Vem är Samuel Raab?

Jag heter Samuel Raab. Jag föddes 1879 i den lilla staden Northeim. Jag har alltid varit oreligiös men det har jag aldrig sagt till någon på grund av min starkt kristna släkt. Jag var det enda barnet för att kort efter min födsel blev min moder mördad en dag när hon skulle gå och köpa bröd. Det var en mentalt instabil man som mördade henne så även fast polisen fick fast honom och att han fick ett hårt straff så var det inte mycket tröst. Den korta perioden av mitt liv innan min moders död så var min fader en glad och generös man som gjorde allt han kunde för att hjälpa sina medmänniskor. Efter min moders död blev han dock en arg och sträng människa. Då det bara var han och jag i våran lilla familj så var det jag som fick ta skulden för alla problem min fader hade.

  

I mina yngre år så jobbade jag som assistent till min fader som var smed. Han hade inte väldigt många kunder och vi hade knappast några pengar och detta fick förstås jag alltid skulden för. Jag klagade dock aldrig. Även fast han är en väldigt otrevlig typ så har det alltid varit mitt enda mål i hela världen att få hans bekräftelse. Och det var därför jag tog värvning i armén.

Jag slogs för Tyskland i det första världskriget i två år innan jag fick en allvarlig skada och blev skickad tillbaka till Northeim. Det var ett skott i min vänstra hand som tvingade läkarna att amputera min hand. Det var inte många under kriget som överlevde en sådan skada men jag måste ha haft en skyddande ängel för jag är ju fortfarande här. Däremot när jag kom tillbaka till Tyskland fick jag reda på att min fader hade dött kort efter jag tagit värvning i armén. Jag hade skickat brev till honom när jag var ute i kriget men han hade inte svarat. Jag hade bara förutsatt att det var på grund av att han var besviken på mig. Men han hade faktiskt varit död hela tiden.

När jag kommit tillbaka från kriget så hade jag väldigt svårt att hitta ett jobb då jag bara hade en hand. Efter en lång period av arbetssökande fick jag ett jobb affärsbiträde i en järnaffär. Det räckte bara precis till hyra och mat men det var också det ända jag behövde. Jag känner dock min faders dömande ögon från himlen och jag vet att även fast han är död så måste jag göra honom stolt på något sätt. 

Jag vet bara inte hur ännu.