Catharina
Ruge
Jag mår
inte bra, inte alls bra just nu. Ingen i familjen mår bra, hur kan man ens må
bra när hushållets mor kämpar för att överleva. Både jag, far och mina syskon
vet inte vad vi ska ta oss till, vi är helt förvirrade. Det är som om jag är
någonstans i tomma intet, jag kan inte förstå vad som har hänt. Detta kan ju
inte vara sant, mor, familjens starkaste, hon kan inte bara ligga där i sängen
med slutna ögon och aldrig säga ett ord. Far är som ett barn som sitter och
gråter i smyg och behöver all uppmärksamhet han kan få, men nekar det.
Donald sitter vid sidan av mor varje morgon
och kväll och pratar ut om vad han känner. Han älskar mor så mycket att jag
ibland blir osäker på om jag och Marlene älskar mor så mycket. Mors och Donalds
relation har alltid varit speciell, den har varit riktigt stark, alltid, alltid
har det varit så. Marlene brukar sitta med mig och dela med sig av sina
känslor, häromdagen sa hon: ’’ Catarina, vad händer om mor dör´´. Ja, jag blev
alldeles stum, sedan såg jag tårar falla ner för Marlenes kinder. Jag satte mig
närmare henne och torkade av hennes tårar, medan jag själv började gråta.
Nu är
frågan: Vad har hänt med Tyskland under dem senaste åren? Jo, 1923 var Hitler
fängslad i Landsberg och hans parti var officiellt förbjudet i Tyskland men
redan innan jul 1924 var Hitler ute ur fängelset och februari 1925 blev hans
parti åter tillåtet. Detta är ju inte sant, hur kan en sådan omänsklig människa
ta sin gamla plats igen och inte bli tillräckligt straffad, jag kan inte förstå
mig på detta elände.
Men som
tur är har det blivit mycket bättre i Tyskland. Ekonomin har blivit mycket
bättre med hjälp av den nya valutan, riksmarken som infördes i augusti 1924,
betalningskraven för krigsskulden sänktes, och USA med andra länder gav lån
till Tyskland och detta gjorde att Tyskland nu fick det bättre med sin ekonomi.
Jag är glad över att vi har fått det bättre med ekonomin, att det är bättre
ekonomi i landet leder ju troligen till att vi som är bofasta i landet också
får det bättre. Det som är viktigast just nu i min familj är inte vår dåliga
ekonomi utan mors hälsa, egentligen allas hälsa men sjukvården är ju tack och
lov ändå utan bekostnad.
Men det hjälper tyvärr inte så mycket, vårt samhälle
är inte så utvecklad att den har kommit på ett botemedel för mors sjukdom.
Ingen vet ens vad det är för sjukdom som hon bär på, och det värsta av allt är
ju att man inte vet hur länge till mor lever, hon kan dö om några år men hon
kan också dö idag och nu. Det är egentligen nu som jag mest har vill bli läkare,
när jag ser mor ligga där i sängen pumpar mitt hjärta så snabbt att jag tror
att den snart ska gå i tusen bitar och det jag blir förbannad och less på är
att jag inte kan göra något för att hon ska återhämta sig och för att allt ska
bli som vanligt igen.
Häromdagen
fick herr Johannes Haffner syn på mig. Han är en nära vän till far som jag
tidigare har glömt säga. Han sa såhär till mig ’’ Du Catarina, jag vet att du
är en klok tjej och alla som bor här i gatan vet vad du har i hjärtat, alla vet
den stora viljan du har om att bli läkare och rädda människors liv. ’’ sa han ’’
Ja, herr Haffner sa jag, det vill jag mer än allt. Men ni vet ju hur det är,
jag och mina syskon och far måste jobba och vi måste jobba ännu mer då vår mor
ligger i sängen och är svårt sjuk.’’ sa jag.
Då sa herr Haffner till mig att
han vill hjälpa mig, han sa att han känner en lärare som ger kvällslektioner
till ungdomar som är i samma situation som mig, ungdomar som verkligen vill
studera men som samtidigt måste jobba för att familjen ska kunna försörja sig.
Kunde detta vara sant? tänkte jag men det var det. Jag tackade herr Haffner så
hemskt mycket och sprang sedan hem och berättade det för familjen och de blev
självklart jätteglada, ja inom den stora sorgen gav detta en stor glädje till
familjen.
Tråden
hade gått upp på mina lagade skor och hålet blev bara större och större så jag
var tvungen att gå till skrädderiet och där såg jag fru Gisela, hon höll i en
bok och jag försökte tjuvkika lite och se vad den heter, Mein Kampf stod det.
Min kamp, det låter spännande tänkte jag. ’’ Hallå där Catarina, du verkar
intresserad av Hitlers bok.’’ sa fru Gisela. ’’ Hitlers bok, har den mannen
skrivit en egen bok nu också.’’ tänkte jag. Hon räckte fram boken till mig, jag
bläddrade snabbt igenom alla sidor och räckte sedan fram boken till henne.
Skräddaren herr Herbst så duktig som han är var som vanligt snabb med att fixa
mina skor, så jag sprang raka vägen hem. När jag kom hem var jag alldeles
andfådd och Marlene frågade mig vad som hade hänt. ’’ Marlene………… den där
mannen så kallad Hitler har släppt en helt egen bok!!!’’ Marlene blev alldeles
chockad. På den stunden kom Donald och sa ’’Det är ingenting att vara så
chockade över, han har också hållit ett tal i München, han är på väg mot
makten.’’ Nej tänkte jag, detta kunde
inte vara sant, absolut inte! Men tyvärr, det är sant den här mannen är ju inte
klok, han är ju otrolig! Han föreslår att tyska judar inte ska få ha kvar sitt
medborgarskap, de judar som har flyttat till landet efter 1914 ska sändas ut ur
landet, ett förbud mot judisk invandring ska införas och även ett förbud mot
att judar äger tidningar och butiker.
Året är
1929, det är ett stort kaos, ett stort elände i hela Tyskland. En ny ekonomisk
kris har drabbat landet. Det har skett en ekonomisk krasch i USA som självklart
drabbar hela världen. Tyskland kan inte längre ta skulder från USA. Företag och
banker gått i konkurs och människorna mår så dåligt att de tar sina liv. För
cirka en månad såg jag med egna ögon en man som hoppade från ett hustak och
därmed tog livet av sig, jag böjde mig på knä och skrek och grät och bad till
Gud att det måste bli ett slut på detta. Kleiensts sockerraffinaderi har börjat
avskeda arbetare och det sägs att snart är fyra miljoner människor i Tyskland
arbetslösa. Så länge det fortsätter såhär kommer det bara vara konflikter och
oro i landet. Varför blir det såhär, varför kan vi inte ha ett Tyskland där
alla människor mår bra? Ja, det är nog en bra fråga det.
1930 och
Tysklands största industrikoncern har ställt sig bakom nationalsocialisterna
och Hitler. Far berättade att i
riksdagsvalet lade 1742 personer här i vår lilla stad Northeim sin röst på
partiet. NSDAP har 107 platser i riksdagen och håller på att växa. Övriga
partier har tillsammans 470 platser. Det är ju osannolikt att de ens röstar på
Hitlers parti och att den dessutom växer och blir större! Jag blir alldeles
förbannad såklart, hur i all världen kan folket tillåta detta, ha det kanske
med deras svaghet att göra?
Jag
vill, jag vill så gärna mer allt göra något åt detta! Jag vill visa folket den
rätta vägen och det ska jag, bara några år till så ska det ske en stor
förändring i landet!
Som om
det inte vore nog med kaoset i Tyskland redan så har vi ju en grupp slagskämpar
också som går runt i Northeim i sina bruna skjortor, iförda armbindlar märkta
med hakkors. Usch, för att inte tala om deras blickar som de lägger på vissa
människor som inte faller de i smaken. Det händer också att de slår ner någon stackars
oskyldig person också. Dessa för gäves idioter har också slagit sönder fönster
till affärer som ägs av judar.
1931,
Mor blir bara sämre och sämre för var dag som går. Jag har en stor klump i
halsen när jag nu sitter och skriver det här. Mor hostar fruktansvärt mycket,
hennes hand ligger hela tiden på vänstra bröstkorgen. Jag förstår att det gör
ont, hon nekar det men alla i familjen förstår det. Det känns som om allt det
hemska kommer samtidigt. Jag känner att jag är för ung, alldeles för ung för
att klara av allt detta på en och samma gång. Far sade en gång till mig ’’
Catarina, tiden är medicinen över alla sorger, det gäller bara vara stark,
vänta och se.’’ Jag, gör som far säger, vad mer kan jag egentligen göra? För
övrigt går ja ju nu i skolan på kvällarna och det går alldeles utmärkt. För
många som är i min situation skulle skolan troligen gå åt helvetet men så är
det inte för mig. Jag vet att mors största dröm alltid har varit att jag och
mina syskon ska få en bra utbildning. Jag vill också så fruktansvärt mycket
rädda liv! Detta betyder något otroligt mycket för mig. Jag blir liksom extra motiverad då jag tänker
på mor och alla svårt sjuka människor runt omkring i världen. Det är som om jag
får en extra kick och tänker bara på att bli klar med min utbildning och så
snart som möjligt göra mitt jobb.
Den
hemska mannen så kallad Hitler lovar arbete, bröd och välstånd till alla som
röstar på hans parti. Det finns också Northeimbor som lockas till Hitlers
propaganda och det är inte främst de arbetslösa utan de som har arbete och en
inkomst som går med i NSDAP. De är ju så fega att det inte är sant! det gör
riktigt ont i hjärtat att se hur nazisterna särbehandlar judarna på det sättet.
Man bör nog ha ett hjärta av sten för att kunna förstå dem.
Nu tar
vi oss framåt ett år, 1932, jag önskar att jag kunde börja med något positivt
om detta år men tyvärr, arbetslösheten har bara förvärrats. Sju åtta miljoner
människor är arbetslösa och sjutton miljoner människor lever på understöd, sägs
det. Som studerande är jag på gränsen till att förlora hoppet om framtiden, då
det fortfarande inte har skett någon förändring i landet. Hitler visar sig lite
här och var i landet och påstår att han är landets hjälte, men folket hamnar i
gräl och det är bara hat och våld på gatorna. Han ska ju föreställa ledare. Hur
kan en hemsk person som skapar sådana eländen och kaos i landet vara ledare?
Detta
måste jag skriva om, Riksdagshuset i Berlin har bränts ned! Enligt nazisterna
var det en kommunist som skapade branden. En av Hitlers närmaste män har
fängslat de främsta ledarna i kommunistpartiet och över 4 000 andra medlemmar i
partiet.
Hitler
har nästan förintat yttrandefriheten, pressfriheten och organisationsfriheten.
Jag och
Marlene har inte tid att gå ut och leka med grannarnas barn längre, dels pga.
allt som händer i Tyskland och dels för att mor är sjuk och vi behöver jobba
mycket. Vi har liksom ingen fritid. Men vi hade saknat de så mycket så vi gick
och kollade hur de mådde och pratade lite med dem. Det bara stack till i
hjärtat när jag såg de glädjefyllda barnen med trasiga skor och kläder.
’’Catarina, vad är det som händer på gatorna, är det något farligt.’’ frågade
en av flickorna jag höll om henne och svarade, ’’ Du behöver inte vara rädd
Maria, det är som en lek, som snart kommer gå över.’’ försökte jag. En lek,
tänkte jag men en lek går ju inte ut på att en del ska vara utanför, en lek går
ju ut på att alla ska vara med och ha kul.
Nazisterna
har genomfört bojkott mot judiska affärer och företag. En nationell kampanj har
inletts mot det judiska folket.
Jag var
på Wolfgangs Bageri och skulle köpa lite bröd till frukosten och plötsligt
kommer Eva Tannberg springandes mot mig och berättar att SA-män blockerar
judiska affärer i hela landet och judestjärnor och kränkande texter om judar målas över dörrar och fönster. Eva var alldeles
frustrerad och för den delen jag också, självklart. Jag hade sätt något som var
målat på ett fönster men jag tänkte inte så mycket på det faktiskt, men nu
förstår jag vad det handlar om och det gör så ont där inne i ens hjärta.
Judar
får inte vara statligt anställda längre och de får heller inte vara
universitetslärare och advokater.
Donald
vet att jag är en person som älskar att läsa böcker. Han satte sig bredvid mig
vid min sovplats. Han berättade för mig att det hade bränts ned böcker i hela
landet. Jag förstod inte, ’’ Va, vadå bränts ned.’’ sa jag. ’’ Ja syster,
nazisterna har uppfordrat till bokbål av böcker skrivna av judar och
antinazistiska mål.’’ Jag klev upp ur min lilla “säng” och slog ned handen på
skrivbordet. Pappa hörde det hårda slaget mot skrivbordet och försökte få mig
att bli lugn igen, själv hade jag inte märkt hur hårt jag hade slagit men det
blödde mycket på min lillfinger. Jag frågade far vilka böcker det var och han
visste inte namnen på de men han visste en del författare som hade skrivit dem.
’’ Heinrich Mann, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch och
Sigmund Freud min dotter, sade far.’’ Marx och Freud var bland mina favoriter. Synd
är det, riktigt synd.
Det har öppnats några hemska
koncentrationsläger i Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen och Ravensbrück. Lägren
är “till” för främst aktiva antinazister, politiska oppositionella och
“stadsfiender”. Meningen är att de ska isoleras och ’’ omskolas’’ i lägren.
Vadå omskolas? Är det någon som behöver omskolas så är det Hitler! Scheiße, vad jag hatar den mannen alltså!
Tyskland är nu en enpartistat
eftersom alla partier har förbjudits förutom NSDAP. Vart är demokratin? Betyder
detta att den har försvunnit helt?
Jag som mer än allt brinner för att
bli läkare blir ju ändå mest ledsen och arg över den nya lagen om att
tvångssterilisera personer med ärftliga sjukdomar. Enligt de okloka forskarna
är denna “behandling” att “förbättra” den tyska rasen och spara framtida
vårdkostnader. En dag såg jag Samuel Raab ute på gatan och han satt och grät,
jag frågade vad det var som hade hänt och han sade till mig ’’ En nära vän till
mig är utvecklingsstörd och alla utvecklingsstörda, handikappade och kroniskt
sjuka ska steriliseras’’. En stor förbannelse uppstod i mig. Jag svor och skrek
och var till gränsen att skrika ’’ JÄVLA HITLER!!!!!’’ men Donald såg mig och
la sin hand framför min mun. Ja, vi är ju fega. Varför vågar vi inte stå för
det goda som vi bär inom oss, är det fel att vara god? Eller måste vi dölja
allt och visa svaghet och visa den onda sidan av oss?
Nu är det också så att tyska judar
inte får äga land. Hur sjutton tänker de, eller tänker de ens? Enligt Hitler
och hans naziparti ska Tyskland bli ett mycket bättre Tyskland genom att utrota
de människor som de anser är “onödiga”. Jag försöker sätta mig in i dessa
oskyldiga människors situation och det bara brinner inom mig. Ett konkret
exempel är ju det här med att de inte längre får äga mark, vi har en sjuk mor
hemma och vi har det dåligt ställt, vår lilla mark som vi odlar på, om den inte
skulle finnas skulle vi troligen dö av svält. Att dö av svält är nog bland de
värsta sätten att dö på.
Den här mannen som jag mår riktigt
illa av bara jag nämner hans namn (Hitler), har infört en annan ny lag,
nämligen att det numera är ett brott att vara arbetslös. Denna lag gäller för
“vaneförbrytare” dvs. tiggare, hemlösa, alkoholister och arbetslösa. Dessa människor
ska nu skickas till koncentrationsläger.
Mitt citat jag alltid har med mig då
tålamodet sjunker: ’’ Aldrig ge upp Catarina, sådana som du behövs, ni behövs
för att studera och sedan skapa ett fredligare Tyskland!’’
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar