lördag 21 januari 2012

Läget höll på att bli värre för Tyskland

Heinrich Wenkel

Det första som jag märkte dagen då våra soldater återvänt från kriget var att gatorna var fulla med människor och blev till en början glad för att det betydde att vi inte behövde oroa oss för kriget mer och dessutom en bättre försäljning av bröd och bakelser.

Jag gick till jobbet och möttes av den stora folkmassan som köade utanför mitt bageri. Till en början blev jag glad och tänkte att detta skulle vara en stor framgång för både bageriet men också för mig och Theodor ekonomiskt. Men jag fick till min stora besvikelse veta att hälften av de som var där var och sökte arbete och jag ville verkligen ge några ett jobb så att de fick ett ekonomiskt stöd att försörja familjen med men jag var själv inte i det tillståndet att kunna ge bort mina pengar så lite då och då smög jag med de ett litet bröd att ha.
 
Jag fick även till min stora förvåning veta att alla i stan tidigare hade varit hos stadens andra bagare men sen kommit till vårt för att det andra bageriet höjt sina priser rejält. Först så tyckte jag bara att det var onödigt och girigt att göra så nu när kriget var slut och folk var skadade och arbetslösa men senare när min leverantör av mjölk och mjöl dök upp så förstod jag vad som var på gång. De hade nämligen höjt priset från nio riks marker per liter till hela 49 000. Jag lät Theodor stanna kvar på bageriet när jag tog en sväng till banken och fick veta att regeringen trycker mer sedlar för att betala tillbaka de arbetare som strejkar under tiden som Frankrike ockuperar vårt industriområde i Ruhr.

Jag började nu förstå att läget höll på att bli värre för Tyskland och det såg inte ut att bli bättre när ett gäng ”soldater" rusade in i bageriet och krävde att jag skulle ge de bröd då de kämpade för oss, folket i Tyskland, och att de behövde föda för att kunna försvara landet mot de (som de tyckte) korrupta kommunisterna. Jag blev så rörd över de förvirrade soldaternas blickar att jag faktiskt skänkte de lite bröd men strax efter att de gått anade jag att jag var på väg att få huvudvärk och jag stängde bageriet bad Theodor gå hem och gick mot stadens apotek, Apotek Schenk. På vägen dit märker jag att det har börjat många byggen trots det just nu katastrofala läget i landet.

Jag hoppas verkligen på att det inte blir värre och folk på gatan säger att det är på väg att bli bättre men vi får vänta och se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar