Tyskland måste vändas upp och ner

Theodor Lewald

13 september 1923

Jag vet inte hur jag skall börja, förändringen har skett så himla snabbt. Allt här runt om i Tyskland har försämrats, pengar trycks i hastig fart och då så sänks värdet på pengarna och då så blir allt mycket dyrare, arbetslösheten har höjts, många går runt arbetslösa och kan inte köpa något alls, INTE ENS ETT BRÖD!

Idag på väg till jobbet så såg jag en massa människor som stod och protesterade mot de chockhöjda priserna, faktiskt någonting jag blev glad över. Alla dessa människor som går runt arbetslösa ska inte behöva svälta, något måste ju förändras. När jag var framme vid jobbet så såg jag en massa människor stod utanför mitt och Heinrich bageri och det var något som inte var vanligt, Det var nästan så att man blev glad över pengarna man skulle tjäna in, vi hade inte höjt priset så himla mycket, vi var stadens billigaste bageri. Vi tjänade ändå ganska bra pga att alla handlade hos oss. Jag och Wenkel var beredda på allt för en förändring.

För varje dag som gick så förlorade jag och Wenkel lite pengar pga. våra låga priser, vi var snart tvungna att höja priset rejält. Det var riktigt tufft att bestämma oss, vi höll på och bli fattiga och var tvungna att höja priset så att vi skulle tjäna bättre men att höja priset vore inte helt rätt enligt oss, vi var ju emot dessa höjningar osv., skulle vi ändå höja?

18 november 1923

Vi hade bestäm oss, vi skulle inte höja priset och gå emot vår egen vilja. Att höja priset vore dumt, vad är det för fel att leva som de resterande? Vi fortsatte som vanlig fastän vi gick i förlust.

8 december 1923

Jag kände på mig att tiden var satt, snart så skulle allting förändras och bli bra igen, regeringen skulle inte ha en chans mot alla oss hungriga individer. Nu medan regeringen blev svagare så borde vi sträcka på oss, göra vår röst hörd.

Ingen visste vad som skulle hända men allt vi kunde göra var att hoppas på det bästa!