onsdag 1 februari 2012

Vart är vi på väg egentligen?

Sara Kelling

1924-1927

Det känns som om ekonomin börjat klarna upp för Tyskland, vilket är lättande. Det har blivit så tack vare USA, som gav Tyskland stora lån samt sänkte de stora krigsskadestånden. I augusti infördes också den nya valutan- riksmarken.

Jag har lyckats göra flera målningar och av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att ta med dem till Herr Grantz lilla butik för att få reda på om de kanske kunde ha något värde.

Väl inne i butiken var det rätt så lugnt, Herr Grantz undrade artigt om jag ville ha hjälp med något. Jag nickade lite lätt och sa att jag hade några tavlor att visa och han lät intresserad. När han väl hade tavlorna framför sig på bordet, kollade han väldigt koncentrerat på dem. Jag blev lite lätt osäker, kanske var de inte alls något som skulle kunna komma till användning, kanske hade jag både slösat papper och tid på något som rent ut sagt lika väl kunde slängas. Men dessa funderingar försvann lika lätt som de kommit, Herr Grantz gav mig nämligen ett stort leende och sa att mina målningar var magnifika. Jag kunde inte mer än le tillbaka och tacka så hjärtligt. Vi bestämde då att han skulle ta alla, ge mig en liten summa för att han fick låna dem och sedan ha dem inne i några dagar för att se om någon var intresserad. Skulle någon av tavlorna säljas kom vi överens om att jag skulle få 60% av priset och han då 40%. Skulle fallet istället bli det att ingen köpte mina målningar, ja då skulle jag få ta tillbaka dem.

När jag kom tillbaka några dagar senare såg jag på en gång att några av mina tavlor var borta. Jag möttes av Herr Grantz som glatt kom fram och sa att fyra målningar hade sålts, till en man vid namn Johannes Haffner. Han hade tydligen varit väldigt fascinerad av dem och jag kände att jag gärna skulle vilja träffa honom någon dag. Få veta vad det var han tyckte var så intressant.

Jag stötte en dag på Johannes Haffner. Han hade tyvärr lite bråttom, han var på väg till borgmästare Eckart som han tydligen arbetar som assistent till. Jag kunde inte låta bli att undra hur det kändes att ha ett sådant jobb men förmådde mig inte att fråga. Hursomhelst frågade jag snabbt vad det var i mina målningar som berörde. Han tänkte till ett ögonblick och sa att han tyvärr inte kunde ge mig ett konkret svar på detta. Men blandningen av färgerna kombinerad med dess mönster gav en känsla av hopp, som nog många skulle behöva förklarade han. Jag log lite glatt över hans beskrivning, hopp. Ja det är viktigt att bära med sig.

Jag och Evy gick en dag förbi Voss bokhandel, vi skulle se om boken ''Die Leiden des jungen Werthers'' av Johann Wolfgang von Goethe fanns då mor är en stor beundrare av honom. Men boken fanns inte inne,vi fick då istället ett tips om en annan bok. ''Mein Kampf''- skriven av Adolf Hitler. Jag såg lite skeptiskt på den, bläddrade igenom några sidor och konstaterade att det inte var allt för avancerat innehåll. Inte den märkvärdigaste boken men kanske skulle den vara bra att läsa. Jag och Evy trodde dock inte att den skulle falla mor i smaken men kanske för far med tanke på att han faktiskt nämnt Hitler några gånger. Eftersom tanken från början var att köpa något till mor såg vi att det fanns ett litet fint anteckningsblock som vi då köpte tillsammans med Mein Kampf.

Far hade läst ut Mein Kampf relativt snabbt. Han tyckte om bokens budskap och var på något sätt imponerad av att Hitler skrivit den under sin tid i fängelset. Boken var till viss del en självbiografi där Hitler beskriver sin uppväxt, drömmar och andra saker som kretsat runt hans liv. Sedan tas många politiska frågor upp, det var dem som far fastnat för. Han ville gärna diskutera dem med mig och Evy.

Det kändes konstigt på något sätt, far hade förändrats en del sedan Hitler väckt sådan uppmärksamhet. Eller så hade far hittat tillbaka till sig själv, för när han kom hem från kriget kände han sig mest trött och blev sjuk med jämna mellanrum. Hans hosta fanns dock kvar, men han såg inte lika tärd ut längre. Lite så var han ju faktiskt innan han begav sig in i kriget, bestämd och energisk. Det var flera år sedan nu.

Jag tyckte mig se hur mor med en förbryllad blick undrade vad som pågick när far en dag hastigt satte sig vid köksbordet och började läsa den andra delen av Mein Kampf. Hitler hade alltså skrivit ytterligare en. Jag fick känslan av att mor kände ett obehag.

Far hade skaffat sig en radio som han förklarade att han skulle behöva använda sig en del av men att vi också kunde lyssna på den lite då och då.

Jag har för övrigt läst Hitlers båda böcker, något jag från början kände att jag inte ville men med tanke på hur far uppslukats av dem ville jag ändå förstå vad dem egentligen handlade om. Efter att ha läst dem båda kände jag kom bara negativa tankar upp. Jag ser inget logiskt i det han skriver, hans teorier och tankar om andra människor är för mig en aning skrämmande. Hans förakt mot judar var oroväckande. Kanske är det jag som är konstig, jag menar… far verkar ju hålla med honom fullt ut och detta gör mig lite orolig. Jag kan tyvärr inte framföra mina åsikter högt, rädd som jag är över att det skulle leda till något dåligt.

Tillslut skulle jag få ett svar angående fars tankar och beteende. En kväll, när jag gick ut i vår lilla hall för att ta mig en promenad skymtade en brunfärgad skjorta med hakkorset fastsatt på ena armen. Jag rös till lite, det betydde bara en sak: far hade gått med i NSDAP. Jag kände mig en aning konfunderad, undrade varför han inte hade sagt något.

1928-1931

Far deklarerar nu öppet att han tillhör NSDAP och därmed vet jag också vad han tycker. Vilket på något sätt är oroväckande. Varken jag, Evy eller mor delar samma åsikter med honom men ingen av oss säger heller något om det. Det känns som att det på något sätt blivit en aning farligt om man hyser andra åsikter.

 Första riksdagsvalet som hölls här i Northeim gav inte NSDAP särskilt många röster vilket kändes lättande- dock var far inte särskilt road av detta. Men sedan har ett till hållits och då var det över tusen röster från Northeim som gick till NSDAP! Jag själv röstade inte på något, vilket jag lite bittert ångrar för jag ser självklart hellre socialisterna i makten än NSDAP.

Det känns så dystert på något sätt, vart är samhället på väg? En händelse som givit sorgliga följder är börskraschen i USA som utlöstes i oktober 1929. Folk tog sina liv och flera banker har senare gått i konkurs. Ekonomin har bara rasat och USA som hjälpt Tyskland kan inte längre göra det. Ekonomin har fallit tillbaka på sätt och vis kan man säga.

NSDAP bara växer och växer och det gör min oro också, på grund av att det gått så fel. Jag ser allt fler män iklädda bruna skjortor med hakkorset fastsatt på ena armen. En av dessa män råkar ju också vara min far. Vart är vi på väg egentligen? Den militära stilen tilltalar inte mig, den skrämmer mig. På senaste tiden har det känns som att hemmet är indelat i två grupper: jag, mor och Evy samt far för sig själv. Fast han vistas inte så mycket här hemma, han håller sig tillsammans ute med de andra medlemmarna i NSDAP.

1932

Hitler höll ett stort tal här i Northeim. Både jag och Evy var rätt så osäkra på om vi borde gå dit men kom till slut underfund med att göra det. Väl på plats såg jag hur massor av folk samlats, det måste ju i princip ha varit hela Northeim. Mor valde dock att stanna hemma, hon kände sig helt enkelt inte i form.

När Hitler väl höll sin talan kunde jag inte undgå från att medge att han var en bra talare men hans sätt att uttrycka sig skrämde mig en aning. Att tillståndet här i Tyskland inte är bra beror enligt Hitler främst på judarna. Får han makten kommer det mesta lösa sig och Tyskland kommer bli bättre än vad det någonsin tidigare varit. Efter hans tal var det många som jublade - jag och Evy tillhörde dock inte dem. Vi stod istället lätt konfunderade och iakttog folkvimlet - i alla fall jag.

1933

Det har hänt mycket detta år. Inte känns det väl så bra, numera härjar Nazisterna hej vilt. I slutet av januari jublade många. Adolf Hitler valdes nämligen till rikskansler. Nu är det väl i princip NSDAP som gäller känner jag, det känns inte som att det finns så mycket annat att säga åt om. Mycket sjuka saker har hänt, en ynka månad efter att Hitler blev rikskansler började Riksdagshuset i Berlin att brinna. En luffare med kommunistiskt förflutet hittades inne i det brinnande huset och Hitler ansåg då att det var kommunisterna som försökte ta makten genom att skapa kaos. Flera kommunistiska riksdagsmän har arresterats och Hitler fick president von Hindenburg att skriva under en undantagslag. Yttrandefriheten, tryckfriheten och föreningsfriheten har upphört. Avskyn mot judarna visades stort den första april då NSDAP hävdade att inga längre skulle handla från judiska affärer, flera av deras affärer har också blivit förstörda av SA-män. Judarna har bara blivit ännu mer förnedrande, de ska i princip försvinna. Det känns hemskt känner jag men ändå kan jag inte göra något åt det.

Far går runt hemma och ser väldigt stolt ut för det NSDAP har gjort. I maj brändes massor av böcker upp, som då enligt Hitler var skrivna av fel människor, judar och antinazistiska. För att vara en bra människa ska man tycka om Nazisternas ideologi, man ska tycka att judarna inte har något värde och helt enkelt ha en stor avsky för dem som inte tycker som de gör. Det har bara blivit så förvirrande, jag vill inte tro att det är sant. Koncentrationsläger har också öppnats på ett antal ställen, där personer med fel åsikter och fel ursprung placeras.

Det är hemskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar