Leka med sedelbuntar som om de vore byggklossar

Sara Kelling

Början av November 1923

Nu har mycket hunnit hända och jag ska göra mitt bästa för att kunna förklara så bra som möjligt. Nu när jag skriver detta befinner jag mig hos min storasyster Evy. Jag bor numera hemma hos henne, likaså min mor och far. Jag kunde inte längre bo kvar i lägenheten, ekonomin tillät inte och jag kunde inte hitta något jobb, bara tillfälliga jobb då och då. Det var i samband med kappkuppen 1920 jag var tvungen att flytta. Som tur är bor jag kvar här i Northeim, för i de andra städerna som München och Berlin är det riktigt stökigt.

Sedan 1920 fram till nu har det varit oroliga tider här i Tyskland. Jag har försökt följa vår lilla tidning så gott det går men jag har också kunnat se saker med egna ögon. När jag läst om vår borgmästare Eckart och också hört honom har jag fått känslan av att han är en socialdemokrat då han tycker att det verkar okej att regeringen samarbetar med armén för att få lugn och ro på gatorna. Jag vet inte vad jag tycker själv om det, men mina åsikter nu för tiden har jag behållit för mig själv.

Under detta år, har jag skrivit lite saker som jag lika väl kan klistra in i samma brev, så har jag har det samlat på samma ställe.

 25 September 1923

Det var inte en speciellt härlig dag idag. Inte nog med att vädret bjöd på kalla vindar och duggregn hade också mitt huvud råkat illa ut.  Irritationerna började i princip så fort jag klev upp ur min säng. Jag hade svårt att se klart, jag vaknade med en sprängande huvudvärk. Smärtan var kolossal. Jag gick in till far och frågade om han möjligtvis hade något men det var inte mycket han hade och det han hade behövde han till sig själv. Han hostar jämt och ständigt nu för tiden, jag lider med honom.

Vi bestämde oss för att ta gå till Schenks apotek, även om jag och far misstänkte att det vi önskade inte skulle vara tillgängligt- och om det mot förmodan skulle vara det, skulle priserna vara ett hinder. När vi hade gått en bit och kom mot den stora gatan omringades vi av stora folkmassor, det var ohyggligt långa köer till bageriet. En lite lätt ilsken kvinna kom hasandes ut därifrån med ett bröd i ena handen och gormade högt för sig själv: ''Det är inte klokt, 40 000 mark för detta! Hur mycket ska det egentligen stiga? Jag borde nog ta mig en tur till kyrkan.''

Jag lyssnade på vad kvinnan sa, och mina funderingar blev allt större. Denna inflation som drabbat hela Tyskland, hur skulle den kunna stoppas? Franska soldater hade gått in i Ruhrområdet under hösten 1922, de visste att det var Tysklands ekonomiska område och där kunde de ta det som Tyskland inte betalat. Men det var inte mycket de fick tag i ändå, den tyska regeringen fick invånarna där att göra motstånd, genom att strejka. Men senare blev det ekonomiska problem igen och regeringen försökte lösa det genom att trycka ut massor av sedlar. Men detta gav då sedlarna i princip inget värde. Bara massor med nollor.

En vän till min syster berättade hur hon sett några barn leka med sedelbuntar som om de vore byggklossar. Det är inte riktigt klokt. Jag har nog aldrig sett så mycket pengar i mitt liv, nu är alla miljonärer helt plötsligt. Underbart, hm.. problemet är ju det att pengarna är utan värde.

22 Oktober 1923

Evy har fyllt år, jag kunde tillslut köpa ett fint halsband till henne med hjälp av mor och far som bidrog med pengar. Det var i syskonens Tannbergs smyckesbutik som jag fann det fina halsbandet, de verkar trevliga men jag hade inte riktigt tid att stanna kvar och prata då jag var där, de verkade rätt upptagna de med. Evy blev i alla fall otroligt glad för smycket men lite orolig över att vi kanske skulle behöva snåla med mat och hushåll.

Mor arbetar inte, det gör knappt far heller. Evy är den som har en någorlunda stabilitet, hon arbetar som sjuksköterska. Hon har alltid varit målinriktad och duktig även om många hinder kommit i hennes väg. Arnold var lite likadan, han visste vad han ville göra. Jag däremot har velat så mycket, min stora passion för att måla har varit stor men jag har inte riktigt haft samma intresse för det den senaste tiden. Kanske borde jag bara låta mig själv försjunka in i konsten?

2 November 1923

Far har varit förvånansvärt stark och närvarande de senaste veckorna. Det var som att hans hosta inte längre var något att oroa sig för. Så mycket politik som han pratat nu på senaste tid har han aldrig gjort innan, inte för oss i familjen i alla fall.  Igår hade han varit ute och då hade tydligen ett slagsmål ägt rum mellan en grupp demonstrerande nationalister. Herregud, jag märker verkligen att jag bör ta politiken på ett större allvar. Jag vet inte riktigt vart de övriga i familjen håller närmast hjärtat, de högerextremistiska eller de vänsterextremistiska. Jag borde nog ta mig en liten funderare.

Han som alla pratar om nuförtiden, Adolf Hitler. Varför har jag inte tidigare nämnt honom? Jag vet ju inte så mycket om honom, han är i och för sig ledare för det nationalsocialistiska arbetarpartiet, jag borde kanske visa honom lite mer respekt än vad jag gjort. Han kanske faktiskt försöker göra det bra för oss människor i Tyskland.