söndag 12 februari 2012

Jag vet inte hur mycket mer jag orkar

Sara Kelling

1934
April
Jag vill inte mer, jag vill bara bort från denna värld, till en annan plats men vart skulle det då vara någonstans? Det känns som att det nazistiska tänkandet kommer sprida sig runt hela världen, så mäktiga som de är. Vart är far någonstans? Givetvis vet jag svaret på detta men jag vill inte inse det riktigt. Det händer att han kommer traskandes in här, antingen på ett överdrivet glatt humör eller alldeles vansinnig över att något gått på tok för NSDAP.

September

Ännu mera börda här i detta land. Nu återstår min familj av oss tre kvinnor. I maj tog nämligen far farväl av världen. Hostan kom tillbaka och den blev värre än vad den någonsin varit så jag antar att fars kropp inte längre klarade av mer. Jag funderar också på att allt det här med NSDAP på sätt och vis blev för mycket, han blev helt involverad och glömde i princip bort allt annat. Hur kunde han egentligen sjunka in så djupt i Hitlers och NSDAP:s atmosfär? Jag vet inte och kommer troligen aldrig att få veta vad fars mål var med det här, ville han verkligen få bort judarna och alla icke tyskar( vilka det  nu skulle vara )?Förkastligt,  jag vet inte vart jag ska avlasta mina tankar. De bara flödar runt i kroppen.

Ungefär en månad efter fars död möttes jag i tidningen av att Hitler tillsammans med SS och Gestapo försökt sig på en statskupp mot SA som avslut på juni månad. Runt 70 personer avrättades och bland dessa var de flesta höga SA-ledare. Jag rös till när jag läste,bland annat för att far hade kunnat vara en av dem och för att Hitler har en så stor makt.

I augusti blev det president von Hindenburgs tur att ta farväl av världen. I detta skeende övertog Hitler presidentämbetet och detta ledde i samma veva till att han också blev överbefälhavare och på så sätt utropade han sig själv till Führer.
Vad ska jag säga angående detta? Det känns som att det gått otillåtet fort allt det här och  en känsla säger mig att det här bara är början på något oroväckande… men vad kan jag inte riktigt sätta finger på i denna stund. Jag kan i alla fall säga att jag är glad över att inte vara jude med tanke på det de måste härda ut med.
''Det här är inte Tyskland'' tänker jag.

Jag kommer knappt ihåg hur Tyskland var innan nazisterna och Hitler, hur Northeim var. Jag vill i alla fall minnas att det varit några glada år. Då folket runt omkring någorlunda accepterade varandra, oavsett var de kom ifrån.
Livet är en gåta, det har jag aldrig förnekat.

1935
Juni
Nej inte har det blivit bättre, Hitler gör Tyskland till ett land där man inte längre vill vara. Inte jag i alla fall och jag tror inte jag är ensam om detta. Två lagar har stiftats. Den ena innebär att tvångsaborter får utföras av läkare så att inga ärftliga sjukdomar sprids och den andra att nu homosexuella får arresteras. Det behövs i princip inte något bevis heller, det räcker med att någon anklagar en annan för att vara homosexuell. Förnärmat…

Jag har nog inte nämnt något om de två nazistiska ungdomsföreningarna. Den ena, Bund Deutscher Mädel är för flickor i åldern tio och uppåt. Där får de lära sig allt om den nazistiska ideologin och tanken med det hela som jag förstått det är att dessa flickor ska i princip bli desamma som de andra partimedlemmarna i NSDAP. Den andra föreningen, där pojkar ''utbildas'' till nazister kallas Hitlerjugend och där är de ofta ute i naturen och gör olika lekar och övningar som en förberedelse inför framtida krig.

Det känns så dystert på något sätt, att massor med ungdomar översköljs med den nazistiska ideologin. Jag kan inte riktigt tänka mig hur det skulle vara om de gjorde motstånd och helt enkelt vägrade.

September

En dag när jag var ute med både mor och Evy möttes vi av en omringad grupp flickor som stod och ropade ut en massa ord som jag inte riktigt kunde identifiera. Jag ville veta vad det var som fick dem så uppspelta så jag gick lite diskret fram där de stod. Där såg jag något som var förfärligt rent ut sagt. Fem unga pojkar stod och sparkade på en stackars pojke. Mitt i allt hörde jag hur en av pojkarna snäste ur sig: '' Det finns inte någon plats för dig här, lilla obetydliga jude!''
Det stack verkligen till i öronen när jag hörde det och jag såg hur blod kom ut från den slagne pojkens näsa och hur hans kläder blivit allt smutsigare av alla sparkar han fått. Tillslut kom jag på mig själv med jag bara stod och kollade på, varför hade jag inte mod att angripa? Lite längre bort såg jag att Evy och mor gått och satt sig på en bänk, jag undgick att möta deras blickar.
Mitt i allt tänkande om hur jag skulle agera var pojkarna plötsligt borta, bara den judiske pojken var kvar.
 Flickorna stod kvar och de gjorde inte något särskilt högt väsen av sig längre. För en stunds tänkande fick jag för mig att gå fram till pojken, men bara några sekunder efter reste han sig snabbt och började gå. Jag försökte inte följa efter honom. Vilket jag lite lätt ångrar nu.

Men just att se en sådan händelse med egna ögon, fick mig på riktigt då att inse hur den nazistiska ideologin påverkat så hårt på dessa barn. Jag kände tyvärr igen några av pojkarna och tanken om att de en gång varit fridfulla barn slog mig. Nu var det inte längre så. Nu hade de en massa åsikter om huruvida saker och ting skulle gå till.

Den här händelsen skedde bara några dagar efter att Nürnberglagarna började gälla. Med detta innebär det att de tyska judarna tillhör en andra klassens medborgare, de förlorar därmed rätten att rösta och inga äktenskap mellan judar och ''arier'' får förekomma. Ja det känns allt mer än rätt, så otroligt förnedrande. Allt det här får mig en än gång förvirrad.

Oktober

En dag när jag var ute med Evy fick jag en knack på ryggen. När jag vände mig om möttes jag av en relativt ung man som bar en SS kostym. Jag blev lite nervös, vad kan denna man tänkas vilja? Sedan började han prata med mig.

'' Jo det är såhär, jag såg dig för ungefär en månad sedan ute här på storgatan, då några av mina pojkar försökte lära en judeunge lite hyss. Jag ville bara försäkra mig om att du inte anser att det var något fel med detta, du förstår nog säkert själv att judarna skapar en hel del problem för oss renrasiga.''

Herregud, vad ville denna man? Självklart tyckte jag att det såg hemskt ut och vad exakt är det som judarna har gjort egentligen? Jag kunde inte kläcka ur mig några ord, jag bara stod och kollade på honom. Men Evy avbröt tystnaden.

''Hon förstår vad du menar, hon hade heller ingen annan tanke.''

Mannen kollade på mig och jag nickade. Samtidigt som det stack till i mig kunde jag inte förmå mig att säga sanningen, det var för farligt helt enkelt.

''Det är så hemskt Evy! Att vi inte kan säga det vi tycker! Kände du igen den där mannen förresten?''

'' Ja det är Hannes Lutze, han är ledare för Hitlerjugend''

1936
Februari
Det känns bra på så sätt att det i alla fall finns några här i Northeim som anser att Hitler och hans parti inte är helt klara i huvudet. Men det känns som att de flesta är ungefär som jag, alltså fega att våga säga till om något annat. Kanske inte så konstigt, vi lever ju trots allt i ett totalitärt land. Skrev jag just totalitärt? Hemskt, men det är ju så det har blivit.

Mars

Jag vill inte riktigt inse men tyska trupper har marscherat västerut över floden Rhen. Detta var enligt Versaillesbestämmelserna förbjudet, men nu hade detta brutits! Men detta gjorde varken Frankrike eller Storbritannien något åt, trots att de varit med och skrivit bestämmelserna. Det kanske låter konstigt, men jag hade faktiskt velat att de skulle göra något med tanke på att jag anser att Tyskland styrs av helt fel människor. Varför kan de andra länderna inte se att Tyskland håller på och havererar!? Jag känner mig med ens som en fånge i mitt eget land.

Koncentrationslägren här i Tyskland blir bara mer och mer uppmärksammade. SS har nu tagit över ansvaret, innan var det Gestapo. Jag har hört att de ska byggas om och säkerligen bli ännu större, så allt fler kan sättas in. Jag måste åter en gång fråga mig själv om det fortfarande är Tyskland jag lever i.

1937

Jag lever fortfarande här i Tyskland, tillsammans med mor och Evy, i samma lägenhet. Jag är medveten att jag inte skrivit på ett långt tag. Jag hade önskat att jag kunde komma med lite trevliga nyheter men det kan jag inte och det kommer jag väl aldrig att kunna.

I juli 1936 bröt ett inbördeskrig ut i Spanien. Det verkar inte särskilt mycket bättre för människorna i Spanien, då diktaturen även härjar där. Hitler tillsammans med Italiens diktator Mussolini sägs ha velat stödja Spaniens diktator om ett krig skulle brytas ut. Som det säkerligen snart kommer göra. Jag vill inte tänka så men vad är oddsen att det inte skulle göra det nu?

I augusti 1936 pågick de olympiska spelen i Berlin och jag, mor och Evy tog oss faktiskt dit. Det var intressant att se på spelen men samtidigt kunde jag inte känna någon speciell glädje, all propaganda om judarna var nermonterade så att inte omvärlden skulle kunna se något. Som om Hitler faktiskt skämdes men jag kunde mer se en feghet i honom, han som varit så bestämd med sina åsikter… varför inte kunna visa dem för vemsomhelst?

Tillbaka till 1937

Judar har inte längre behörighet till att undervisa tyskar, arbeta som revisorer eller tandläkare. Hela deras människovärde bara förnedras mer och mer, vad blir nästa steg för judarna?

1938

Hoppet om ett välfungerande Tyskland har i princip slocknat. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, jag känner mig så mycket äldre än vad jag egentligen är.

Österrike tillhör numera Tyskland, Hitlers gamla hemland. Detta har hyllats en hel del, borgmästare Eckhardt har hållit tal i Wagnersaal och firat Österrikes anslutning till Tyskland. Precis i början av anslutningen fick jag ett litet hopp om att kanske österrikarna skulle kunna förmedla mer frid och möjligtvis få Hitler att tänka i andra banor, men detta hopp rann ut i sanden relativt fort.

Förnedringen för judarna fortsätter, den stora synagogan i München blev sönderslagen i juni. I augusti inleddes en ny namnlag som tvingar alla judiska kvinnor att lägga till namnet Sarah och judiska män skulle lägga till namnet Israel i sina pass. I oktober behövde alla judar dessutom ha ett stort J i passen.

Tyskland har också växt ännu mer då Sudetlandet, det tysktalande området i Tjeckoslovakien har integrerats med Tyskland. Detta var vad Hitler ville och hans vilja accepterades.

I november uppkom två händelser som ännu en gång förnedrade judarnas existens. Synagogor över hela Tyskland brann och tusentals judar blev arresterade och skickades till koncentrationsläger. Sedan har judiska barn blivit av med behörigheten att få gå i tyska skolor. Många skickliga sätt att trampa ner andra människor, att få dessa att börja tvivla på om de ens är människor.

1939

Frankrike och Storbritannien har ''äntligen'' agerat! Detta på grund av att Polen invaderats av det land jag lever i-Tyskland. Det är svårt att sätta ord på det hela men jag har en känsla av att det faktiskt närmare sig krig nu. På riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar