Elijah Grantz
1939
Då var det dags igen, skriver i min gamla slitna
dagbok. nu har Hitler äntligen beslutat att starta krig. För inte länge sen
attackera han Polen. Nu vet jag att detta är början på något stort.
Senast jag skrev hade jag inte kommit någonvart.
Mitt liv hade ingen mening. Nu jobbar jag inom SS. Jag är nu 37år gammal och
ser fram emot mina kommande år i tjänst till Hitler. Jag bor i Berlin med min
fru Hedvig och våra tvillingar, Kurt och Jürgen. De är två år gamla vid det här
laget. När jag träffade Hedvig var hon lite emot Nazisternas idéer om kvinnans
plats i samhället. Efter att vi tillbringat ett år tillsammans fick jag henne
att inse att hon skötte hus, barn och jag skötte de svårare uppgifterna.
Adrien
Tannberg är ledare för SS. Även om jag är något år äldre än honom ser jag upp
till honom. Jag är äntligen riktigt lycklig. Mina drömmar har förnyats och jag
ser världen i ett nytt ljus. Minnet av den man jag en gång var är bara just de
ett minne. . Jag fick en dag följa med för en avrättning av ledare för SA. Jag
har en längre tid varit mer som en lärling men har tillbringat mycket tid på
arbetarläger och koncentrationsläger
När president Hindenburg dog år 1934 var det bara
fritt fram för Hitler att ta sin rätta plats. Han hade i och för sig redan
styrt Tyskland ända sen han blev rikskansler med hjälp av NSDAP och SS. Han tog
platsen som ledare över Tyskland och det är inte mer än rätt.
Jag var en
vacker dag på besök i Northeim för att se min gamla butik. När jag passerade
min gamla affär försökte jag att dölja mina känslor. När jag vandrade genom
Northeims gator märkte flera bekanta igen mig men vågade inte hälsa. Jag tänkte
hälsa på min gamle vän Trina men sedan insåg jag det jag fruktat. Arbetar hon
mot mig? Eller med mig?
På väg ut från staden lyckades jag se Trina men hon
gick in i en affär jag tror det var ett smyckesaffär. Jag lyckades avlyssna
ett samtal. Jag häpnade. Nej, nu måste jag varna ledaren inom SS. Trina måste
varnas men det är min plikt att anmäla henne.
Jag tillbringade natten i min gamla affär, som jag
fortfarande ägde nyckeln till. Dagen därpå de var juni år 36 då jag gjorde i
ordning en handskriven lapp lade den i min väska och började gå mot mitt mål.
När jag kom till dörren var det mycket tidigt på morgonen och solen var bara på
väg upp på den blå himmelen. Jag läste genom texten innan jag satte mig vid
dörren.
Du Bör Lämna Northeim Jag Vet
Vad Du Gjort Och Jag Har Anmält.
E/G
När jag
tryckt lappen helt genom dörren ställde jag mig upp och kände en tår rinna ner
för min kind. Jag hade i alla fall lite mänsklighet kvar.
Jag måste gå kommer nog inte kunna skriva på ett tag
eftersom jag måste på ett möte och sedan åker jag mot förintelselägret. Det är
dags att förinta de smutsblodade en gång för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar