Jag tror inte Johan är ensam om sina åsikter

Dorothe Lackhausen

12 Februari 1931

Det var ett tag sedan. Jag har hunnit med massor sedan sist jag skrev i dagboken. Jag har bland annat fått ett underbart jobb som sömmerska i en fin judisk butik nära där jag bor. Butiken ägs nämligen av ett judiskt par. Jag trivs väldigt bra jag får ju arbeta med just det jag tycker om. Att sy. Jag har gift mig också. Min man Johan Schiller arbetar på en fin knappfabrik. Vi träffades genom jobbet då han skulle lämna en leverans av knappar. Jag älskar honom men tyvärr har han gått med i det Nationalsocialistiska arbetarpartiet. Nästan varje kväll drar han sig till deras storartade möten. När han kommer hem efter ett möte brukar han återberätta allt vad nazisterna hade sagt. Något som gör mig irriterad är när han ofta talar illa om judarna. Då brukar jag säga ifrån. Jag arbetar ju för ett judiskt par i en judisk affär.

Men jag tror inte Johan är ensam om sina åsikter. För ungefär en vecka sedan när jag var på väg för att öppna affären upptäcker jag till min fasa att någon hade vandaliserat sönder affären. Det hade skrivits fula saker och fönsterglasen var krossade. Redan då började mina arbetsgivare att tänka på att stänga ner butiken helt och hållet. Dom kände sig väldigt hotade och tänkte att ett steg leder till det andra. Det vill säga att det kan drabba dem personligt och inom sin familj. Jag tycker väldigt synd om dem.

Jag försöker att prata med Johan om det men det går ej. Han uttrycker sig för att vara nazist ända in i märgen. Men jag kommer att fortsätta att stå emot det nazistiska budskapet och stå upp för mina judiska medmänniskor.