söndag 29 januari 2012

Under året har nazisterna långsamt lyckats ta makten


Otto Baum

1927

I och med att ekonomin blivit allt mer stabilare nu och att huvuddirektören visat sig dött i en flygolycka vägen hem från staterna gick nu tidningen åt som aldrig förr. Givetvis fick jag nu total äganderätt av företaget och därmed också tillhandahålla stackars Itzak Stern`s otroligt viktiga kontakter.

Bara en månad efter hans död tillkallade jag en enorm konferens där alla investerare och vicechefer nu fick en chans att göra sig bekant med mig. Vi skulle även ta upp diskussionen om en ny politisk inriktning som vi sedan skulle sträva efter i minst fem år framöver.

Det kom att bli en enorm konferens, minst femtio intresserade investerare hade visat upp sina nyfikna ansikten, och även Direktören för grannstadens tidning hade visat sig samarbetsvillig.
Plötsligt blev jag nervös, för mitt bland den enorma folkmassan ser jag inte minst Alfred Hugenberg, mannen, myten, legenden. Aldrig hade jag trott att denna mytomspunna herre skulle dyka upp vid ett tillfälle som detta. Hittills hade jag bara hört Itzak berätta om honom och hur politiskt driven han hade varit, men främst om det enorma utbudet av kontakter han sades ha i sin bakficka. Jag sneglade lite diskret om hur vida han var uppklädd och som jag trodde var han finast klädd i salen. Med en kavaj av märket Hugo Boss och inte minst manschettknappar av den finaste kvalitén var tillräckligt för att få mig att bli imponerad av hans otroliga uppträdande. När alla människor väl kommit tillrätta och salens män riktat sina näsor mot mig började jag: Vi har idag samlats av två anledningar, Sörja kära Itzaks död och således rösta fram en ny politisk inriktning.

När jag var klar med mitt rörande tal om Itzak bröt en stor applåd ut i salen och därmed tog min assistent Mratin Dürfengran över. Han började predika om vad som sades vara framtidens politik och vad vi hädanefter bör sträva mot. Sedan erbjöd han investerarna att komma med förslag på partier som kan komma att spegla Neue tag Zeitung på ett korrekt sätt. Ett dussintal partier skrevs upp tavlan varav ett visade sig vara NSDAP. Och utan tvekan vann också detta parti med en majoritet på trettiofem röster. Jag var glad att nästan alla av oss var enade, och erbjöd sedan alla att gå ner till festlokalen för att få tid att lära känna varandra.

Whiskyn hade som alltid denna gång smakat enastående och aldrig hade jag tidigare blivit så väl bemött som vid denna ljuvliga fredagsafton. Alla investerare hade visat sig investera minst tiotusen riksmark mer och i och med att jag fick tillfälle att prata med alla kom jag slutligen att stå ansikte mot ansikte med Hugenberg han själv. Vi kom att bli mycket nära vänner…

25 oktober 1929

När jag denna tidiga morgon skulle köpa krigskaffe vid närmaste bageri springer ingen mindre en Georg Landhoffs arma själ in i mig med armarna utsträckta mot den blåa himmelen. ”Jesus har återvänt och fördärvat världens själar!” Han tittade med sina blodsprängda ögon ljusblå som himmelen själv mot mig och fortsatte sedan: ”Jesus är vår frälsare och har skänkt straff åt nationens heliga befolkning!” Jag tittade runt omkring mig på de spatserande människor som där glodde på gamle Georg. Jag försökte stillsamt lugna ner honom och frågade vidare om han intresse hade att följa med mig upp för en bit ostmacka. Georg föll genast ut ur sin frälsares trans gick med på överenskommelsen. Det behövdes dock inte mycket tid förrän jag satte ostmackan i strupen. ”O herre gud detta kommer få Neue tag Zeitung att gå i konkurs!”.
Det hade nämligen visat sig att den amerikanska börsen fallit samman lik en mögelostbit som smulats sönder till hungriga mullvadar. Gamle Gregor lämnade slutligen mitt kontor mätt och belåten efter hela sex stycken ost mackor. Jag och andra sidan hade mycket jobb kvar att göra innan solen skulle gå ner.

Jag blev tvungen att avskeda hela tjugo stycken som kompensation för vad som snart komma skulle. Många skulle trappa ner på konsumerandet av min tidning och därmed skulle jag bli tvungen att trappa ner på min verksamhet. Nuförtiden vet man aldrig vad som döljer sig runt nästa krök, kanske ett till världskrig härnäst. Ja någon framtidstro har man om något inte i tider som dessa.


1934 1 januari

Vilket år! Nazisterna har äntligen lyckats rädda nationen och dess äkta befolkning, för nu med deras disciplinerade strategier kan inget gå fel. Under året har nazisterna långsamt lyckats ta makten och därmed kunnat genomföra sina drastiska åtgärder.

jag har dessutom fått i uppdrag att publicera allt mer bilder på hur Northeims befolkning ska agera för att lyckas med livet. Landet är redan på väg mot uppgång och i och med att industrierna växer kommer även så småning om också Northeim växa. Givetvis är det synd om de stackars judarna som blir anklagade för allt, men någon måste ju ta smällen för att landet ska uppnå en välfärdsstat. Tidningen hade en enorm omsättning detta år och jag har anställt ett femtiotal ny skribenter som ska börja jobba nästa vecka, vilken helig start på det nya året det kommer bli.

Nyårsdagen kom jag trevligt nog att fira med Johannes Haffner, Eckahardt och inte minst Alfred Hugenberg. Tillsammans förde vi givande diskussioner om hurvida landet skulle styras för ett optimalt resultat (ekonomiskt sett). Hugenberg hade nämligen sagt att NSDAP inom mindre än ett år kan komma att förbjuda alla partier förutom NSDAP vilket i hans åsikt skulle skapa en diktatur. Dock sa han det på ett sätt som bara vänner säger till varandra. Givetvis hade han fått i sig ett par stänkare och var en aning berusad, men ändå sa han det i förtroende, vilket fick mig att bli glad för att han på det sättet litade på mig. Sedan resonerade vi vidare om hur året skulle inledas med vissa artiklar för att kunna få befolkningen på rätt ”spår” och det var då jag tackade för mig. Det var i min åsikt mitt finaste sätt att säga ifrån på. Detta lät bara inte acceptabelt, men ändå visste jag att jag inget val hade. För efter allt finns det väl bara en väg till en riktig seger eller?

När jag vaknade idag, lite smått bakfull av gårdagens whisky tog jag mig en titt i mitt enorma tryckeri. De hade nämligen precis lastat in färska papper som skulle tryckas. När vi kom in den enorma lokalen såg jag att en gårdagens tidning hade av misstag lyckats hamna på marken. Jag tog försiktigt upp den och luktade på dens färskhet. Mratin Durfengran tittade förundrade på mig och som om jag var i trans sade jag:

Morgens liebe ich die geruch auf die neue zeitungen. Es riecht nach die sieg…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar