Vissa är av åsikten att vi går mot en ljusare framtid

Dietmar Schenk

23/12 – 1923

Min åsikt, om de senaste fyra åren, är att de har flytit på med ett stillsamt, nästan skrämmande lugn. I vart fall efter det att jag i början av 1920 anslöt mig till KPD efter ett mycket intressant möte med två enligt mig stora män. Jag kommer mycket väl ihåg den första mars 1920, min egen födelsedag. Solen stod högt på himmelen. En av de första vårdagarna, trots att snön fortfarande låg på marken. Jag fick ganska tidigt höra, från den enligt mig, imponerande mannen (men fick tyvärr en känsla av att han inte ansåg detsamma hos mig), Otto Baum, att två män med hög ställning inom KPD skulle passera förbi Northeim och möjligen stanna där också. De två männen var Wilhelm Pieck och August Thalheimer.

Jag hade turen att få ett litet möte med dessa två för ett samtal om ett möjligt medlemsskap inom KPD. Min persomliga åsikt om dessa två är den att Thalheimer var en mycket sympatisk man, fräst en teoretiker av  allra högsta klass. Hans åsikter och tolkningar av kommusismen och marxismen är ganska precisa och mycket riktiga. Pieck å andra sidan var en mycket skrikig och rivig man som tog för sig alldeles för mycket och lämnade oturligt nog inte så mycket plats till en till synes beviken August. Hans åsikter om marxism var dessutom mycket radikala och mycket revolutionära på det sätt som han beskrev att allt utom just kommunism borde utrotas. Han var dessutom mycket högljudd och lämnade ingen plats för synpunkter. Han tyckte antagligen detsamma om mig och verkade mycket motvillig till att låta mig bli en medlem av KPD. Men August var mycket angelägen om detta och lät mig gå med i rörelsen.

Sedan dess har mycket lite hänt. Jag reste runt i Tyskland mycket under 1922 med KPD men fann mig alltid lyckligast här i Northeim, kämpandes för kommunismen. Vi har i Northeim inte haft någon större framgång och idag sägs det att ekonomin är på bättringsvägen och därmed kan vi, enligt min åsikt som motstrider många andras, tappa medlemmar.

Olika gatuslagsmål mellan oss och nationalister har även uppstått och bröderna Walter är sega i kampen och vägrar ge med sig. Deras partiledare heter Adolf Hitler och försökte sig nyligen på en försmedlig statskupp som jag och mina vänner ofta skrattar åt. Att de inte fick den uppslutning av tyskar som de hade tänkt sig är inte särskilt konstigt. Trots inflationen tror jag inte att det tyska folket vill anklaga en folkgrupp på det sätt som NSDAP gör. Att judarna ska vara skyldiga för första världskriget är för mig inte alls förståeligt. 

Härom dagen konverserade jag med Adam Zimmermann om detta. Adam höll med mig om att denna patetiska Hitler trots allt är en man väl att frukta. Han sägs vara en briljant talare och jag tror att hans nederlag kan få effekten att han vinner väljare och partimedlemmar. Jag ska nog ta och hålla ett öga på honom i framtiden.

För övrigt är livet en pina. Jag har ett jobb i min faders apotek, men det går dåligt och inflationen bara stiger. Allt kostar en otrolig summa mer än för enbart ett par månader sedan och det är omöjligt att skaffa ett jobb för de flesta. Vissa är av åsikten att vi går mot en ljusare framtid, men med Friedrich Ebert och Socialdemokraterna vid makten har jag mycket svårt att se detta hända.

Jag har samtalat mer och mer med Otto Baum och han är en utomordentlig man och en mycket bra chefsredaktör vid Neue Tag Zeitung. Hans neutrala åsikter är mycket intressanta och jag vet att han därmed kan se vår tids händelser på ett annat sätt än jag själv, som inte kan låta bli att vara partisk. Jag får däremot känslan av att han inte ser mig på samma sätt. Han verkar helt ärligt ointresserad av nya samtal oss emellan men jag hoppas att han kan ändra sin åsikt.

Jag har inte mycket mer att säga om dessa år och jag hoppas innerligt att de närmaste fyra åren blir lyckligare. Jag skall nu resa till Freiburg för ett Württmeberg för ett möte med August Thalheimer och beslut om huruvida vi ska ta vara på den ekonomiska krisen och lägga in vår slutgiltiga stöt mot regeringen. Personligen anser jag att tiden är mogen för en revolution. Det Ryska Inbördeskriget är slut och där visade Bolsjevikerna sin makt. Då kan även vi göra det anser jag.