onsdag 30 maj 2012

Epilog: Klaus Kreidl

Under andra världskriget så var Klaus Kreidl som vilken annan person som helst. Han hade absolut inte en fenomenal relation med det tyska rikets folk vilket ledde till att han var tvungen och vara försiktig. Efter en viss tid så märkte han att det inte bara var han som tyckte/var sådan, i själva verket så tänkte många människor nästan likadant som honom, att för många följde den massiva folkströmmen och tillslut gick in i "nazist fällan" där de blev fångade. Nazisterna hade redan sin lilla finurliga plan där de visste exakt vad de skulle göra för att sätta igång sitt rike. Genom att satsa på de som inte visste vilket parti de skulle välja och extremisterna fick de över mer och mer folk till sitt parti. År 1933 när NSDAP tog över makten framstod det som ett gudalikt parti där inget kunde gå fel med en lovande stadigt växande ekonomi och helt problemfritt i huvud taget. Men som vanligt så var detta bara massa trams som skulle hjärntvätta folket, men det visste ju inte människorna, så de tog den enklaste utvägen och gick med i partiet utan någon aning om vad som väntade de. Folket hade blivit övertygat av nazisternas högerextremistiska tankar och hitler hade gett de hopp, hopp om ett tredje rike, ett hopp som egentligen aldrig fanns.

Det var inte bara nazisternas plan som fick detta att fungera. Det var Tysklands stora behov av ekonomi överlag samt växande industrialiseringar och det var ju precis det här som NSDAP hade lovat! Detta gjorde så att folket inte riktig letade efter de negativa faktorerna, de ville bara att allting skulle bli bättre och att en ny gyllene tid skulle komma för Tyskland. Det var just här Klaus Kreidl gav upp. Han gick med i partiet som många andra för att få ett bättre liv och för att ständigt inte behöva oroa sig om att gå i konkurs, utan pengar fanns det liksom inget att göra. Människorna hade fått nog av de dristiga tiderna och de ville ha förändringar, mycket snabba förändringar och Klaus Kreidl ansåg att detta var en av de viktigaste bakåtliggande faktorerna till varför det blev som det blev. Alla partierna förändrade landet så långsamt, det vill säga, sakta men säkert men just NSDAP ville förändra landet hastigt och konstant vilket många personer tyckte var bra eftersom att de inte orkade vänta för det "perfekta livet". Det var heller inte så svårt att värva anhängare bland de unga. Den outbildade ungdomen formades dessvärre efter Nazisternas tankar och fick lära sig om den "Ultimata ideologin" som handlade om att det bara fanns en sann väg att ta i livet, att bli nazist och Klaus var en av de.
Om ni frågar Klaus Kreidl så ansåg han att det andra världskriget var oundvikligt med Hitler som ledare. Han hade skapat så mycket hat mot andra länder när han började bryta mot fredsavtalets regler som gällde för det tidigare kriget. Det var ett Tyskland som bara för ca 15 år sedan hade förlorat första världskriget. Många tyskar var upprörda för den sakens skull. De hade tillbringar flera år i krig bara för att sen inte vinna någonting alls på det, Tyskland förlorade bara land. I det fredsavtal som skrevs under när första världskriget tog slut så stod det att Tyskland bara fick ha 100 000 man rustade för krig, och de fick inte ha några man i Rhenlandet, en plats som låg på gränsen till Tyskland.

Redan bara ett par år efter att Hitler tagit makten så började han bryta mot fredsavtalets regler. Han lät alla pengar gå till upprustning av krigsmakten, och 1936 så tågade han in i Rhenlandet. Även fast han gjorde detta så mötte han inget som helst motstånd från stormakterna eller från FN. Det var kanske här människorna märkte att han ville ha mer än bara ett rikt Tyskland men samtidigt så märkte de att han var ganska mäktig pga av ingen stoppade honom, det var i alla fall det Klaus tänkte då han märkte att Hitler väjde på reglerna. I mars 1938 så tågade han in i Österrike, fortfarande utan att möta något som helst motstånd från de andra länderna. Och i september 1938 så kunde han också gå in i Tjeckoslovakien utan några problem alls, efter att ha rådgivit med de andra stormakterna. Han lovade dem att han inte skulle ta mer än den västra delen av Tjeckoslovakien. Men i mars 1939 så tog han även resten av landet. Nu började Hitler rikta siktet mot Polen. Polackerna gick inte med på detta, och därför så hotade Hitler med krig, ett krig som sedan skulle kallas för andra världskriget eftersom att stormakterna inte kunde sitta och titta på längre, de förklarade att Polen skulle få hjälp vid ett angrepp, hjälp av andra länder. Klaus Kreidl som vid denna tid inte var särskilt utbildad blev tvungen att gå med i armén. Det var vid denna tidpunkt Klaus ångrade att han aldrig hade utbildat sig, de utbildade ansågs viktigare och fördes därför inte in i kriget, de fick tillverka saker och stanna i landet. Efter bara 14 dagar i armén var Klaus enligt Nazisterna redo för sin första strid. Det gick snabbt och när han minst anade det stod han där mitt i fältet och skjöt ner människor han inte ens kände, personer som han absolut inte hade något emot. Striden varade inte särskilt länge den här gången, efter ca 2 och en halv timme slutade alla skjuta och tusentals kroppar låg i leran, Tyskland hade vunnit, igen. Nu var det dags för Klaus att samla upp kropparna i en hög. Han kollade alltid i deras fickor innan han la de i högen. Han letade efter pengar och andra saker han kunde bevara men han hittade också saker som han inte ville hitta, bilder på de dödas barn, familjer i huvud taget. Han böjde sig ner för att ta upp kroppen och hörde plötsligt ett skarpt ljud. Han försökte kolla bak men ramlade genast ner på marken, Klaus hade blivit skjuten. Soldaten kom fram till Klaus och sa något som inte han förstod sedan skjöt han honom i huvudet tre gånger, andra världskriget var slut för Klaus del.

Tyskland fortsatte kriga på flera fronter men tillslut kom tiden då de var tvungna att backa, de höll långsamt på att förlora. Alla länder som var emot Tyskland lade för stor press på landet och när man minst anade det var Tyskland helt omringat, som sylten i en munk. Hitler visste nu att han hade förlorat och han ville inte att motståndarna skulle få äran att döda honom så han begick självmord. Tysklands hopp om ett tredje rike dog med honom. Hoppet som Hitler hade byggt upp hos tyskarna, hoppet som fick människor att dyrka honom var nu nerbränt som Hitler han själv.

Många vet inte ens att Klaus dog och det kan bero på att han inte skilde sig så mycket ifrån de andra soldaterna som dog. Men skillnaden mellan Klaus och andras död var att jag ändå tror att han dog lycklig, han ville bara bort från kriget och om han skulle ha överlevt tillsammans med kriget skulle han ändå ta sitt liv efter ett tag, det var bara för mycket för honom. Klaus som älskade sitt land men inte det de höll på med dog helt enkelt med hoppet om ett bättre Tyskland i behåll. Att han trodde på gud gjorde det bara enklare för honom att dö och återförenas med det han älskade mest, skaparn, gud.

Epilog: Thomas Carstens

NU sitter jag här 30 år efter andra världskriget började, kom ihåg den som om det var igår. Fick ett mail av ett tv bolag som ville komma och intervjuva mig om det jag var med om i andra världskriget. Det kommer sändas som en dokumäntär. Igentligen ville jag inte ställa upp för skäms över att jag har varit nazist, kan inte fatta att jag tänkter så, men det var inte mitt fel Hitler manipulerade oss han lurade unte bara mig utan hela landet och folket, han var en hemsk människa. Jag hade blivit följd till ett rum på ett hotell i stan flyttade till Berlin, vill inte flytta från tyskland har för mycket histora kvar här dålig men ändå bra, och vill inte lämmna kvar en massa minnen. Så nu bor jag i berlin med min fru och mina två barn. Och hoppas att mina barn inte kommer få gå igenom det som jag har gjort, vaknar fortfarande kallsvettig vissa nätter från mardrömmer av andra världskriget.
Dörren öppnades och in kom, en ung tjej och ett kamerateam, dom kom fram och hälsade på mig, kände mig genast obekväm med kameran, hon såg det på mig och sa att man snabbt vänjer sig. Helena hette hon, vi pratade inte så mycket utan satte igång interjuven direkt.
- Så Tomas carstens, du var en av dom överlede andra världskriget berätta om hur det var att leva på den tiden?

-Det var en jätte jobbig tid inte ens ord kan beskriva hur det var. Men jag var en av dom som blev manipulerad av hitler och hans propaganda, skäms över det nu men jag var rädd och vilsen, och visste inte vad jag skulle göra, men drog mig ut när jag märkte att han hade blivit maktgalen tror jag förstod det när jag fick höra hur många oskyldiga människor, hitler redan då hade dödat. Och jag märkte att Hitler hade förlorat en massa krig men inte gav upp, han var så himla envis, en vidrig person så att säga. Jag var redan fattig då, fattar inte hur vissa judar kunde överleva, det var jätte svårt att få tag i mat vissa dagar, men hade en liten stuga i northeim en liten tysk by, där jag bodde med min mor, men tyckte vi ändå hade bra i jämförelse till andra vissa sov utomhus mitt i vintern, och den ändå dom hade var kanske bara en skorta om ens det. Det var hemskt att vittna.

-Förstår det, det måste ha varit hemskt men varför tror du Hitler fick  en sån makt över Tyskland och övriga världen?

-För att vi inte hade någon anning om vad som skulle hända, han lät så himla trovärdig, han sa att han skulle få tillbacks Tyskland, och vem vill inte göra sitt land starkare så att säga, och folk ville ha något nytt, hans propagande lät så himla trovärdig, och när han väll började få med sig folk så slutade det inte. Och sen han visste vad han ville, han kunde göra allt för få makten och när han väll fick makt så ville han ha mer.  Och tack vare hans maktgalenhet så blev det krig han nöjde sig inte med bara Tyskland han ville ha så mycket mer och innan vi visste om det var det för sent för att kunna stoppa allt.

- Varför tror du det slutade som det gjorde att han tog livet av sig?
För att han visste att han hade förlorat, en dålig förlorare, nej men det är den största anledningen i slutet så fick han en massa länder i mot sig. Tror inte det fanns någon större anledning, så han lämmande sårade Tyskland efter sig när han lovade det bästa för sitt land.
-Det var alla frågor, om det inte är något du vill tillägga,
-nej har redan sagt allt
-okej, tack så mycket för att du var med och berättade din historia. Vi skakade händer och sa hejdå. Nu stod jag ensam kvar i rummet, forfarande så kan ingen inse hur det var på den tiden, man måste ha upplevt det med egna ögon för att se hur det var, men nu har jag berättade min historia men det finns tusentals som hade det värre en mig så fattar inte varför dom valde mig? men det är mycket man inte kommer få reda på här i världen.

Jag är glad att de försvinner

Paul von Duhn

Äntligen! Nu är Hitler president, och det finns inget som kan stoppa honom! Lyckan i min familj är total! Han har även ändrat en del lagar, till exempel förbjudit andra partier. Vissa tycker att det är fel, men jag håller inte med. Vi kan inte låta planen för det perfekta Tyskland bli förstörd av några som har andra åsikter, då är det bättre att förbjuda dem.

Judarna får nu mindre och mindre rättigheter, vilket är otroligt bra.Till exempel på sjukhusen, där tyskar har rätt att gå före judar. Jag vet att Theodor Lewald är väldigt upprörd över detta, och även Heinrich Wenkel, som var på sjukhus men blev nerputtad i kön. Judesvin, de förtjänar inget annat. Synd att han inte dog där på sjukhuset. Då hade det varit en jude mindre i staden.

Många judar i Northeim har nu lämnat tyskland, och det är inte bara i Northeim, utan i hela landet, som judarna flyr. Jag är glad att de försvinner, men det skulle vara bättre om de dog. Då skulle de inte bara låta bli att smutsa ner tyskland, då skulle de inbte kunna smutsa ner världen över huvud taget.

Alla SA-ledare har blivit avrättade, så att de inte ska kunna hota Adolf Hitler. SS och Gestapo gör ett bra jobb enligt mig, alla som står i väger för Hitler måste undanröjas. Och det är tyligt att det fungerar, för det blir bara fler och fler som blir medlemmar i Nationalsocialistiska arbetarpartiet.

Det är även värnplikt för alla nu, och många verkar spekulera i om Hitler tänker dra ut i krig inom kort. Jag föredrar att inte spekulera, utan jag litar på att Hitler kommer göra det som är bäst för Tyskland.

Men det mitt val

Thomas Carstens

Nu har Hitler ropad ut ett krigsutbrott, kan ine vara mer än glad. Vi har angripit Europa det här sa han i ett tal i riksdagen. Polen särkilt vi har skickat 50.000 polska barn har vi kidnappad och skickat till tyska familjer rätt ska vara rätt. Nu har vi tagit norge och danmark ochså det går bra nu. Min mamma dog häromdagen, så har haft det väldigt jobbigt. Hon sa att hon var stolt över mig även ifall hon inte gillar att jag är nazist. Men det mitt val, jag väljer att dyrka mitt land framför allt annat.

Tyskland har nu ivarderat Danmark och norge, dom har ingen chans mott oss, skrattar bara åt tanken hur stora vi kommer bli, Hitler kommer ta över världen. Sitter och jublar här hemma.

Häromdagen mötte jag upp min kompis Pol von Dhnh. Han hade lite skvaller, han berättade att Rudolf Hess har försvunnit och tydligen blivit galen och flytt, vi stod och snackade ett tag om det hela, men behövde snabbt gå därifrån, behövde gå förbi bageriet för att köpa en bit bröd till mor. När jag gick vägen hem så tänkte jag, Rudolf Hess galen? nej det kan inte stämma om det är några som är galna är det judarna. Konstigt tyckte jag vem kan bli galen nu? Det ända vi ska göra är att vänta in mer makt och mer land!

Hitler tar bara över allt, tycker han borde ta det lite lungt, han har redan tagit över mycket. Har börjat tveka lite på Hitler nu min mamma dog för att det inte fanns mat kvar, folk snor mat från affärerna tror att folk gömmer judar här i staden men orkar inte bry mig jag menar vem kan skylla dom? Ångrar att jag röstade på hitler, nej så kan jag inte säga han är vår fuher han ska leda oss till seger. Tänkte inte innan på hur många människor han har avrättat, trodde fel om honom, han kommer inte leda oss till seger han gräver sin egen grav. Hörde om massmorden i öst nu skulle inte rösta på honom ifall jag visste att det skulle gå så här långt orkar inte längre.

Nu har vi förlorat kriget mot nordafrika, skönt tycker jag nu kanske Hitler inser att han har blivit galen av sin makt. Är glad över att jag insåg att det här var fel, om jag kanske inte hade in sett det så hade jag säkert blivit lika galen som Hitler vem vet? ryser bara av tanken.

Vaknade häromdagen och hörde ett glädje skrik, öppnade fönster och såg en man springa ner längst gatan "Hitler är död! han tog livet av sig igår!" hörde jag rätt, är verkligen Hitler borta? sprang ner till närmaste tidningskiosk och köpte en tidning, på första sidan stod det "Hitler död inatt" kände en lättnad över mig, men ändå en en oro vad kommer hända med tyskland nu? kommer vi få tillbaks Tyskland och bli förlåtna? Men en sak är jag säker på kommer aldrig förlåta mig för det jag gjorde, och dom tankar jag hade. 

måndag 28 maj 2012

Jag fick reda på att hon var kommunist

En morgon, kom min bror Benjamin in till mitt rum, och väckte mig med ett glädjetjut. Hitler har blivit rikskansler! Äntligen får han den makt han ska ha, nu kommer Tyskland bli det land det är menat att vara. Jag och min familj har alltid trott på Hitler, men det finns många andra som inte gör det. Dock ändrade sig väldigt många när Hitler släppte sin bok Mein Kampf.

Vissa är rädda för att visa vad de tycker, av rädsla för att bli bortstötta av vänner och familj. Ens politiska åsikt har blivit ett väldigt känsligt ämne nu, har man inte rätt åsikt är man inte mycket värd. Och rätt åsikt är såklart Hitlers. Alla som tycker något annat kan också lämna tyskland, för min del. Att folk följer Hitler är helt rätt. Vissa säger att han hjärntvättar folk, och att de därför tror på allt han säger, men jag är helt övertygad om att han har rätt, i allt. Jag har inte hört honom säga något alls som får mig att tvivla minsta lilla.
Jag gjorde nyss slut med min flickvän, på ett ganska brutalt sätt. Jag fick reda på att hon var kommunist i hemlighet, av en bekant. När hon kom hem den dagen, hon bodde nämligen med mig och min familj, låg alla hennes saker i en svart sopsäck ute vid grinden. Hon kom in och försökte säga att hon inte alls var kommunist, att det bara var någon som hade hittat på det, men jag svarade att jag inte trodde på ett enda ord hon sa efter det jag hade hört om henne. Att vara kommunist är nästan lika illa som att vara jude.

Jag har även hört ett rykte att det finns en anonym jude i staden. Jag hörde det av Hazel, men hon ville inte säga vem det var, eftersom hon inte var säker. Jag insisterade, men hon stod på sig.

Hur som helst känner jag att en ny tid, en bättre tid har börjat för tyskland.  Något stort är på gång, det känner jag, och även många andra, på sig.

Heil Hitler!

Epilog: Samuel Raab

Året är 1960 och jag känner att jag inte har så mycket kvar att göra i livet. Jag fyllde 81 år förra veckan och är mycket väl medveten om att mina dagar är räknade. Jag har varken fru eller barn. Ända sedan andra världskriget tog slut så har jag oavbrutet fått berätta min historia för tidningar, författare, släktingar och många andra vilket jag inte har något problem med. Jag har inte så mycket annat att leva för så att berätta någonting intressant för intresserade personer är en helt okej livsuppgift för min del.
För en vecka sedan fick jag en förfrågan av en journalist att intervjuas om hur det är att ha överlevt andra världskriget. Jag tackade ja då jag kände att jag borde ta vara på min sista tid här på jorden och detta var en utmärkt chans att hjälpa någon annan vilket jag alltid har gillat att göra. Nu när jag har berättat om detta får jag väl berätta om intervjun också. Nåväl, så här gick det till.
Jag satt vid matbordet och avnjöt en kopp kaffe när journalisten som jag avtalat tid med ringde på dörrklockan. Jag ropade ”Kom in!” så högt jag kunde, vilket inte var särskilt högt, och hon öppnade dörren och steg in i mitt hus. Det var en kvinna i 20-årsåldern som såg väldigt upprymd ut över att få chansen att intervjua mig. Vi hälsade och hon slog sig ner vid matbordet på en stol mittemot mig. Hon var väldigt ivrig att börja och började fråga mig sina förberedda frågar på en gång.
-          Så, herr Raab...
-          Snälla, kalla mig Samuel.
-          Okej. Samuel, min första fråga till dig är följande; hur kom nazisterna till makten i Tyskland? De tyska medborgarna måste väl förstått att NSDAP inte ville väl?
-          Efter den hemska förlusten i första världskriget så var Tyskland i en stor depressionsperiod. Ekonomin var så hemsk så att den i stort sett var oexisterande. Tyskland hade nästan inga pengar överhuvudtaget och det lilla vi hade gick till att betala krigsskadeståndet som var en astronomisk summa. Än idag har Tyskland inte betalat det fulla beloppet*. (*Den sista utbetalningen skedde år 2010 och denna text utspelar sig år 1960) De tyska medborgarna var deprimerade och kände sig orättvist behandlade. När man känner sig orättvist behandlad så ligger det i människans natur att vilja skylla på någon annan för situationen de befinner sig i. NSDAP var det enda partiet som gav en tydlig instruktion vilkas fel det var att läget i Tyskland var så pass hemskt. De skyllde på en folkgrupp som inte kunde göra något tillbaks på grund av deras religion. Han gav också det tyska folket tomma löften om en bättre framtid och en overklig plan om hur han skulle genomföra dessa löften. Vid denna tidpunkt så trodde det tyska folket på vad som helst som lovade mat och/eller pengar. Det låter antagligen väldigt märkligt för dig men människans överlevnadsvilja slår ut allt annat. I hemska situationer som denna så gör alla vad som helst för att överleva.
-         Intressant.  Det här går mycket bättre än vad jag förväntade mig, du är ovanligt frisk och pigg för att vara... så... eh...
-         Gammal? Det är okej, det är inget jag skäms över. Tvärtom, efter att ha upplevt så mycket död vid såna tidiga åldrar i mitt liv så är jag väldigt glad över att ha levt såhär länge.
En pinsam tystnad bröt ut. Hon bläddrade i sina anteckningar och bröt till slut tystnaden med en till fråga.
-          Hur skulle du säga att nazismen påverkade dig och människor i din omgivning?
-          Jag har alltid haft en väldigt neutral position när det gäller politik. Eller nja, när det gäller det mesta nu när jag tänker på det. Nazismen påverkade mig på det sättet att jag för första gången i mitt liv valde en sida i en politisk fråga. Jag försöker att alltid ha förståelse och acceptera andras åsikter men det nazismen var lite för mycket för mig. Det fanns ingen logik i deras åsikter och de var otroligt fientliga mot en folkgrupp som inte gjort något för att göra dem arga. Sen hur det påverkade de andra är ganska simpelt igentligen, det fanns de som höll med Hitler och de som inte gjorde det. Det baserades dels på människornas personlighet men mestadels på hur orättvist behandlad man kände sig. Nazismen tvingade alla medborgare i Tyskland, eller hela världen igentligen, till att välja sida. Antingen så trodde man på att judarna är roten till all ondska och att Hitler kommer ge dig gratis mat eller så gjorde man det bästa av situationen och sakta men säkert hjälpa till att bygga upp den tyska ekonomin igen så att nästa generation får ett bättre liv. Jag behövde inte ens fundera på vilken av sidorna som jag skulle välja men de flesta andra var desperata nog för att tro på Hitler. Så nazismen påverkade det tyska samhället på det sättet att det förvandlade de flesta tyska medborgare till zombies.
-          Okej. Jag tycker att vi går direkt till nästa fråga. Varför tror du andra världskriget bröt ut?
-          Den frågan skulle jag säga är sammanlänkad med den första. Ett desperat och nerstämt folk behövde någonting att tro på och Hitler var där för att hjälpa dom med just det. Så då är väl frågan egentligen vad som fick folket att bli desperat och nedstämt. Och svaret till andra världskrigets början är ironiskt nog första världskrigets slut, Versaillesfreden. Det enorma krigsskadeståndet som var alldeles för mycket. Det fanns inte en chans att Tyskland skulle kunna betala den summan på den bestämda tidsperioden (senast år 1984 skulle det vara betalat). Såklart att det skulle få människor att ställa frågor och känna sig orättvist behandlade, med all rätt också. Krig slutar nästan alltid i ekonomisk vinst också för de flesta inblandade, vilket fick många länder att vilja starta krig enbart för det. Då Tyskland inte hade något att förlora så kunde de bara satsa det lilla de hade på att vinna storpotten. Och de lyckades nästan.
-          Då har vi kommit till min sista fråga här på pappret. Det var många vändningar i kriget och det var tider då Tyskland såg ut att faktiskt vinna kriget. Varför slutade kriget som det gjorde?
Hitler var ett as. Men han var ett intelligent as. Han visste att han inte skulle kunna vinna ett krig mot hela världen så han räckte ut sin hand till de som ville ha den, vilket var främst Italien och Japan. Och i början så var även Ryssland på Tysklands sida. Men det var bland annat där som Hitler gjorde fel; han förnedrade Ryssland på ett sätt som han fick ångra senare i kriget. Han förrådde ett väldigt farligt land vilket var ett dumt misstag. Och han blev också vän med fel länder. Italien klantade till sig gång på gång vilket krävde att Tyskland var tvungna att hjälpa dem. Efter att Tyskland hade blivit fiender med Ryssland efter att ha förrått dem och fått USA att förklara krig mot dem på grund av tyskarnas ubåtskrig mot storbrittanien hade gått fel och råkat dra in USA i det genom att sänka ett av deras skepp. Hitler hade för många bollar i luften och i slutet så hade nästan alla delar av hans plan gått helt åt skogen.

söndag 27 maj 2012

Det ser helt hopplöst ut


Heinrich Wenkel

Jag har inte skrivit på ett tag men jag har just anlänt till London.
Det här känns jätte konstigt men jag som aldrig skulle vilja se mitt Tyskland besegras hoppas nu från botten av mitt hjärta att alliansen segrar.
Det ser däremot inte så just ut längre då Frankrike tvingats att kapitulera.
Jag lever nu varje dag som går i skräck. Jag är fast i en tunnelbana pga av de bombningar som sker på marken över våra huvuden. Vi har en radio här som lite då och då får in lite nyheter men förutom det så är det bara brus.

Vi hörde för nån månad sen att bombningarna hade nått flygfälten och något annat men vi hann inte höra resten då bruset tog över.

Vi håller kontakten med de andra civila genom tunnlarna och lite då och då kommer militära ner med mat och vi sprider det vidare till de andra stationerna men igår så har hela västra ledet tappat kontakten med oss då vår närmaste station föll ihop av den senaste bomben.
Innan dess så trodde vi alla att vi skulle oss klara oss så länge vi stannade i tunnlarna men nu är inte ens det här säkert. 

Nu har det gått några dagar sen den närliggande stationen kollapsade och jag tror att bombningarna antingen minskat eller så har jag bara vant mig.

Men vi har fått höra fler saker på radion så jag tror nog att det är bombfallen som minskat.
Bland de nyheter vi hört så har vi hört att Sovjet och Tyskland inte har någon pakt längre men inget mer än så.

Men vi fick även veta att tre av de fem stationer bortom de västra tunnlarna inte kollapsat så vi förbereder nu mat sändningar och jag har anmält mig som frivillig. Men dessa sändningar kommer att ske med tio man och alla måste ta sig till stationerna till fots och ovanför mark då alla tunnlar mellan dessa tre stationer förstörts av bomberna. Några bomber släpps lite då och då men med tiden så försöker jag att intala mig själv att ingen av dessa kommer att träffa mig och att de är för långt borta.

Trots att det ser helt hopplöst ut och jag vet att det här inte kommer ta slut på den kommande tiden så säger mitt hjärta och mitt undermedvetna mig att allt kommer att bli bra och jag kommer att komma levande ur det här.

Jag ska snart hjälpa resten av gänget att ta maten till de andra tunnlarna och om jag inte skriver mer så har jag antagligen dött.
Eller så har jag kanske bara tappat boken…

fredag 25 maj 2012

Inget kunde rädda oss nu

 22 december 1939

Tyskland attackerar bara fler länder, nu är attackerar dom Polen. Men eftersom att Polen har hela Storbritannien på sin sida, så tror jag att det här bara kommer bli ännu en förlust och Tyskland kommer inte orka mer snart.

 11 april 1940

Det här är en väldigt jobbig dag. Min mor dog i natt. Hon somnade in lugnt utan smärta som tur var. Jag vet att hon känt en väldigt smärta länge. Jag kände nästa på mig att det skulle hända. Min syster är helt förstörd, så jag har inte tid att känna någon sorg nu. Jag måste bygga upp en känslomur och ta hand om min lillasyster. Hon är den ända jag har kvar nu.

3 juni 1940

Storbritannien vägrar att sluta fred och det förstår jag. Efter alla omständigheter skulle jag inte heller göra det. Men jag vill att det här ska ta slut så fort som möjligt. Jag orkar inte se fler folk dö. Folk dör på gatorna. Tyskland är bara massa sorg just nu. Vi som var ett glatt land innan. Och allt är Hitlers fel. Det är Hitlers fel att alla dör. Att min mor dog.

22 juni 1941

Hitler blir bara värre och värre. Jag förstår inte hur jag kunde ha röstat på honom. En man som är så grym att han ställer upp judar och kommunister på och tvingar de att gräva sina egna gravar. Efter de grävt sina gravar blir de upp ställda på rad för att bli avrättade. Jag orkar inte se mer smärta och död. Det är mer än ett år sen min mor dog. Jag har fortfarande inte tillåtit mig själv att känna sorg. Om jag gör det kommer jag nog inte att klara av det. Men jag måste klara av det. Jag måste ta hand om min syster. Mitt allt.


12 januari 1943

Allt blir bara värre. Fler och fler länder blir inblandade i kriget. Hitler har tappat greppet om sin makt. Han har nog fått megalomani. Eller storhetsvansinne som ni nog är mer vana vid att höra det. Hans makt har stigit honom över huvudet. Jag tror att Adolfs plan har blivit förstörd för längesen. Och nu försöker han bara att göra det bästa av situationen men han misslyckas bara mer och mer. Enligt mig själv så har han gått övergränsen. Jag saknar tiden innan Hitler. Innan all död.

30 oktober 1944

Det blir bara fler och fler förluster i det här kriget. Vi förlorade nyss mot Nordafrika. Jag förstår inte hur Hitler inte kan ha gett upp än. Hitler är en envis gubbe han. Ju mer tid som gick ju mer växte mitt hat. Hat mot mig själv mest. Att jag kunde ha trott på honom. En man som bara förstör folks liv. Hitler började täcka sina spår av förintelsen av judarna. Jag vill kunna hjälpa. Hjälpa judarna, och alla andra svaga människor. Men eftersom att det går så dåligt på sjukhuset, vi fick inte in medicin och det vi behövde, så fick jag sparken. Då är det svårt att hjälpa till. Kan ju knappt ge mat till mig själv och min syster. Min ända familjemedlem som är kvar. Jag måste låta henne leva. Jag kan inte låta henne dö.


2 Maj 1945

Nu är han död. Vår Führer. Vår ledare som tog livet av sig när han insåg att det var slut. Kriget hade varit förgäves. Hitler borde ha insett det mycket tidigare, innan det var för sent. Men nu var det verkligen för sent. För sent för att rädda något. För sent för att stoppa all död. Nu fanns det bara ruiner kvar av Tyskland. Inget kunde rädda oss nu. Vi har fått massa kostnader i skadestånd av Frankrike och andra länder. Dom kostnaderna var sky höga. Ingenting som vårat land skulle klara av. Jag tror ingen i vårat land såg ljuset bland alla ruiner. Det ända som var skönt nu var att Hitler var död. Hitler är död! Han som varit vår diktator i nästan tio år. Han som styrt vårat land i helt fel riktning. Och hans riktning var döden. Där han var nu. Hitler dödade för många människor. Snart orkar jag inte mer heller. Jag har börjat tänka allt mer på min mor. Jag saknar henne så mycket. Hon var mitt allt. Min lillasyster har bestämt sig för att flytta också. Nej jag vill inte vara ensam. Ensam helt ensam jag kommer inte klara av det.

måndag 21 maj 2012

Jag vet inte hur länge jag står ut

Hannes Lutze

1939

Det otroliga har nu hänt, Tyskland har nu invaderat Polen. Det sjuka med det är att Frankrike och England står på Polens sida. Som det ser ut kommer detta resultera till det andra världskriget!!!!!!!!

1941 -  1943
Kriget är nu i fullrulle. Jag har enligt årder från SS blivit skickad till Auschwitz, konsertrationslägret. Vid konsertrationslägret jobbar hög rankade SS medlemmen som Rudolf Höss. Om det finns ett helvete på jorden så kan man säga att det är Auschwitz är det. Där är livet ett enda lidande för judarna. Judarna misshandlas, gasas och blir utsatta för helt meningslösa arbeten som tex gräva ett hål och sen fylla igen det igen. När judarna ska gasas så säger soldaterna att det ska in och dusch men när alla står där inne i det gråa och smutsiga rummet så låser de dörrarna och börjar gasa dom. Helt jävla sjukt! Jag fattar inte hur vi SS soldater kan bara följa dessa jävla sinnes sjuka årder. Det måste vara all propaganda om att judarna inte är mänskliga. Varför skulle inte dom vara mänskliga? Det är ju likadana som oss så kallade Arier. Helt absurt.

Arbetet här på Auschwitz är något helt sjukt. Jag fattar inte själv varför jag ens gör det, att jag medvetet dödar helt oskyldiga judar en efter en. Men Jag kan inte bara vägra. Då blir jag ju skjuten i huvudet. Jag har sån ångest över hur jag ska göra så jag sover knappt någon ting. Jag bara ligger och funderar hur jag ska göra för att slippa det här och hur man ska sätta stopp på allt jude dödande.

En dag för mig kan se ut så här.
06:00-15:00 vaknar jag och klär på mig och börjar leda det första gruppen av judar som ska gasas.
15:00-18:00 vaktar jag över judarna som arbetar och det händer då och då att jag behöver skjuta någon jude som försöker smita.
18:00-22:00 avrätta judar som inte har skött sig. Man radar upp judarna och sen räknar en av SS soldaterna ner från tre och sen skjuter man. Det känns som en klump i magen för varje skott jag avfyrar.

Vid 22:00 så är det lägg dags, men jag sover ändå inte en blund. Jag ligger ner och bara tänker. Jag tänker på vad jag har gjort, vad jag borde gjort och så vidare.

Dagarna är alltid lika danna. Det händer ibland att jag behöver rensa döda kroppar från gaskamrarna. Det är som att jobba i helvetet. Ibland är det barn. Barn som hade hela sitt liv framför sig. Jag vet inte hur länge jag står ut. 
   
1944 december

Jag har nu bestämt mig för att göra något jag borde gjort för länge sen. Nu idag vid lägg dags ska jag spränga mig och resten av SS soldaterna i min barack. Det här har jag tänkt på länge och jag känner att det är dags. Det här blir nu minna sista ord. Jag vill bara säga att när jag deltog i nazisterna så trodde jag aldrig att det skulle sluta såhär. Om någon hittar det här så hoppas jag att om något sånt här skulle inträffa någon annan gång så ska ni tänka på följd konsekvenserna.  

Tack och adjö

måndag 14 maj 2012

Det fanns ingen som kunde stoppa Hitler nu

Hazel Bader

1934

Det var en helt vanlig morgon och jag var på väg till sjukhuset för att arbeta. Ute på gatan såg jag skyltar och lappar om att Hitler hade blivit president. 30 april blev helt plötsligt lyckas dag. Från att ha varit en helt vanlig dag blev den 30 april något mycket mer än så. Jag var så glad. Men det var ingenting jag visade. Jag tror att det var många som inte blev så överraskade. Eftersom att Hitler inte fick så mycket motstånd. Det var som att tyskarna lät Hitler bli president. Vilket jag inte har något emot. Jag gillar att ha Adolf Hitler som Führer. Medans Hitler hade sin chans så tog han den, han ändrade lagar till sitt bättre. Han bestämde också att inga andra partier var tillåtna i riksdagen. Med sin makt bestämde han att han inte kan röstas ner av någon. Vilket jag blev glad av. Men man vet aldrig hur långt Hitler kan dra det, vilket oroade mig lite.

Det fanns ingen som kunde stoppa Hitler nu. Alla SA-ledare har blivit avrättade av SS och Gestapo.
Hitler anhängare såg en ljus framtid nu. Även om vi inte visste vart den framtiden skulle leda…  1935
Allt var som vanligt, jag och min syster satt vid köksbordet och pratade. Hon berättade att hon hade märkt att antalet nazister hade ökat. Och att judarna blev allt mer särbehandlade. Min syster hade märkt när hon var på sjukhuset att det hade suttit blödande judar med nästan livshotande skador som ändå fick gå efter tyskar som kanske bara hade en lätt förkylning. Det är ju inte rätt inte någonstans, även om jag tror på Hitler och hans idéer så är det här den dummaste någonsin. Man ska ha rätt till den vård man behöver oavsett om man är jude eller tysk.

Jag tänkte mycket över judarnas situation och hur dom verkligen har det. Även om jag tycker om Hitlers idéer så är det fel att han behandlar judarna såhär. Det är en tanke som slog mig när min syster berättade om det på sjukhuset. Inte okej.

1938

4 februari, idag tog Hitler befälet om tyskland krigsmakten. Och det kommer nog leda till ännu mer krig och elände. Men han har nog alltid en plan bakom sina handlingar, Hitler vill ändå bara Tysklands bästa. Annars skulle han väl inte vara Führer? Ibland undrar jag hur det kommer sluta för detta land. Hur våran framtid ser ut… Vilka dör och vilka överlever…Den som lever får se, länge leve tyskland!

tisdag 8 maj 2012

Epilog: Adam Zimmermann

Nu är det nästan 70 år sedan som Raoul Wallenberg hjälpte judar att fly ut ur Ungern, men idag har man gjort en häpnadsveckande upptäckt nämligen att han troligtvis inte var ensam utan kan haft hjälp av Adam Zimmermann som han hade hamnat i kontakt med tack vare sin far. Nyligen upptäckta dokument funna under en golvplanka i Raouls hus visar på hur han kan haft mycket hjälp tack vare denna man som levde i den tyska staden Northeim under sitt liv som bagare hans brev kontakt slutar abrupt vintern 1943 man fann även hans namn bland dem som anlänt till Auschwitz samma vinter, så mycket tyder att han blev utrensad i nazisternas försök att skapa sitt perfekta rike. Man har funnit inte bara brev utan också dagboksanteckningar som visar att Adam kan ha spelat en större roll i detta än var någon kunnat ha trott.
Adam Zimmermann levde i förtryck under nazitysklands regler men tack vare en man som endast refereras som ”herr Stein” lyckades han leva bättre än vad de flesta förtryckta folkslagen och det tog tills 1943 innan han blev skickad till Auschwitz på grund av hans politiska ställning som kommunist. Trots att den största delen av förintelsen involverade judar så var de långt ifrån dem enda, uppskattningsvis var det 50 procent judar och då bestod andra halvan av allt från homosexuella, kommunister och andra människor som nazisterna behövde bli av med.
När nazisterna tog makten i tyskland hade Adam inte besvärat sig med att rösta i valet som nazisterna tog makten med, men därifrån gick det bara utför med fler förföljningar och hot mot Hitlers fiender, när andra världskriget började så var Adam nästan helt isolerad från omvärlden och svalt på den lilla mat som han och herr Stein hade tillgång till, när herr Stein gick bort så var Adam lämnad kvar i en värld ockuperad av nazismen och det skulle ta lite mer än ett år tills han skulle bli mer systematiskt behandlad av nazisterna och skickad till Auschwitz där hans historia slutar.
Vi uppmärksammar idag denna man som kan räddat fler liv än han själv kan ha fattat och låt honom bli ihågkommen inte som ett offer i förintelsen utan som en god man som hjälpte en av vår tids störta hjältar.
Vila i frid Adam Zimmermann.

torsdag 3 maj 2012

Det verkar inte finnas någon gräns för folks idioti och blindhet längre

Min tillvaro har förändrats radikalt de senaste fyra åren. Inflationen är så enorm att den påverkar även min familj. Mat och andra nödvändigheter har vi fortfarande råd med, men det är inte längre tal om att köpa en ny bil. Vi har bara två hushållerskor kvar, och mor lagar inte stek lika ofta längre. Det är mer av grytor och soppor, bröd och potatis. Jag vet dock varför det är som det är, jag ser sanningen som så många blundar för. Sedan jag gick med mina bröder på ett av NSDAPs möten, och jag gick med i partiet, har jag förstått exakt hur det ligger till med vårt land. Jag kan inte förstå hur jag kunnat missa sanningen om judarna förut, hur jag kunnat se förbi hur de verkligen trasar sönder Tyskland inifrån, som en sjukdom.

Samma sak med kommunisterna! Det verkar inte finnas någon gräns för folks idioti och blindhet längre. Att de inte förstår vad som är rätt och vad som är fel! Vi blev tvungna att slå det i dem, på något som började som en fredlig demonstration från våran sida. Men när sedan kommunisterna kom, och ropade saker som jag inte förstår att någon kan ta i sin mun, kände jag mig tvungen att ingripa, och slå lite vett i skallen på dem. De försökte slåss tillbaka, men tillslut gick de. Nästa gång jag ser de har jag än känsla av att det kommer bli värre.

Och Seisser, Kahr och Lossow! Vilka förrädare! Sådana som dem borde inte få finnas i vårt vackra Tyskland!  Det var tack vare att de förrådde Hitler som hans stadskupp inte gick igenom! Och nu hotas Hitler av fängelsestraff för landsförräderi! Hitler som inte gör annat än att värna om Tyskland. Herregud, vad händer med vårt land?

Jag måste helt enkelt bara se till att folk fattar vad som räknas. De som inte kan fatta ska försvinna. Helst försvinna helt, men de ska i alla fall ut från Tyskland. Så länge de finns kvar kan Tyskland inte vara rent.