Otto Baum
1927
I och med att ekonomin blivit allt mer stabilare nu och att
huvuddirektören visat sig dött i en flygolycka vägen hem från staterna gick nu
tidningen åt som aldrig förr. Givetvis fick jag nu total äganderätt av
företaget och därmed också tillhandahålla stackars Itzak Stern`s otroligt
viktiga kontakter.
Bara en månad efter hans död tillkallade jag en enorm
konferens där alla investerare och vicechefer nu fick en chans att göra sig
bekant med mig. Vi skulle även ta upp diskussionen om en ny politisk inriktning
som vi sedan skulle sträva efter i minst fem år framöver.
Det kom att bli en enorm konferens, minst femtio intresserade
investerare hade visat upp sina nyfikna ansikten, och även Direktören för
grannstadens tidning hade visat sig samarbetsvillig.
Plötsligt blev jag nervös, för mitt bland den enorma
folkmassan ser jag inte minst Alfred Hugenberg, mannen, myten, legenden. Aldrig
hade jag trott att denna mytomspunna herre skulle dyka upp vid ett tillfälle
som detta. Hittills hade jag bara hört Itzak berätta om honom och hur politiskt
driven han hade varit, men främst om det enorma utbudet av kontakter han sades
ha i sin bakficka. Jag sneglade lite diskret om hur vida han var uppklädd och
som jag trodde var han finast klädd i salen. Med en kavaj av märket Hugo Boss
och inte minst manschettknappar av den finaste kvalitén var tillräckligt för
att få mig att bli imponerad av hans otroliga uppträdande. När alla människor
väl kommit tillrätta och salens män riktat sina näsor mot mig började jag: Vi
har idag samlats av två anledningar, Sörja kära Itzaks död och således rösta
fram en ny politisk inriktning.
När jag var klar med mitt rörande tal om Itzak bröt en stor
applåd ut i salen och därmed tog min assistent Mratin Dürfengran över. Han
började predika om vad som sades vara framtidens politik och vad vi hädanefter
bör sträva mot. Sedan erbjöd han investerarna att komma med förslag på partier
som kan komma att spegla Neue tag Zeitung på ett korrekt sätt. Ett dussintal
partier skrevs upp tavlan varav ett visade sig vara NSDAP. Och utan tvekan vann
också detta parti med en majoritet på trettiofem röster. Jag var glad att nästan
alla av oss var enade, och erbjöd sedan alla att gå ner till festlokalen för
att få tid att lära känna varandra.
Whiskyn hade som alltid denna gång smakat enastående och
aldrig hade jag tidigare blivit så väl bemött som vid denna ljuvliga
fredagsafton. Alla investerare hade visat sig investera minst tiotusen riksmark
mer och i och med att jag fick tillfälle att prata med alla kom jag slutligen
att stå ansikte mot ansikte med Hugenberg han själv. Vi kom att bli mycket nära
vänner…
25 oktober 1929
När jag denna tidiga morgon skulle köpa krigskaffe vid
närmaste bageri springer ingen mindre en Georg Landhoffs arma själ in i mig med
armarna utsträckta mot den blåa himmelen. ”Jesus har återvänt och fördärvat
världens själar!” Han tittade med sina blodsprängda ögon ljusblå som himmelen
själv mot mig och fortsatte sedan: ”Jesus är vår frälsare och har skänkt straff
åt nationens heliga befolkning!” Jag tittade runt omkring mig på de spatserande
människor som där glodde på gamle Georg. Jag försökte stillsamt lugna ner honom
och frågade vidare om han intresse hade att följa med mig upp för en bit
ostmacka. Georg föll genast ut ur sin frälsares trans gick med på
överenskommelsen. Det behövdes dock inte mycket tid förrän jag satte ostmackan
i strupen. ”O herre gud detta kommer få Neue tag Zeitung att gå i konkurs!”.
Det hade nämligen visat sig att den amerikanska börsen fallit
samman lik en mögelostbit som smulats sönder till hungriga mullvadar. Gamle
Gregor lämnade slutligen mitt kontor mätt och belåten efter hela sex stycken
ost mackor. Jag och andra sidan hade mycket jobb kvar att göra innan solen
skulle gå ner.
Jag blev tvungen att avskeda hela tjugo stycken som
kompensation för vad som snart komma skulle. Många skulle trappa ner på
konsumerandet av min tidning och därmed skulle jag bli tvungen att trappa ner
på min verksamhet. Nuförtiden vet man aldrig vad som döljer sig runt nästa
krök, kanske ett till världskrig härnäst. Ja någon framtidstro har man om något
inte i tider som dessa.
1934 1 januari
Vilket år! Nazisterna har äntligen lyckats rädda nationen
och dess äkta befolkning, för nu med deras disciplinerade strategier kan inget
gå fel. Under året har nazisterna långsamt lyckats ta makten och därmed kunnat
genomföra sina drastiska åtgärder.
jag har dessutom fått i uppdrag att publicera allt mer
bilder på hur Northeims befolkning ska agera för att lyckas med livet. Landet
är redan på väg mot uppgång och i och med att industrierna växer kommer även så
småning om också Northeim växa. Givetvis är det synd om de stackars judarna som
blir anklagade för allt, men någon måste ju ta smällen för att landet ska uppnå
en välfärdsstat. Tidningen hade en enorm omsättning detta år och jag har
anställt ett femtiotal ny skribenter som ska börja jobba nästa vecka, vilken
helig start på det nya året det kommer bli.
Nyårsdagen kom jag trevligt nog att fira med Johannes
Haffner, Eckahardt och inte minst Alfred Hugenberg. Tillsammans förde vi
givande diskussioner om hurvida landet skulle styras för ett optimalt resultat
(ekonomiskt sett). Hugenberg hade nämligen sagt att NSDAP inom mindre än ett år
kan komma att förbjuda alla partier förutom NSDAP vilket i hans åsikt skulle
skapa en diktatur. Dock sa han det på ett sätt som bara vänner säger till
varandra. Givetvis hade han fått i sig ett par stänkare och var en aning
berusad, men ändå sa han det i förtroende, vilket fick mig att bli glad för att
han på det sättet litade på mig. Sedan resonerade vi vidare om hur året skulle
inledas med vissa artiklar för att kunna få befolkningen på rätt ”spår” och det
var då jag tackade för mig. Det var i min åsikt mitt finaste sätt att säga
ifrån på. Detta lät bara inte acceptabelt, men ändå visste jag att jag inget
val hade. För efter allt finns det väl bara en väg till en riktig seger eller?
När jag vaknade idag, lite smått bakfull av gårdagens whisky
tog jag mig en titt i mitt enorma tryckeri. De hade nämligen precis lastat in
färska papper som skulle tryckas. När vi kom in den enorma lokalen såg jag att
en gårdagens tidning hade av misstag lyckats hamna på marken. Jag tog
försiktigt upp den och luktade på dens färskhet. Mratin Durfengran tittade
förundrade på mig och som om jag var i trans sade jag:
Morgens liebe ich die geruch auf die neue zeitungen. Es
riecht nach die sieg…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar