade personen hört hennes konversation med Eva Tannberg, eller så var det hennes förre detta vän som var bror till befälet som hon lät dö.
Trina mindes mellankrigstiden, och hon ville inte att hennes land skulle gå igenom dessa svåra saker igen, men hon ville verkligen inte att Tyskland skulle vinna kriget, eftersom hon visste att världen inte skulle bli en trevlig plats att leva på då. Trina blev alltså mestadels lättad när det började gå utför för Tyskland i kriget. Det gick inte bra för Italien och Japan, och Tyskland fick ännu en gång alla länder emot sig, och även USA, som var en väldigt mäktig fiende. Alla förstod att kriget snart var över. Dock önskar jag att Trina hade fått leva lite längre och fått uppleva freden.

Epilog: Hazel Bader

Kära dagbok, nu är det inte Hazel som skriver utan hennes syster

Heidi. Det är med sorg om jag skriver det här. Hazel tog livet av sig. Hon kunde inte stå utlängre. Sorgen efter våran mors bort gång och allt drama runt kriget tog kål på henne långsamt. Jag trodde verkligen att hon skulle klara sig. Att hon var stark nog. Jag har anklagat mig själv för hennes självmord. Jag flyttade och det bidrog nog väldigt mycket till att hon tog livet av sig. Jag var borta i ungefär en månad innan jag kom och hälsade på Hazel. Hon mådde så dåligt då, hon bad mig om en sak, att göra en interjuv med henne om allt som hänt. Så jag gjorde det.

- Hej Hazel, du är nu 41 år gammal och har gått igenom väldigt mycket under en väldigt lång tid. Har du lust att berätta lite om hur du tror att nazisterna kunde få makten i Tyskland?

- Nazsiterna hade väldigt lätt att övertyga folk, så fort en var övertygad så hade dom satt i gång ett mönster. Bara dom fick en påverkad så berättade ju genast den för sina vänner och familj vilket gjorde att väldigt många under en snabb tid blev fast under nazisternas klor. Precis som jag. Jag fastande där, och det tog många år tills jag insåg att Hitler gjorde fel och att han bara lurat oss. Idag ångrar jag att jag betet mig som jag gjort och varit hatisk mot många människor. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för hur jag har tänkt om människors värde. Jag blev som manipluerad av Hitlers tal. Det blev många andra också. Hitler var bra på att övertala folk om att det han sa var rätt. Sen var ju Tyskland väldigt svagt efter första världskriget och Hitler lovade oss att vi skulle bli ett starkt och mäktigt land igen. Folk var desperata så det var inte så mycket att tänka över.

- Hazel du har nu nämnt Nazisterna många gånger hur påverkade nazismen och hitler invånarna i Tyskland och vårat samhälle?

- Nazisterna skapade kaos. Folk flydde, speciellt judarna. Dom gömde sig som små kaniner som blir jagade av rovdjur. Dom som stod på Nazisternas sida blev väldigt våldsamma och hatiska. Många var deprimerade pga hur allt stog till och många förlorade sina nära och kära i sjukdommar och krig. Det var en mörk period för dom flesta. Förutom för nazisterna som verkade ha en väldigt rolig tid med att springa runt och leta efter judar, som en katt som jagar möss. Det var en rolig syn till en början tyckte jag, men det blev bara värre och värre. Eftersom att nazisterna tvingade folk att välja sida så var det inte många som vågade säga emot och gick därför över på nazisternas sida motvilligt.

- Jag var ju själv med om allt du var med om men hur tror du att kriget kunde bryta ut?

- Jag tror att det kunde bryta ut eftersom att Hitler var väldigt hämdlysten och ville hämnas och göra Tyskland till ett stort och mäktigt land igen. Och när Hitler väl kom till makten så visste han inte hur han skulle kontrollera den. Vilket ledde till att han inte hade någon kontroll och då spårade det ur som det gjorde. Det ledde till att alla länder vände sig emot Tyskland igen. När Tyskland hade i stort sätt alla länder emot sig så blev vi svaga igen. Så det blev bara som en ond cirkel. Jag tror att det här kommer att påverka dom tyskar som kommer att leva efter det här kaoset.

　

- Jag förstår vad du menar. Men det är intressant att höra din åsikt Hazel. Det finns alltid flera delar av en historia. Och nu har vi fått höra din.

Jag och Hazel hade inte så bra kontakt efter det här, jag hade mitt liv och mina problem. En månad efter jag träffat henne sist så fick jag ett brev från Hazel granne och det stod:

”Hej Heidi,

Det är med sorg som jag skriver det här, men som du vet så har Hazel mått väldigt dåligt den senaste tiden och till slut orkade inte hon mer. Jag hade inte sett henne på länge så jag bestämde mig för att hälsa på henne och kolla så att allt var bra med henne. Men det var ingen som öppnade så jag gick bort till våran fastighetsskötare och fick nyckel in till eran gamla lägenhet. När jag öppnade dörren så blev jag chockad. Jag vet inte hur jag ska berätta det här, men det är väl lättast att bara säga som det där. Hazel hade hängt sig själv mitt i hallen. Jag är så hemskt ledsen över det här, att jag berättar det såhär. Ville säga det öga mot öga men eftersom att du flyttat så kan jag inte det.

Heidi, jag vill att du ska veta att Hazel älskade dig så mycket. Hon kämpade, men hon orkade inte mer, jag kunde höra henne skrika att hon saknade dig och eran mor. Ibland vaknade jag av att hon skrek av mardrömmar. Jag önskar verkligen att hon var här igen. Jag saknar henne, men inte alls lika mycket som du kommer göra när du läser det här.

Jag är ledsen. Du är alltid välkommen hem till mig.

Herr Zweidorff ”

Jag grät hela tiden när jag läste brevet, min älskade syster. Hon ville alltid väl om alla andra och satte sig alltid i andra hand och jag tror att det var det som fick henne att lämna oss att hon inte hade tagit itu med sina problem när de kom istället för att låsa in de. Då blri det bara värre. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka henne och min mor. Men tyvärr så går det inte..

Det ända jag kan göra nu är att bearbeta min sorg. Och alltid komma ihåg att minnen vi haft tillsammans.

Jag kommer alltid att älska dig ändå syster!

Ha det bra i himlen nu, och hälsa mamma.

Heidi Bader