måndag 21 maj 2012

Jag vet inte hur länge jag står ut

Hannes Lutze

1939

Det otroliga har nu hänt, Tyskland har nu invaderat Polen. Det sjuka med det är att Frankrike och England står på Polens sida. Som det ser ut kommer detta resultera till det andra världskriget!!!!!!!!

1941 -  1943
Kriget är nu i fullrulle. Jag har enligt årder från SS blivit skickad till Auschwitz, konsertrationslägret. Vid konsertrationslägret jobbar hög rankade SS medlemmen som Rudolf Höss. Om det finns ett helvete på jorden så kan man säga att det är Auschwitz är det. Där är livet ett enda lidande för judarna. Judarna misshandlas, gasas och blir utsatta för helt meningslösa arbeten som tex gräva ett hål och sen fylla igen det igen. När judarna ska gasas så säger soldaterna att det ska in och dusch men när alla står där inne i det gråa och smutsiga rummet så låser de dörrarna och börjar gasa dom. Helt jävla sjukt! Jag fattar inte hur vi SS soldater kan bara följa dessa jävla sinnes sjuka årder. Det måste vara all propaganda om att judarna inte är mänskliga. Varför skulle inte dom vara mänskliga? Det är ju likadana som oss så kallade Arier. Helt absurt.

Arbetet här på Auschwitz är något helt sjukt. Jag fattar inte själv varför jag ens gör det, att jag medvetet dödar helt oskyldiga judar en efter en. Men Jag kan inte bara vägra. Då blir jag ju skjuten i huvudet. Jag har sån ångest över hur jag ska göra så jag sover knappt någon ting. Jag bara ligger och funderar hur jag ska göra för att slippa det här och hur man ska sätta stopp på allt jude dödande.

En dag för mig kan se ut så här.
06:00-15:00 vaknar jag och klär på mig och börjar leda det första gruppen av judar som ska gasas.
15:00-18:00 vaktar jag över judarna som arbetar och det händer då och då att jag behöver skjuta någon jude som försöker smita.
18:00-22:00 avrätta judar som inte har skött sig. Man radar upp judarna och sen räknar en av SS soldaterna ner från tre och sen skjuter man. Det känns som en klump i magen för varje skott jag avfyrar.

Vid 22:00 så är det lägg dags, men jag sover ändå inte en blund. Jag ligger ner och bara tänker. Jag tänker på vad jag har gjort, vad jag borde gjort och så vidare.

Dagarna är alltid lika danna. Det händer ibland att jag behöver rensa döda kroppar från gaskamrarna. Det är som att jobba i helvetet. Ibland är det barn. Barn som hade hela sitt liv framför sig. Jag vet inte hur länge jag står ut. 
   
1944 december

Jag har nu bestämt mig för att göra något jag borde gjort för länge sen. Nu idag vid lägg dags ska jag spränga mig och resten av SS soldaterna i min barack. Det här har jag tänkt på länge och jag känner att det är dags. Det här blir nu minna sista ord. Jag vill bara säga att när jag deltog i nazisterna så trodde jag aldrig att det skulle sluta såhär. Om någon hittar det här så hoppas jag att om något sånt här skulle inträffa någon annan gång så ska ni tänka på följd konsekvenserna.  

Tack och adjö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar