Alla andra dog förutom Johan

Dorothea Lackhausen

Den 28 Februari 1939

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en hel del grejer sedan sist. Jag har fått ta över affären. Ägarna blev arresterade av polisen för ett tag sedan. Tydligen så får inte judiska personer driva eget nu för tiden. Så nu jobbar jag helt ensam. För mig är det inte samma arbete längre. Det är svårt på det sättet att jag inte har en aning om vad som hände med dem.

Hemma är jag ensam också. Min man Johan kallades in till den Tyska armen i Polen och har varit hemifrån i 4 månader nu. Vi brevväxlar ständigt vilket känns bra. Att upprätthålla vår kontakt är viktig. Så att jag vet att han är okej, att han inte är skadad på något sätt. 

Men igår fick jag ett fruktansvärt brev hem. Jag trodde inte mina ögon när jag läste det. Johan har blivit skadad. Han och några andra hade tydligen gått på en mindre mina. Alla andra dog förutom Johan. Men nu var han skadad och var tvungen att amputera bort ena armen.

En vecka efter det brevet flyttar jag nu hem till mina föräldrar. Det känns bättre att inte behöva bo själv just nu. Och hos mina föräldrar är jag alltid välkommen. Där stannar jag tills Johan kommer hem, och när det blir är fortfarande oklart.  Mina föräldrar är ej nazister vilket känns bra. De har därför gömt en nära vän till dem hos sig. Jag tycker det är bra gjort. Men dock är jag lite oroad vad som skulle kunna hända om det kom fram. Att mina föräldrar riskerar straff.