Mitt namn är Dan Thielenhemme och jag har släktforskat sedan min far dog för tre år sedan och jag började studera historia. Jag är från Wales, men min far var tysk och ingen i min familj visste särskilt mycket om hans ursprung. Jag har sökt i Tysklands folkbokföring och jag har rest runt i Northeim och Berlin och pratat med olika släktingar. Många av mina släktingar berättade besviket att deras förfäder verkade stå på nazisternas sida, kanske var det därför min far inte talade om sitt ursprung. Innan andra världskriget var många stolta över att vara tyskar, men nuförtiden känner sig många tyskar sig skyldiga över förintelsen. Dock var det obligatoriskt att vara med i NSDAP så det går inte att säga säkert om mina förfäder trodde på den nazistiska ideologin eller inte.
De flesta av släktingarna härstammade från Northeim, en liten stad nära Hannover. En av släktingarna var lärare och han och hans fru var en av dem som gick med i NSDAP tidigt, när det inte var obligatoriskt. Dock hade de en dotter, Trina Thielenhemme. Jag fick reda på att hon hade bott i en liten lägenhet nära utkanten av staden, och det var också där hon hade hittats mördad 1944, strax efter att hennes far hade dött av bombningarna i Hannover.
Jag tyckte att Trina verkade vara en av de intressanta släktingarna, så jag ringde på utanför lägenheten som hon hade bott i. En gammal dam öppnade dörren och när vi talade så berättade hon att hon hade hittat en dagbok under en golvplanka i lägenheten. Jag fick se på dagboken, men eftersom den var skriven med en gammeldags skrivstil och min tyska var dålig så fick den gamla damen översätta den åt mig.
Trina började skriva i dagboken när hon var 16 år gammal, och hon skrev ca 1-3 gånger per år fram tills hon dog. I början så verkade hon vara en helt vanlig tonåring som klagade på sina föräldrar, var intresserad av musik, ointresserad av politik och hade många vänner. Hennes äldre bror dog i första världskriget och hon ville bli en läkare precis som han hade tänkt bli, men istället så blev hon en sjuksköterska.
Första världskriget ledde till många problem i Tyskland, på grund av fredsavtalen. Det uppstod inflationer, det var hög arbetslöshet och många, även Trina, hade problem med ekonomin. Sedan kom Hitler med nazismen, han lovade arbete och att Tyskland skulle bli starkt igen. Detta skulle lösas på olika sätt, framför allt genom att förinta judar och kommunister. Befolkningen var desperat. Fler och fler tyskar anslöt sig till NSDAP. Många anslöt sig bara för att deras vänner och familj gjorde det, troligen var de rädda. Trina trodde inte på den nazistiska ideologin, och undvek därför sina vänner och sin familj eftersom de trodde på den. Hon försökte konvertera sig själv till nazismen genom att läsa Mein Kampf, men det gjorde bara saken värre. Hon var en av de få personerna som förstod hur ologisk nazismen var, många tänkte inte på det utan blev påverkade av Hitlers tal och hans självsäkerhet.
Trina höll för det mesta sina känslor inom sig, men hon råkade en dag försäga sig om sina åsikter, dock hade hon tur och kvinnan som hörde, Eva Tannberg, var också emot nazismen. Trina hade även en kollega, Maria Bruyker, som hon misstänkte var på samma sida.
Trina och Maria blev flera gånger tvungna att åka ut i krig och hjälpa de tyska soldaterna. De var i Polen en kort tid under 1939, och sedan i Frankrike 1940. Trina var en hjälpsam person, hon hjälpte till exempel en familj som gömde sig från Gestapo i hennes källare. Hon ville gärna göra något slags motstånd mot nazisterna så därför arbetade hon lite som hon ville och hjälpte ibland soldater på motståndarnas sida. En dag struntade hon i att ta hand om en man som var högt befäl på ett koncentrationsläger, denna handling ledde till att mannen dog.
Nazismen och kriget förändrade många människor. Jag tror att många mådde dåligt efter kriget, efter att de förlorat familjemedlemmar och arbete. Många var besvikna eftersom de förlorat kriget. De såg nazismen som en räddning, deras nya mening med livet och de gjorde vad som helst för NSDAP. De kunde till och med anmäla sina familjemedlemmar till Gestapo. Goda människor blev onda som torterade eller dödade andra. Vänner kunde bli till fiender, bara för att en av dem var jude. Vissa människor var emot nazismen och gömde sig från världen för att de inte kunde lita på någon längre. Trina var en väldigt god människa, men när hon såg hur kriget förändrade människor, och hur det förändrade henne själv, så fylldes hon med hat och sorg.
Ingen vet vem som mördade Trina. Troligen så var det personen som hotade henne genom att lämna en lapp till henne om att hon måste lämna Northeim. Kanske hade personen hört hennes konversation med Eva Tannberg, eller så var det hennes förre detta vän som var bror till befälet som hon lät dö.
Trina mindes mellankrigstiden, och hon ville inte att hennes land skulle gå igenom dessa svåra saker igen, men hon ville verkligen inte att Tyskland skulle vinna kriget, eftersom hon visste att världen inte skulle bli en trevlig plats att leva på då. Trina blev alltså mestadels lättad när det började gå utför för Tyskland i kriget. Det gick inte bra för Italien och Japan, och Tyskland fick ännu en gång alla länder emot sig, och även USA, som var en väldigt mäktig fiende. Alla förstod att kriget snart var över. Dock önskar jag att Trina hade fått leva lite längre och fått uppleva freden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar