Själv tycker jag att allt bara är vansinne

November 1923

Jag, Trina Thielenhemme är nu 21 år gammal och är tydligen väldigt dålig på att skriva dagbok eftersom jag inte skrivit på fyra år.

Nu för tiden arbetar jag som sjuksköterska på ett av de nya sjukhusen som regeringen låtit bygga för att höja välfärden. Jag ville egentligen bli läkare men det räckte inte mina betyg till, dessutom är sjuksköterska ett vanligare arbete för kvinnor.

Jag bor i en liten lägenhet i utkanten av staden. Mina föräldrar hjälpte mig att köpa lägenheten för snart ett år sedan, som tur var innan den extrema inflationen uppstod. Det mesta av min lön går till hyran så då priserna höjdes så förskräckligt var jag nästan på gränsen till att svälta.

Trots mina föräldrars ovanliga generositet har vi inte haft så bra kontakt på senaste tiden. De gick med i arbetarpartiet (som nu bytt namn till nationalsocialistiska arbetarpartitet) för några år sedan och när vi ses så brukar de prata om hur den nya ledaren Adolf Hitler kommer att göra Tyskland starkt igen och hur han kommer befria Tyskland från alla judar som tydligen har dåligt inflytande på landet.

På senaste tiden har jag blivit mer intresserad av politik.  På sjukhuset får vi ofta in människor som skadat sig i demonstrationer. Jag ville veta mer om den här mannen som många människor är beredd att riskera sin hälsa för så jag funderade på att följa med min vän Elijah Grantz för att se Hitler tala, men jag valde att spara pengarna till något annat istället. Jag har känt Elijah i några år. Hans dotter har tuberkulos så jag brukar hjälpa honom ibland. När Elijah kom tillbaks så var han helt lyrisk över hur bra Hitlers tal hade varit.

Flera av mina vänner börjar gå med i olika högerextremistiska eller vänstextremistiska grupper, jag tror att många väljer att göra det eftersom de känner sig svikna av staten efter kriget. Men själv tycker jag att allt bara är vansinne, samtidigt som jag känner en press på att behöva välja sida.