Jag heter Trina
Thielenhemme och jag är 16 år gammal. Klockan är halv elva på kvällen och jag
har svårt att sova, så jag tänkte att jag skulle börja skriva dagbok, eftersom
jag hört att det kan vara en bra sak att göra.
Jag bor i Northeim
tillsammans med min mor och far. Vi flyttade hit för lite mer en ett år sedan,
då mina föräldrar ville ha lite mer lugn och ro efter att min far kommit
tillbaks från kriget och vi fått reda på att min äldre bror blivit skuten till
döds. Tidigare bodde vi i Berlin, men både min mor och min far är födda och
uppväxta i Northeim. Vi bor i en lägenhet med tre väldigt små rum nära mitten
av staden. Min far arbetar som lärare, alltså kommer jag ifrån en familj av
lägre medelklass. Min mor arbetar inte. Mina föräldrar är väldigt strikta
människor som gillar ordning och reda, t.ex så har de ett schema på vad vi ska
äta varje vecka och vårt hem är aldrig ostädat. De är också väldigt
nationalistiska och är mycket kritiska mot människor från andra länder eller
med andra religioner. Trots situationen i vårat land efter kriget har jag själv
aldrig varit speciellt intresserad av politik.
Jag är fortfarande lite
ovan av att bo i en småstad, efter att ha bott i Berlin hela mitt liv. På
fritiden gillar jag att lyssna på min grammofon som min bror lämnade till mig,
även fast mina föräldrar ogilllar den och den inte fungerar så bra så gillar
jag den väldigt mycket. Jag tycker även om att läsa och umgås med de få
vännerna jag har lyckats få i min skola, annars går jag bara omkring i staden
utan att göra någonting.
Jag har alltid varit
intresserad av människokroppen, och min bror hade planer på att studera till
läkare innan han blev inkallad till kriget. Därför skulle jag gärna vilja bli
läkare istället för honom. Jag håller även på att spara ihop pengar så att jag
ska kunna flytta tillbaks till Berlin när jag blir myndig. Men det går inte
speciellt bra eftersom jag alltid måste ge bort pengar då mina föräldrar får
ekonomiska problem.
Jag har en ganska stark
känsla att jag kommer bli fast i den här staden för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar