Augustina von
Kappel
1934
2 augusti :
President Hindenburg dog just. Folk har en viss tomhet I blicken i
staden, men de allra flesta jublar av glädje. Tyskland har fått sin ”riktiga”
ledare ropar människor och stora parader hålls på gatorna med hakkorsprydda
flaggor hållna av uniformerade män och barn. Alla verkar känna en förtröstande
glädje, förutom de underlägsna grupperna i staden. De står och tittar vid sidan
av, med en uppgivenhet samt rädsla i blicken. Jag kan inte annat än att hålla
med dem. Nu finns det inget som kan stoppa Führern.
1935
28 juni: Fick just reda på att en lag om tvångsabort
har införts för opassande barn, som inte är av det rätta blodet. Detta är ännu
ett vidrigt förslag från staten med syfte att försöka rena sitt ”egna” folk.
Såklart så behöver vissa vara underlägsna så att sådana personer som jag kan ha
kommando och leva i välfärd gentemot de andra. Så har det alltid varit i
världen, den starka vinner, och så kommer det att fortsätta. Men det här, detta
är för mycket. Det handlar inte om att upprätthålla en klasskillnad, detta
liknar utrotning.
21 september: Mina misstankar om dessa
utrotningsfasoner har bekräftats. De nyligen stiftade Nürnberglagarna har trätt
i kraft här i staden. Om judarna behandlades illa förut, så är det värre nu,
och officiellt rättfärdigat. Det har alltid funnits en viss underliggande
offensiv inställning till denna folkgrupp. Det kunde jag se speciellt i mina år
i armén. Trots att det handlade om liv och död, så var det alltid svårare för
de judiska befällen att få resurser och befordringar gentemot deras etniskt
tyska motsvarigheter. Bland alla skoleveranser så vet jag att knappt en av
femton leveranser var till judiska befälhavare, trots att det gick säkert fyra
judiska befäl på femton i armén.
1938
Enda problemet är att en av dessa släktingar inom dessa generationer är av halvjudiskt blod (enligt det idiotiska, inbilska rassystemet som nazisterna har målat upp). Officerarna har ett flertal gånger försökt beslagta alla mina pengar, men jag har lyckats överlista dem varenda gång. Det som dock är obehagligare än pengarna, är att jag som person håller på att bli hopparad med en massa män av alla runt mig. Alla säger att det inte anstår en kvinna som mig att gå omkring och vara ensam. Jag måste göra min plikt mot det tyska folket och sköta ett ordentligt hushåll, säger alla möjliga människor. Det är inte sällan att någon gubbe går fram till mig på gatan med förslag på män som han försöker propsa på mig. Det blir allt svårare att komma ifrån den yttre pressen från omvärlden.
Jag trodde inte att en fri, självständig kvinna som jag skulle hamna i samma bur som alla andra förtryckta, utan fri vilja och möjligheter. Enda skillnaden är att mitt adelskvinna-jag är en mask jag kan fly ifrån, och att den i undre världen så bryr sig ingen av mina kontakter sig om mitt kön eller etniska ursprung. Där är det pengarna som gäller, och det är så det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar