Hej,
mitt namn är Elijah. Jag är 22år gammal och bor i den lilla obetydliga staden
Northeim. Jag bor i en mellanstor lägenhet på en central gata. Jag bor
tillsammans med min femåriga dotter Hidie, min hund Klaus och en katt vid namn
Fritz. Jag driver min egna butik. Butiken ligger bredvid min lägenhet. Där målar jag allt från vykort till tavlor. Min
fars familj invandrade till Tyskland från Italien. Han träffade min mor och de
flyttade till Berlin och startade familj. Min mors föräldrar är båda från
Holland men jag räknar mig som en helt vit tysk.
Jag hade
en fru Irma men hon dog vid födseln av Hidie. Vi gifte oss egentligen aldrig
men det klingar vackert i öronen. Min far dog i strid under kriget. Min mor har
jag inte talat med sedan Irma blev med barn. Jag har två bröder, Konrad och
Bruno. De besöker mig ibland. Bruno bor i Berlin och drömmer om ett liv inom
politiken. Konrad bor lycklig med fru och tre barn i en ännu mindre stad än
Northeim.
Jag är
ej religiös och ser gud som att människor behöver någon som bestämmer över dem.
Min syn på religion är svaga människor som har en falsk tro. Min syn på
religion kan vara en anledning till varför min mor ej besöker mig. Jag växte
nämligen upp i ett kristet hem där kristna regler skulle följas. Jag har hela
mitt liv stått ut från mängden. Mina bröder har alltid varit säkra på vart de
vill komma. Jag har aldrig vetat något om vart jag är på väg. Jag vet att jag
en dag kommer ändra världen och människor som lever i den. Jag ska göra
stordåd.
Jag
rymde hemifrån vid sjutton års ålder tillsammans med Irma. Sex månader senare
föddes Hidie och Irma dog. Jag gick aldrig i skolan. Efter att jag vinkat hejdå
till mina föräldrar åkte jag till mitt och Irmas hemliga ställe. Vårt ställe
var bara en övergiven fabrik. Irma kallade det vår fristad, där inget ont kunde
komma åt oss.
Innan
jag stänger min bok för denna gång måste jag skriva om mina bekymmer. Hidie, är
döende även om hon inte låtsas om det. Jag skulle ge vad som helst för att
skona henne. Jag skulle stjäla, dö och döda. Om hon bara får leva resten av
sitt liv utan oro för att sjukdomen ska sluka henne levande.
Tills nästa gång
Elijah Grantz…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar