Minnesruna: Elise Oldenburg

1884 föddes Elise Oldenburg i den lilla staden Northeim i Tyskland. Hennes familj hörde till medelklassen, de var varken rika eller fattiga. Hennes familj splittrades väldigt tidigt. Hennes syskon flyttade ut ur Northeim innan första världskriget, och de träffades aldrig igen. Även hennes föräldrar flyttade ut ur Northeim, men Elise ville stanna kvar i staden. Därför flyttade hon hemifrån och bodde alldeles själv redan som 16-åring.

Som tonåring fann hon sin själsfrände, som hon sedan gifte sig med. Hennes man var en tapper soldat som blev värvad till armén under första världskriget. Vid 17-års åldern födde Elise sitt första och enda barn som hon gav namnet Tom Oldenburg.

När hennes man blev värvad till armén blev hon tvungen att försörja sig själv. Tidigare hade hennes man arbetat i en fabrik och tjänat tillräckligt med pengar för att kunna försörja familjen, men nu blev Elise tvungen att söka jobb och hon började arbeta i en bokhandel eftersom att hon alltid hade älskat böcker.

Vid 34 års ålder förlorade Elise sin man. Han stupade i första världskriget då han försökte försvara sitt hemland. Runt den tiden flyttade även hennes son hemifrån, vilket lämnade henne helt ensam.

På grund av sin ensamhet sökte hon tröst någonstans. Hon letade efter någonting som gav henne en mening med livet eftersom att hon kände att hon inte hade funnit det ännu. Hennes dröm var att göra något bra för Tyskland.

Hennes son Tom växte upp till att bli väldigt intresserad i politik. Han var en av de första medlemmarna i NSDAP eftersom han tyckte att allt som Hitler sa var bra, redan från första början. Han brukade tala om för Elise om vad som pågick i politiken. En av dem första nazistiska händelserna som han berättade om var ölkällarkuppen i Bürgerbräukeller. Tom ansåg att det var fel att Hitler skulle fängslas, och han intalade Elise att Hitler var en god man. Det var då Elise började bli intresserad av nazisterna. Trots att hon inte visste mycket om politik, kände hon på sig att Tom hade rätt om Hitler. Hon var dock inte helt övertygad. Hon var fortfarande lite skeptisk mot NSDAP.

Så småningom blev Elise trött på allt prat om politik. En dag sa hon till Tom att hon inte var intresserad av att prata om det. Dagen därpå gav han henne boken ”Mein Kampf”, som Elise läste ut på en dag. Hon blev genast fascinerad av boken. Hon frågade sin chef på bokhandeln om han hade läst boken, men han verkade inte särskilt intresserad av varken Hitler eller NSDAP.

Hitlers nationalsocialistiska parti förbjöds efter ölkällarkuppen, men partiet blev återigen tillåtet i februari 1925. Drygt ett år efter att partiet hade blivit tillåtet gick Elise med i NSDAP.

Efter börskraschen i New York 1929 började det spridas panik i Europa allteftersom krisen spreds vidare i världen. Många förlorade sina jobb. Elise blev också rädd att hon skulle förlora sitt jobb, men hon lyckades behålla det i några år till.

NSDAP började få fler röster i Northeim i slutet av 1920-talet. Då hade Elise bearbetat informationen från Mein Kampf, och hon började avsky judar. Hon började även bli våldsam mot dem. Men hon tyckte aldrig att det hon gjorde var fel, inte ens när hon råkade skada någon.

I början på 1930-talet ökade arbetslösheten. Många människor levde på understöd, men Elise lyckades hålla kvar sin arbetsplats i bokhandeln. Hennes chef, herr Voss, blev en aktiv medlem i NSDAP och kunde då inte spendera så mycket tid i sin bokhandel. Så Elise behövdes där och fick jobba kvar.

Eftersom så många var arbetslösa anslöt de sig till NSDAP i hopp om ett bättre Tyskland, samt bättre ekonomi. Det var så nazisterna började komma till makten i Tyskland.

Runt den tiden blev även Tom medlem i SS, och Elise var väldigt stolt över honom. Nu var Elise en väldigt stolt nazist. Hon gick på många av Hitlers tal eftersom att hon älskade hans närvaro, och hon såg honom verkligen som hennes ledare.

1933 blev Hitler rikskansler i Tyskland.

En händelse upprörde dock Elise; Dagen då alla böcker skrivna av judar eller antinazistiska författare brändes. Hennes kärlek för böcker var starkare än kärleken till nazismen. Det gjorde henne inte till en sämre nazist, men hon tyckte bara att det var onödigt att bränna litteratur. Det var även då som hon miste sitt jobb. Hela bokhandeln var förstörd efter att folk hade slitit åt sig böcker att bränna.

Sedan införde Hitler en ny lag. Alla arbetslösa skulle skickas på koncentrationsläger. Elise vart rädd över att hon hade svikit sitt parti, men hon blev lugnare när hon fick reda på att detta inte berörde nazister.

I augusti 1934 dog Hindenburg, vilket innebar att Hitler blev ledare, rikskansler och president i Tyskland. Det var då som Hitler tog över makten i hela Tyskland. Elise och Tom blev glada för de tänkte att det inte fanns något som skulle kunna hindra Hitler från att styra Tyskland och göra det bättre då.

När Nürnberglagarna infördes började Elise anmäla judar och människor som nazisterna ansåg som mindervärdiga till Gestapo. Elise tyckte att Gestapo gjorde rätt med att skicka dem till arbets- och koncentrationsläger. Elise ansåg att tyskar inte skulle blanda ut sitt blod med judar. Hon var väldigt stolt över att vara av den ariska rasen. Hon ville att Tyskland bara skulle bestå av friska tyskar.

Efter ett tag fann hon ett nytt jobb. Hon blev BDM:s nya ledare i Northeim där hon lärde unga flickor hur en god nazist skulle vara och tänka. Hon kände att hon hade funnit sin mening med livet när hon började arbeta där eftersom att hon höll på med något som hon verkligen trivdes med och tyckte om.

I mitten av 1930-talet började Autobahn att byggas. Vägarna var menade för att snabbt kunna transportera stridsvagnar och andra militära fordon. Hitlers plan var att skaffa större livsrum för Tyskland. Alltså att gå ut i krig för att ta över andra länder. Elise visste inte vad hon tyckte om det. Hon hade ingenting emot det, men hon tyckte att Tyskland redan hade tillräckligt med livsrum. Trots detta sa hon aldrig att hon tyckte att det var fel. Hon ville inte påstå att hennes ledare hade fel.

1936 marscherade tyska trupper in i Rhenlandet i västra Tyskland, vilket var ett brott mot fredsbestämmelserna från första världskriget. Men Hitler brydde sig inte. Storbritannien och Frankrike agerade inte, då de ville undvika krig.

1938 och 1939 annekterade Hitler Österrike och Tjeckoslovakien till delar av Tyskland. Efter Hitlers första ockupationer kunde Elise inte sluta följa krigets gång. Hon höll sig uppdaterad genom att lyssna på radion och läsa så många tidningar som möjligt.

1940 anföll Hitler Frankrike och Storbritannien på västfronten. Utan större förluster nådde de tyska stridsvagnarna ända fram till Engelska kanalen där de ringade in ungefär en miljon engelska och franska soldater som stod trängda mot havet. När tyskarna riktade sitt angrepp mot Paris kapitulerade Frankrike. Den 22 juni 1940 undertecknades vapenstilleståndet mellan Tyskland och Frankrike. Elise var fruktansvärd glad över detta eftersom hon trodde att Tyskland skulle segra över alla länder i kriget.

Hittills hade det gått bra för Tyskland. De hade ockuperat några länder, Frankrike hade kapitulerat, Hitler hade satt stopp för arbetslösheten och satt igång ekonomin. Elise trodde att allt skulle fortsätta i samma spår, och att Tyskland kanske t.o.m. skulle kunna ta över hela Europa.

1942 tog chefen för Gestapo fram planen för den slutliga lösningen. En plan för hur Europas judar skulle spåras upp och deporteras till läger i Östeuropa. Elise visste aldrig exakt vad som hände i koncentrationslägrena eftersom ingen talade om dem. Tom arbetade på ett koncentrationsläger, men han vägrade att prata om vad som pågick där. Elise trodde att det var vanliga läger där judar var tvungna att arbeta. Hon hade en känsla att något hemskt pågick där, men hon ville inte ta reda på mer eftersom då hon litade på SS-männen och att de gjorde ett bra jobb.

Elise var så upptagen med att leda BDM, och att bara se saker från den ljusa sidan, att hon missade hur den tyska armén mötte stora förluster medan de var instängda i Stalingrad. När Elise väl fick reda på det tyckte hon inte att det var så viktigt. Hon såg det bara som en ynka förlust, fast egentligen var det vändpunkten för de tyska segrarna.

I början av 1944 började de allierade länderna bomba Tyskland. Hela Berlin blev bombat och Hamburg stod i lågor. Även Northeim blev drabbat. Det var bara då som Elise började inse att det inte gick så bra för Tyskland längre.

När hon sedan fick reda på att Hitler hade begått självmord fick hon nog. Hon levde verkligen för Hitler, så hon kunde inte klara av att leva i en värld utan honom. En dag skrev hon i sin dagbok att hon skulle ta livet av sig, samt ett meddelande till Tom. I meddelandet skrev hon att hon hellre tar sitt liv än dör av ålder, men det var självklart att hon bara inte ville leva längre utan sin ledare.

Den 2 maj 1945 dog Elise Oldenburg. Från början en ensam änka, som till slut fann sin mening med livet. Hennes liv bestod mest av nazism och Hitler. Elise hann dö precis innan kriget tog slut den 8 maj. Kriget slutade med att amerikaner och engelsmän landsteg i franska Normandie. De befriade Paris i augusti. Våren 1945 ryckte de in i Tyskland, samtidigt som Röda armén närmade sig Berlin österifrån. Den 8 maj var kriget i Europa över. Tyskland delades in i fyra ockupations-zoner: en amerikansk, en brittisk, en fransk och en sovjetisk. Den sovjetiska zonen förklarades senare som en egen stat – DDR. Av de andra zonerna bildades Västtyskland.