lördag 14 januari 2012

Vem är Trina Thielenhemme?


Jag heter Trina Thielenhemme och jag är 16 år gammal. Klockan är halv elva på kvällen och jag har svårt att sova, så jag tänkte att jag skulle börja skriva dagbok, eftersom jag hört att det kan vara en bra sak att göra.

Jag bor i Northeim tillsammans med min mor och far. Vi flyttade hit för lite mer en ett år sedan, då mina föräldrar ville ha lite mer lugn och ro efter att min far kommit tillbaks från kriget och vi fått reda på att min äldre bror blivit skuten till döds. Tidigare bodde vi i Berlin, men både min mor och min far är födda och uppväxta i Northeim. Vi bor i en lägenhet med tre väldigt små rum nära mitten av staden. Min far arbetar som lärare, alltså kommer jag ifrån en familj av lägre medelklass. Min mor arbetar inte. Mina föräldrar är väldigt strikta människor som gillar ordning och reda, t.ex så har de ett schema på vad vi ska äta varje vecka och vårt hem är aldrig ostädat. De är också väldigt nationalistiska och är mycket kritiska mot människor från andra länder eller med andra religioner. Trots situationen i vårat land efter kriget har jag själv aldrig varit speciellt intresserad av politik.

Jag är fortfarande lite ovan av att bo i en småstad, efter att ha bott i Berlin hela mitt liv. På fritiden gillar jag att lyssna på min grammofon som min bror lämnade till mig, även fast mina föräldrar ogilllar den och den inte fungerar så bra så gillar jag den väldigt mycket. Jag tycker även om att läsa och umgås med de få vännerna jag har lyckats få i min skola, annars går jag bara omkring i staden utan att göra någonting.

Jag har alltid varit intresserad av människokroppen, och min bror hade planer på att studera till läkare innan han blev inkallad till kriget. Därför skulle jag gärna vilja bli läkare istället för honom. Jag håller även på att spara ihop pengar så att jag ska kunna flytta tillbaks till Berlin när jag blir myndig. Men det går inte speciellt bra eftersom jag alltid måste ge bort pengar då mina föräldrar får ekonomiska problem.

Jag har en ganska stark känsla att jag kommer bli fast i den här staden för alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar