1/3
1926
Mitt
sinne är mycket delat, denna vackra vårdag, som även råkar vara min födelsedag.
Idag gifte jag mig även med min kära Ebba. Det var ett vackert bröllop med
ganska få gäster. Trots välfärden och den stigande ekonomin i Tyskland,
fortsätter de politiska splittringarna. Jag förundras Ebba, hon är helt neutral
när det gäller politik och skakar bara på huvudet när jag börjar föreläsa om
Marx. Men jag har precis läst klart ”Mein Kampf”, skriven av Adolf Hitler. Och
vilket djur! Vilken best! det som står, hans åsikter. Hur kan man anse att en
”ras” är mindre värd än en annan? Han talar om utrotning. Man blir rädd av att
folk är så galna. Hans parti har däremot tappat stöd, allt eftersom ekonomin
förbättras.
Under
1924 såg situationen ljusare ut än på länge. Ekonomin var på väg uppåt,
arbetslösheten sjönk och Hitler satt i fängelse. Vi kommunister i KPD hade inte
mycket att göra. August och en ny bekant vid namn Heinrich Brandler åkte till
Moskva för studier och föreläsningar ledda av dem själva. Min impopularitet hos
den mycket nykommunistiske och Stalindyrkande Thälmann gjorde att jag inte fick
mycket arbete under det året. När jag på nyår fick reda på att Hitler släppts,
väntade jag på att Thälmann skulle kontakta mig om en fortsättning av
spioneriet på Hitler. Men samtalet kom aldrig. Istället kontaktade August mig
om att jag skulle hålla koll på både Hitler och den, enligt Brandler, korrupta
Thälmann. Det fortsatte jag med under hela året. Kommer inte gå in närmre på
det, utom att Hitler bara blev galnare och galnare. Thälmann visade sig vara
korrupt, något som ingen i KPD ville erkänna.
1/12
1929
Det
blir värre och värre i Tyskland. NSDAP blir bara större och större, inte bara i
valet, utan det märks även i det vardagliga livet. Många av mina judiska vänner
klagar på sämre affärer. Men mycket av mitt sociala liv i Northeim har gått åt
spillo det senaste året. Jag har varit mycket upptagen med min politik och
efter att Thalheimer och Brandler kom hem under 1927, klagade de mycket på det
ryska sättet att styra landet. Stalin ska ha missförstått allt inom
kommunismen. Ernst Thälmann, som efter att jag spionerat på honom visat sig
enbart vara intresserad av makt, var inte förtjust i dessa observationer av
August. Detta ledde till att både August och Heinrich tvingades lämna partiet.
Även jag lämnade, och följde med mina kära förebilder till att starta KPO, ett
klassiskt Marxistiskt parti med de riktiga värderingarna. Min frånvaro har lett
till att jag och min hustru har glidit ifrån varann. Under fjolåret räddade hon
livet på borgmästarens assistent, Johannes Haffner. Hon var med honom mycket
tiden efter. Jag besökte honom en eftermiddag och vi talade om livet i
Northeim, med en nazistisk borgmästare och mycket antisemitism. Då var det ändå
ingenting i jämförelse med efter riksdagsvalet 1929. Kraschen i USA gjorde ont
i allas våra plånböcker. Vi led snabbt av fallet och arbetslösheten stiger
igen. Vi i KPO trodde oss kunna gå framåt under valet, men inte ens KPD gjorde
några större framsteg. Valets vinnare var NSDAP. De gick fram skrämmande
mycket, fortfarande i minoritet, men det får inte fortsätta. Ekonomin kan bara
bli bättre och jag tror snart vi kommer se en förbättring.
1/11
1932
Jag
hade fel. Ekonomin bara blev värre och värre och det tyska folket blev
desperatare och desperatare. Redan 1930 fick Northeim sin egen SA-kår,
självklart ledd av den förskräcklige Urs Walter. Sista gången August och
Heinrich besökte Northeim åt vi middag på Vildsvinet. Det var i början av 1931.
Vi blev avbrutna av Walter och utkastade av hans hejdukar. På grund av våra
politiska åsikter! Men vad skulle vi göra? Vi var alla rädda och Heinrich sa
att det bara skulle bli värre.
1932
var Hitler och talade i Northeim. Jag gick inte ut. Jag var rädd. Jag och Ebba
satt inne hela dagen och lyssnade till skriken, de fanatiska hälsningarna och
jubel när Hitler talade. Det kastades en tegelsten genom mitt fönster på
kvällen. Ett hakkors var målat på den. Har aldrig sovit så illa som den natten.
Dagen efter for jag från Northeim. Jag klarade inte av rädslan. Valet pekade åt
samma håll. Trots att NSDAP gick ned, var det Tysklands största parti. Inte i
majoritet, men det talas om en position som rikskansler för Hitler! Bara snack
förstås, men tanken skrämmer.
1/3
1933
Det
är inte sant! Denna skymf mot demokrati, mot mänskliga rättigheter! När Adolf
Hitler svors in som rikskansler för en dryg månad sedan trodde jag inte mina
öron. Om detta var fallet, vart var NF? Vart var förståndet hon von Hindenburg?
Vart var demokratin? Han hade lyckats, galningen som man skrattade åt var en av
Tysklands mäktigaste män. Och ändå kunde jag inte förstå hur mycket längre det
kunde gå. För bara ett par dagar sedan brann riksdagshuset och idag
arresterades en ung holländare vid namn Marinus van der Lubbe. En man jag har träffat.
Han är långt från kapabel till något sådant. Visserligen är han kommunist, och
det sägs att kommunister över hela landet arresteras. Jag vägrar tro det, men
jag har inte gått ut på flera dagar av rädslan. Att sjunka så låg. Alla vet
det, det var nazisterna som satte riksdagshuset i brand, men ingen vågar säga
det, alla är rädda. Men nu är det nog! Ikväll ska jag samla ett motstånd mot
nazisterna. Om jag överlever vill säga. Vänta, någon knackar på dörren.
1/1
1934
De
senaste månaderna har varit de värsta i mitt liv, och jag tjänstgjorde de sista
månaderna på västfronten. Det var Urs Walter som knackade på dörren på min
födelsedag, blev inte mycket firande på fångtåget till fängelset i Berlin. I
dryga fyra månader satt jag i fängelse. Sedan togs jag till Dachau…
koncentrationslägret. Det var vidrigt. Kan ändå ha varit bättre än att få
vittna de händelser utanför. Judehatet som sattes i verket genom lagar. Den
15/7 fick jag ett brev från August. Det stod att alla partier utom NSDAP från
och med nu var förbjudna. Jag satte mig ned på sängen och fällde en tår. Var
detta slutet? Nej. I Dachau träffade jag en ung man vid namn Claus Schenk von
Stauffenberg, visserligen fångvaktare. Men han fastnade vid mitt efternamn, och
vi kom snart på att vi var relativt nära släkt. Han hade dragits till det
patriotiska och monarkistiska i nazismen, men avskydde Hitler och hans närmsta
män. Claus var desto mer lutad åt den kommunistiske SA-chefen Röhms håll.