söndag 29 januari 2012

Vart är vi på väg? Vad väntar Tyskland härnäst?


Catharina Ruge

1919- 1923

Oh, vilken dag det har varit. Jag och min syster har varit ute på gården hela dagen och hjälpt mor med planteringen. Det är riktigt kallt ute också, vi försökte klä oss så ordentligt som möjligt men vi frös ändå, väldigt mycket faktiskt. Jag var rädd att någon av oss eller allihopa skulle frysa ihjäl. Dagarna är som sagt riktigt tunga för oss men vi har tyvärr inget val. Det som gör mest ont är att se våra föräldrar slita så mycket för oss. Jag önskar att jag kunde göra något åt detta men tyvärr kan jag heller inte göra något mer än att hjälpa och stötta dem. Vi måste på ett eller annat sätt försörja oss.

Versaillesfreden, den är jag ledsen och besviken över. Det skulle inte slutat såhär, Tyskland skulle ta hem segern!  Det är helt ofattbart vad stora summor pengar i skatt Tyskland är skyldig att betala och detta drabbar ju främst som vanligt oss fattiga. Det trycks mer sedlar och pengarnas värde sjunker enormt mycket.

Jag förstår inte att priset på alla varor har gått upp enorma summor och brödet som vi äter till varje måltid och försöker göra oss mätta på har stigit oändligt mycket. Frimärket också, ett frimärke kostar miljontals krononor. Vart är vi på väg, vad väntar Tyskland här näst?  

Far berättade här om dagen att den tyska högern med arméledningen talade om ’’dolkstöten’’ och att denna skulle tilldelats den tyska fronten i ryggen av den politiska vänstern. Då när vi satt vid köksbordet och diskuterade detta sa Donald att den tyska armén egentligen aldrig har besegrats, utan att den istället har ’’knivhuggits” i ryggen av landsförrädare. Detta gjorde mig fundersam, vad menade egentligen min storebror med att vi aldrig har besegrats?

En annan sak som jag är riktigt less över är att alla män som återvänder efter kriget inte får arbete. De har kämpat för vårt land och när de kommer tillbaka är de arbetslösa, hur ska de nu kunna försörja sina familjer? Många kvinnor återvänder till stor del till hemarbete.

Efter allt jag själv uppfattar som tragiskt måste jag få berätta en bra nyhet. Kvinnorna har också fått rösträtt! Ja, det är sant, även vi kvinnor får äntligen tycka till och få fram våra åsikter och tankar. Detta kommer att påverka vårt samhälle väldigt mycket eftersom jag anser att en enda kvinnas chans att påverka kan vara på ett helt annat sätt än en mans påverkan. Jag vill att det ska vara jämställt i vårt land, jag vill att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter. Varje dag, vart som helst, även då jag är ute på gården så funderar jag över hur det skulle vara om jag och mina syskon gick i skolan som alla andra ungdomar. Vet du? Jag skulle göra vad som helst för att få en bra utbildning för att kunna vara med och påverka vår värld på ett gott sätt. Men sådant är livet, det är bara att nöja sig med det man får.

En dag stötte jag på Johannes Haffner som bor på andra sidan gatan och av honom fick jag höra att under denna ekonomiska kris som Tyskland har drabbats av försöker regeringen ändå ständigt att skapa ett välfärdssamhälle genom att bostäder byggs, gratis skola för alla, utökad sjukvård, pension och deltidsarbeten för krigsoffer, lagar om barn/ungdoms rätt till bra uppväxt stiftas, a-kassa planeras och mycket mer. Jag kan bara inte beskriva hur glad jag blev av att höra detta av honom så jag sprang raka vägen hem och berättade det för mor och Marlene. Far och Donald hade redan hört talas om det lite men de tog det inte så seriöst eftersom de inte riktigt trodde på det. Det blir riktigt dyrt för Tyskland efter kriget att utföra sådana ärenden för folket men samtidigt är ju detta något vi alla länge har längtat efter. Jo, visst jag behöver fortfarande jobba tillsammans med mor och Marlene men en stor förbättring har ändå skett.

Frankrike och Belgien har ockuperat Ruhr-området här i Northeim för att tvinga fram pengar av Tyskland eftersom inbetalningarna inte kommer in pga. av den ekonomiska krisen i Tyskland.

Att det är kris i landet drabbar ju självklart alla och även industrier och industriarbetare. Samtidigt som det drabbar oss köpare drabbar det ju också säljare och producerare. De blir arbetslösa då fabrikerna går i konkurs och för att få regeringens uppmärksamhet går de i strejk.

Inte tala om hur människorna mår pga. detta elände. Bara jag ser vårt samhälle på det här sättet blir jag alldeles tårögd. Varför, varför har det blivit såhär?

Våra gator är alldeles förfärliga, högernationalister slås mot socialister och kommunister och ibland görs det även kuppförsök mot delstatsregeringarna.

Att den socialdemokratiska regeringen använder armén och frikårerna för att slå ner kommunisternas uppror splittrar vänstergrupperna.

En dag såg jag Eva Tannberg i Wolgangs bageri och hon berättade för mig att i Italien hade fascisten Benito Mussolini tagit makten. Mussolini ville skapa en ny ideologi som inte hade något med de gamla att göra, hans viktigaste förklaring av fascismen var därför att den var antiliberal, antikonservativ och antikommunistisk. Eva berättade också att Mussolini och andra fascister plockade ut valda delar ur de tre ’’klassiska’’ ideologierna och fick därmed fram en unik kombination.

När Eliyah Grantz såg oss prata om Mussolini och fascismen blev han intresserad och berättade för oss att i Ryssland hade Lenin och kommunisterna tagit makten. Själv är jag absolut inte kommunist och detta gjorde mig en aning besviken ändå. Eliyah berättade att många som har arbete eller förmögenhet i Tyskland upplever kommunisternas tal om social rättvisa och avskaffandet av privat äganderätt som hotfullt.

Dessa år har som sagt varit riktigt hårda och jobbiga för oss, men det är livet, livet som går ut på att födas och sedan kämpa för att kunna överleva. Det mesta som jag kommer ägna mitt liv på just nu är att arbeta på gården med mor och Marlene, det behövs verkligen nu vid kristider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar