Jag slutade för länge sedan hoppas på proletärernas revolution

Adam Zimmermann

17 juni 1925

Idag skaffade jag min radio, jag passade på nu när ekonomin i landet har stabiliserats tack vare Amerikas lån, och nu när det händer så mycket i vårt land så vore det ju bra att kunna hålla reda på saker och ting.  Jag hörde på den att Hitler har gett ut en bok ”Mein Kampf” som var otroligt dåligt skriven och radio pratarna hade väldigt kul med att förlöjliga den och det var underhållande att lyssna på. Men något säger mig att Hitler inte kommer att ge sig för än han har makten, och nu när hans nazist parti har kommit tillbaks så kan man väll bara invänta nästa statskupp.

20 maj 1929

Bankerna runt om i landet har börjat gå i konkurs jag hörde att det började i Amerika men man kan aldrig vara säker på att den informationen man får nu förtiden stämmer. Men min radio köpte jag i alla fall vid rätt tillfälle då priset är mångdubblat idag.

18 augusti 1931

När jag gick ner idag för att hämta posten och märkte att herr Stein hade fått ett brev från Gustaf Wallenberg, jag kunde inte hålla mig och behövde kolla vad det vad det var för något. När jag öppnade det så visade det sig vara från en av herr Steins gamla kompisar från Sverige (denna man slutar aldrig att förvåna) som berättade att hans barnbarn nu skulle åka till Amerika och utbilda sig till arkitekt. Eftersom jag just har läst en bok om arkitektur tittade jag upp adressen som barnbarnet skulle åka till och skickade ett brev till honom där jag berättade om hur jag hade fått tag i hans adress och frågade lite om arkitektur och hur intresserad han var. När jag postade brevet så bad jag till gudarna att denna Raoul Wallenberg kunde tyska.

4 februari 1932

Jag ser utanför mitt fönster alla arbetslösa individer som gått med i NSNAP och det får mig att tänka på bra jag skälv har det med både tak för huvudet och mat för dagen. Herr Stein och jag har blivit mer av en familj under dessa svåra tider och flera gånger har jag behövt ta ut min lön i bröd inte för jag har något emot det men herr Stein har svårt med ekonomin nu när det har blivit känt att han är kommunist så är det många som inte vill handla i butiken och jag fruktar att han kommer att behöva sälja sin lägenhet och flytta in med mig ovanför butiken.

8 februari 1932

Idag kom några SS män in i butiken och hotade med att om vi inte visade NSNAP vårt fulla stöd så skulle de slå sönder butiken och se till så att ingen någonsin skulle handla där i framtiden. Herr Stein sa att eftersom vi inte skulle stödja dem så kom vi direkt till det där om att slå sönder butiken och eftersom de var fler än oss så var det ju väldigt orättvist och skulle bara få dem att se fega ut, han föreslog sedan att han och en av dem skulle gå skälva till bakgården och bara en av dem skulle komma tillbaks och om de vann fick de göra va fan de ville med butiken men om han kom ut igen så skulle de lova att aldrig så mycket som nudda hans butik igen med sina svartpolerade stövlar.

 SS männen såg överlyckliga ut, det var inte varje dag som de blev erbjudna att inte bara döda någon utan också slå sönder hans butik. Den största av dem tog på sig jobbet som han trodde gå snabbt att få överstökat, men jag hade min tillit på herr Stein för jag visste att han en gång i tiden hade jobbat som boxnings kämpe men att hans karriär tog slut när han hade fått näsan krossad i tredje ronden i en av Berlins största boxnings klubbar. När de båda hade gått ut på baksidan blev det en kuslig tystnad tills en av de två flinade till och började diskutera högt om vad det skulle göra med mig när deras kompis kom tillbaks, plötsligt hördes ett skrik och en nacke som vreds om, det var de längsta sekunderna i mitt liv men herr Stein kom ut ur dörröppningen med blod droppandes ur mungipan och med rött nazist blod på knogarna, men han levde! SS männen bleknade i sina ansikten, det var inte vad de hade tänkt sig, innan jag ens hade regerat så var de ute ur butiken och med tanke på skräcken i deras ögon så skulle de aldrig mer komma tillbaks.

10 maj 1933

Idag gjorde nazisterna sig av med all ”felaktig” litteratur som de hävdade förgiftade sinnet, där i fanns bland annat Marx böcker vilket fick det att hugga till i hjärtat och som genom ett trollslag fick jag en förståelse för att det här bara var början på slutet. Jag såg också hur Johannes Haffner, som stod på mot satt sida av bålet, släppte en tår och även om jag inte reagerade lika kraftigt så kunde jag inte göra annat än att känna med lidande. Och alla människor som bara lät det hända medans de såg på, jag övervägde att hindra dem från att forträtta med bålet och föreställde mig hur alla människor hjälpe till i sin förtvivlan, men slog snabbt bort tanken då jag skulle troligtvis bli avrättad på fläcken om jag försökte. Detta land där de inte ens skulle behöva ta bort yttrandefriheten för den skulle försvinna ändå.

28 juli 1933

Jag går knappt ut längre, möjligt vis med undantag för att posta breven till min nu mera gode vän Raoul Wallenberg som även om han pluggar arkitektur verkar vara mer intresserad av politik och har flera gånger frågat om den politiska situationen i Europa. Jag har också fått reda på att Lenin har avlidigt och hans generalsekreterare Stalin har tagit över jag vet inte hur jag ska reagera på detta men jag slutade för länge sedan hoppas på proletärernas revolution och jag har ingen anledning att börja hoppas igen. Judar blir nu mera förföljda och trakasserade mitt på öppna gatan och inte av vem som helst utan Hitlers egna SS soldater, iförda deras vidriga dräkter går flera människor som jag inte kände på personlig nivå men som jag undrar hur de kan göra något sådant förbluffar mig lika mycket varje gång jag ser det.