Så till sist kom dagen

Urs Walter

1925-1926    

Efter lång tvekan beslöt jag mig att söka till Gottfried Wilhelm Leibniz Universität i Hannover för att få en högre/bredare utbildning. Detta betydde att jag var tvungen att lämna den halv militära SA styrkan i Northeim. Mina bröder blev väldigt ledsna när jag kom med beskedet, men som tur var förstod de att jag försökte få en högre utbildning. Trots att jag lämnade SA betydde det inte att jag gick ur partiet. Dock lämnade jag min position som ordförande.

Resan till Hannover var till min lycka väldigt kort. När jag kom till universitet fick jag först göra ett intagningsprov vilket jag klarade galant sedan valde jag en inriktning. Jag valde utan tvekan politik med ekonomisk inriktning.

Redan första kvällen fick vi storbesök.  Klockan 21.00 var det en föreläsning om politisk ekonomi. Det var ekonomen Walter Emanuel Funk som föreläste. Han jobbade som chefredaktör för Berliner Börsen-Zeitung. Hans föreläsning var väldigt intressant. Den handlade både om ekonomi och nazism. Han var också som jag villig att göra allt för att rädda Tyskland från mardrömmen som Weimarrepubliken hade försatt oss i. Jag blev lite fundersam för Walter var inte med i något parti men ändå var han en så duktig talare.

Efter föreläsningens slut fick jag tag på honom och inledde en konversation då jag presenterade mig som NSDAP medlem och undrade varför han inte gått med i partiet med tanke på hans politiska kvaliteter. Jag fick ett ganska mumligt svar då han inte ville ge sig så mycket ut i rampljuset än vad han redan var i sin position. Jag tackade honom för föreläsningen och gick hem. Jag hade hyrt ett litet rum att bo i. Jag hade inte läst tidningen den här dagen så jag beslöt mig att göra det. FRUKTANSVÄRDA NYHETER!!! Tyskland hade gått med i Nationernas Förbund. Mitt vrede växte men jag beslöt mig för att fokusera på min studier så länge.

1926-1930

Efter ha varit utan NSDAPs gemenskap i nästan ett år kom en räddning som bar namnet Nationalsocialistiska tyska studentförbundet. Jag gick snarast med i denna nya konstellation. Detta var en del inom NSDAP och var verksam bland oss med högre utbildning och hade målet Nazismens ideologi i universitetsmiljö. När jag var inne på mitt femte och sista år på universitet togs det nya hårda tag i studentförbundet. Medlemmarna blev uniformerade likt SA med bruna skjortor och en svastika. Angående partiets märke blev jag väldigt intresserad och gjorde en liten undersökning. Jag hittade flera asiatiska likheter vilket förargade mig. Jag hittade också en likhet med vårt partis märke med ett svenskt företag som hette ASEA AB. Jag ställde mig själv frågan varför grundarna av detta parti inte gjorde ett eget märke.

1930-1933

När jag tittar tillbaks på dem här åren så fylls mitt hjärta medsorg. Jag kallar dem glädjeåren. Det började inte som ettt bra år. Året innan blev det börskrasch och många av mina närmaste drabbades hårt av detta. Men, jag hade äntligen flyttat tillbaks till Northeim efter mina år i Hannover. Jag tog dock inte tillbaka min roll som ordförande för jag ville följa kampen om politiken på avstånd men ändå vara en del av den. Den höga arbetslösheten gav sitt resultat i flera gatuslagsmål och ett stort hat mot Weimarrepubliken. Jag, till skillnad från mina bröder, använde hjärnan mer än nävarna. Det var något jag måste kommit underfund med på universitetet. Men jag hade ändå inte ändrat min åsikt om att judarna måste bort. Så till sist kom dagen, dagen vi alla hade väntat på och drömt om. 


Den 30 januari 1933 valdes Adolf Hitler till rikskansler över Tyskland.