Jag kommer kämpa emot till graven

Samuel Raab

1924-1926

Ekonomin gick sakta men säkert åt rätt håll där i mitten av 20-talet. Jag klarade mig bra som affärsbiträde i järnaffären och Lehmann var nöjd med mitt arbete vilket kunderna också verkade vara. Jag har alltid varit relativ neutral vilket många av Northeimborna verkar gilla för de vet att de kan prata med mig om det mesta utan att jag dömer dem eller pratar bakom deras ryggar. Det känns väldigt bra att ha sådant förtroende.

I augusi 1924 infördes den nya valutan riksmark vilket gav invånarna i Northeim framtidshopp och enligt Neue tag Zeitung så var det likadant i hela landet. Tyskland var på väg åt rätt rikting; ekonomin förbättrades, fientligheten mellan partierna skulle jag inte säga upphörde men minskade drastiskt och massor av nya uppfinningar inhandlades av personerna som hade råd vilket var ganska många jämfört med för ett par år före.

En dag år 1926 så kom det in en kund i järnaffären som jag hade sett förut men aldrig uppfattat hans namn. Han hade alltid pratat med mig lite och det framgick väldigt tydligt att han var nazist. Han gick fram till kassan och började prata helt fanatiskt om Adolf Hitler och hans nya bok. Han såg gammal och förvirrad ut efter ett tag fick jag reda på att han trodde att han var i en bokaffär. Jag berättade vänligt för honom att han hade kommit till järnaffären och gav honom vägvisningar till närmaste bokhandel. Han tackade och gick ut ur affären. Jag började tänka på hur Hitler och hans parti fick fler och fler medlemmar och röster även fast de misslyckades fatalt med deras stadskupp 1923 och blev dessutom förbjudna från att verka i Tyskland ett tag. Det var ett under för mig men jag lade inte ner mer energi på att tänka på det.

Några dagar efter fick jag höra från en av socialisterna i Northeim att han hade läst boken som den konstiga gamla mannen hade berättat för mig om, boken som var skriven av Adolf Hitler och hette Mein Kampf. Han berättade för mig om hur dålig Hitler och hans parti var för Tyskland och hur det skulle sluta med katastrof om nazisterna kom till makten. Jag lyssnade på honom men det verkade också vara det enda han behövde för han tog inte särskilt många pauser för att ge mig chansen att svara. Jag vägde hans argument mot den gamla nazistiska mannens och kom fram till att nazisterna verkade ha fel på nästan alla punkter möjliga. Jag hade alltid varit politiskt neutral men det gjorde mig så arg att människor gick på sådan smörja som Hitler matade dem med, som till exempel den extrema antisemetismen som Hitler marknadsför. Jag bestämde mig vid denna tidpunkt för att försöka övertyga de nazistiska stamkunderna i Lehmanns Järnaffär att det de stod för är väldigt fel och att de  blev manipulerade av Hitler.

1929-1933

Nu när jag inte längre är 100% neutral så har min pålitlighet börjat ifrågasättas av vissa northeimbor. Inte lika många pratar med mig som vänner längre och vissa har slutat att besöka järnaffären överhuvudtaget. Det var tidigt i februari när några nazistiska ungdomar hade vandaliserat järnaffären på grund av det lilla motståndet jag gjorde mot deras rörelse. Jag började inse hur otroligt knäppa de hade blivit men tyvärr så gällde det i stort sett bara mig. Nazisternas popularitet i Northeim ökade snabbt och stadigt för varje år som gick.

Senare 1929, i oktober, så kunde man läsa i tidningen om den stora börskraschen i USA. Om hur människorna där begick självmord. Det värsta med detta var att USA hade lånat Tyskland pengar för att få landet på fötter igen men nu så försvann de pengarna. Krisen spred sig till Tyskland och fabriker i Northeim behövde antingen avskeda arbetare eller stängas ner helt. Det är hemskt, alla hade precis fått framtidstro igen så händer detta. Hemskt säger jag.

Valet år 1930 slutade väldigt bra för Nazisterna. NSDAP hade fått 1742 röster från Northeimbor och de hade nu 107 platser i riksdagen. Hitlers främsta strategi just nu är att lova att uppfylla alla våra önskningar och han gör massor av löften som är helt overkliga. Att deras parti ökar på detta sätt indikerar att tyskarna är desperata. Hitler lovar välstånd, bröd och skydd från judarna och kommunisterna. Jag har aldrig haft något problem med judarna och jag tror inte att särskilt många andra heller haft det men det är nog delen om välstånd och bröd som lockar vilket får människor att ignorera delen om antisemetism. Jag har ingen aning om hur man ska lösa det här men någon måste göra något väldigt snart eller så kommer vi få ett naziststyrt Tyskland inom en kort framtid.

Arbetslösheten och hungern steg under de två åren därefter och Hitler gjorde inte (ursäkta mitt språk) ett skit för att stoppa det. Han fortsatte att göra tomma löften om hur alla kommer få välstånd och hur han kommer bota arbetslösheten fast han gjorde i verkligheten ingenting alls åt dessa problem. Det är dålig stil.

År 1933 så hände många hemska saker. Adolf Hitler blev rikskansler tidigt på året, nu är det antagligen för sent för att kunna stoppa nazisternas framgångar. Valet i november -32 gick förvisso sådär för nazisterna då de förlorade några väljare men det var inte nog.

Rikdsagshuset i Berlin brändes ner och det gjorde också böcker som ansågs av Hitler vara skadliga. Koncentrationsläger upprättades. Judarna plågades på olika sätt av nazisterna som till exempel att de tvingade det tyska folket att bojkotta judiska affärer och att judar förbjöds från att vara statligt anställda. Alla partier i Tyskland förutom NSDAP förbjöds och ledarna för de andra partierna arresterades. Personer med ärftliga sjukdomar arresterades. Arbetslöshet blev olagligt. Demokratin avskaffades. Var det det här som NSDAPs väljare ville? Ville de över 4000 personerna som röstade på de i Northeim leva i ett sånt här land? Jag hoppas att de skäms för det de gjort. Hitler har nu tagit över makten och det finns inte någonting som man göra åt det. Jag har börjat isoleras i Northeim av nazisterna som gör det ganska uppenbart att de inte tycker om mig. Jag bryr mig inte. Jag kommer inte gå med nazisterna. Jag kommer kämpa emot till graven. Jag vet att jag är en av de få men jag är i alla fall inte helt ensam i detta avlånga land om att avsky nazisterna. Men vi måste bli fler om det ska finnas en chans att stoppa nazisterna, om det inte redan är för sent.