2
november 1923
Jag
fick nyligen höra av en gammal vän till min fader hur stolt han hade varit över
mig när jag tagit värvning i armén. Min fader hade aldrig varit stolt över mig,
eller i alla fall inte visat det, före detta och det värmde mitt hjärta att jag
äntligen gjort min fader stolt. Men han hade antagligen inte blivit särskilt
stolt om han fått veta att jag blev hemskickad från kriget.
Jag
har i alla fall kunnat anpassa mig till det vanliga civila livet vilket många
andra soldater inte lyckats med efter kriget. Många soldater som jag blev vän
med under kriget har skickat brev till mig som förklarar om deras
organisationer, om hur de ska krossa demokratin och återupprätta kejsaren, om
hur det igentligen var judarnas och kommunisternas fel att Tyskland förlorade
kriget. Allt det där låter idiotiskt för mig.
I
andra nyheter så höjde Lehmanns järnaffär där jag arbetar sina priser för någon
månad sedan. Och jäklar vilken höjning. De flesta varorna i affären kostar nu
400 gånger så mycket som de gjorde i augusti. Detta märkte jag också av när jag
gick till Lewald & Wenkels bageri och skulle köpa bröd och fick betala
35000 riksmark för den. Och detta var i september. Inflationen blir bara värre
men många människor har sagt att det kommer att vända nu, att det är på väg att
bli bättre tider. Jag tvivlar.
Igår
så var jag också vittne till en demonstration som ägde rum utanför järnaffären
medan jag stod och konverserade med Johannes Haffner, Borgmästare Eckhardts
assistent, och pastor Landhoff. Först var det bara en grupp nationalister som
gick runt och skrek slagord. Jag kände igen några av demonstranterna men jag
skulle inte kunna namnge någon av dem. Det tog inte lång tid innan motdemonstranter
kom dit. Det var några kommunister som ville utmana nationalisterna och först
så stod de bara och slängde svordomar men efter ett tag blev det våldsamt.
Stenar kastades och fönster krossades. De flesta kunderna som var inne i
järnaffären under händelsen hade gömt sig i någon vrå men jag var härdad nog
för att kolla på.
De
flesta problem i Tyskland beror på inflationen tror jag. Det är så många
människor här i Northeim som är allvarligt sjuka men inte har råd med medicin,
och hungern kan få personer att göra konstiga saker. Jag hörde att soldater
hade gått in på bagerier i stan och hotat biträdena för att få bröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar