Fanns det någon sanning?

Urs Walter

Kriget

1939

1 September kl 00.01         

Jag tog farväl av mina bröder. Jag såg dem sätta sig på tåget som skulle ta dom långt iväg, iväg till Polen. Invasionen skulle börja 04.45 hade jag hört. Jag kände lite rädsla i kroppen av att se mina nära tas ifrån mig åter igen. Tänk om dom inte skulle återvända! Nej, jag fick inte tänka i de banorna. Jag måste fokusera. Jag har mycket jobb framför mig. Jag tvingas till pappersjobb. Jag ansåg själv att jag hade min plats på fronten men det satte de större makterna stop för. Sverige förklarar sig neutralt.

19 September

Det finska vinterkriget börjar med en invasion från Sovjetunionen. Jag kan bara ana hur fruktansvärt det kommer att bli för de krigande där med tanke på det bittra klimatet.

21 September

Jag får en kallelse i form av ett brev från armén. Jag blev väldigt glad och tänkte äntligen ska jag ut i strid. Men tyvärr var det en bara en vakt position som jag blev kallad till. Jag tog reda på fakta om den här positionen. Jag skulle hela vägen till Warszawa för att vakta ett ghetto där alla judar bodde. Min inställning var till en viss början väldigt positiv men jag trodde att den skulle ändras. Genom att vara i närheten av judar och att se dem bli förnedrade skulle kanske väcka medkänsla inom mig. Detta fick inte hända!

25 september

Jag har nu anlänt till min arbetsplats. Trots min höga roll inom partiet blev jag endast en menig. Jag fick en arbetskamrat som skulle bli min arbetspartner i ghettot. Han hette Johan S. Ingen visste vad han hette i efternamn. Det ryktades att han hade blivit så traumatiserad av att ha slagit ihjäl många judar. Kompaniet som jag tillhörde var ganska splittrat med folk från Schnelletruppen och Nebeltrubben. Jag fick reda på att de flesta i kompaniet var sadister och det var just därför de var placerade här. Johan S själv hade varit en Gebirgsjäger med en riktigt brutal utbildning. Jag själv hade bara gjort den allmänna värnplikten.

12 november

Jag och Johan patrullerar lite lugnt runt i ghettot och skrattar åt de döda som ligger vid trottoaren. Efter varje lik vi såg så tog Johan fram sin bibelplunta och tog en slurk. Jag frågade varför han drack. Han svarade lugnt att han skulle bli hysterisk om han skulle vara nykter och se alla lik. Under natten tänkte jag mycket på det Johan hade sagt. Fanns det någon sanning? Var judar människor?

17 november

Det var en iskall dag. Jag och Johan gick med våra varma pälsar medan alla judar frös till döds. Jag var nära att ge min päls till en liten flicka som bara hade en liten klänning på sig. Johan stoppade mig och sade att det är bättre om du tar en slurk. Jag tänkte efter. Konsekvenserna skulle ju bli förödande. En tysk vakt ger sin päls till en jude. Jag skulle nog bli avrättad. Det är nog bättre med än slurk. Från den dagen drack jag drygt en halv liter sprit varje dag.