Han har avlägsnat demokratin i små steg

Maria Bruyker

1924-1929

Vi har äntligen flyttat ifrån skjulet! Det kändes helt omöjligt att flytta när det var hyperinflation men när den nya valutan infördes och USA lånade ut pengar till Tyskland tog det mindre än ett år för oss att spara ihop tillräckligt med pengar för att ha råd att flytta. Vi flyttade in till ett hus som låg väldigt nära torget i centrala Northeim. Huset hade varit en gammal affär som sålde koshermat men eftersom judarna, som ägde affären blivit trakasserade av de extremt antisemitiska i staden, var de väldigt angelägna om att flytta därifrån. De sålde huset till oss för ett hyggligt pris och vi flyttade in. Jakob föreslog att vi skulle avlägsna skylten som indikerade att det var kosheraffär; vi ville ju inte dra till oss judefientliga Northeimbor även om det var uppenbart att vi inte var judar.

För något år sedan hade Hitler blivit åtalad för högförräderi och dömdes till fem år fängelse. Jag blev förvånad när jag hörde han bara fick fem år efter att ha utfört något så dramatiskt som Ölkällarkuppen men han lyckades försvara sig genom att säga att than gjorde det för sitt fosterland och framstod då som en patriot. Domstolen trodde nog att de skulle bli ifrågasatta om de dömde en patriot till ett hårdare straff och därför han fick det mildaste straffet; nämligen fem år i fängelse. NSDAP förbjöds också. Nio månader senare cirkulerade det många rykten om att Hitler hade rymt men han hade visst blivit frisläppt.

När han var fängslad var han produktiv, han skrev en bok som heter Mein Kampf. Johannes Haffner trodde inte Voss bokhandel skulle sälja den men det gjorde den och jag köpte ett exemplar. Heinrich Voss blev munter när jag köpte den, jag grubblade lite över det men slutade sedan när jag läste Mein Kampf. För mig var boken motbjudande, ointressant och dåligt skriven så därför blev jag nästan chockad när jag fick reda på att Jakob spenderade sina kvällar med att läsa den om och om igen. Han hade blivit rejält uppläxad av Ursula när jag berättade om att han deltagit i en NSDAP-demostration men jag kanske inte borde ha blivit överraskad då jag visste innerst inne att han fortfarande höll med Hitler och hans ideologi.

De goda tiderna har tagit slut, börsen har kraschat och alla är oroade över pengar... igen. Min vän Moritz Kleinst, ägare av sockerraffinaderiet, har varit tvungen att avskeda mer än hälften av hans arbetare, inklusive Jakob som jobbade där, och han måste antagligen säga upp fler annars kommer han gå i konkurs. Det känns som om man har åkt tillbaka i tiden.

1930-1931

Jag hade rätt om Jakob. Han hade verkligen fallit för Nazisterna, jag anade det förut men nu var det klart. Några veckor efter att han blivit askedad rusade han ut och kom tillbaka med en brunskjorta, som var NSDAP:s uniform, och en svastika; deras symbol. Det var tydligt att Jakob hade slukat allt som det extremistiska partiet stod för. Han hängde alltid med bröderna Walter och resten av "dem".

När Northeims egna Stormavdelning startades, var Jakob en av de första som rekryterades, han gick runt i staden med sin nyfunna arroganta attityd och var hänsynslös när han spöade judar och kommunister. Efter ett tag trappades det upp och SA klådde upp personer som de misstänkte stödde någon av nazimens fiender. Det plågade mig att se honom komma tillbaka till huset med ett leende och blodstänk på hans skjorta samtidigt som han förbannade kapitalisterna som bodde i staden. Jag undrar hur Ursula kände sig; hon sa aldrig eller gjorde utan iakttog bara sin son med en uttryckslös min men jag tror hon var väldigt, väldigt besviken, hon hade inte uppfostrat honom att bli det monster han numera var.

Det har även varit ett val. Nästan en femtedel av alla Northeimbor röstade på NSDAP. Jag var mållös när jag fick höra det. Det första jag tänkte var att det hade varit ett valfusk men det stämde inte... så många hade faktist röstat på dem. Jag försökte tänka ut anledningar till varför de gjorde det. Kunde det vara för att borgmäster Eckhardt var nazist sedan två år tillbaka och att folk kände sig manade att rösta som han? Var det att folket höll med NSDAP:s ideologi och faktiskt trodde på allt de sa? Eller kunde det vara skräck för att bli förföljd SA om man inte röstade det parti som de ville att man skulle rösta på?

Jag hade tänkt rösta blankt men efter en hel del tänkade röstade jag på socialisterna. Jag gjorde det för att irritera Hitler, han tyckte säkert inte om när man röstade på en av hans mest konkurrenskraftiga motståndare.

1932

Hitler har varit här i Northeim och talat. Alla i staden stod på torget och lyssnade på honom. Han pratade om det man alltid hör hans anhängare prata om; patriotism och landets räddning, det kommunistiska hotet och kapitalisterna, arier och lebensraum. Jag kommer ihåg att jag kollade på personerna runtomkring mig. Jag tyckte verkligen synd om dem. Jag stannade inte kvar tills Hitler var klar utan smög därifrån när jag trodde att ingen skulle märka något, ingen gjorde det vad jag vet. De var antagligen för absorberade av vad Hitler sa för bry sig om sin omgivning eller mig.

1933

En ny rikskansler har tillträtt; Adolf Hitler. För många var det goda nyheter men för mig var det bara dåliga. Han har avlägsnat demokratin i små steg på ett sätt som gör att folket inte märker något. Det hela började med att någon tände eld på riksdagshuset, man anklagade en kommunist för det men jag tror inte riktigt på det eftersom bara några dagar efteråt tillträdde nya lagar in som gjorde det möjligt för Hitler att fängsla sina politiska motståndare. Senare förbjöds alla partier förutom NSDAP och därmed försvann också demokration. Jag tycker det är skrämmande att ingen ifrågasatte det men vad ska man göra när de styrande har upprättat koncentrationsläger för de som tror eller lever fel.

På sjukhuset fick vi i uppgift att sterilisera personer som bar på ärftliga sjukdomar, var handikappade eller av annan ras än arie. Hela veckan utfördes tvångssteriliseringar men jag var inte närvarande därför att jag låtsades vara sjuk. I två veckor satt jag och läste böcker som borde ha bränts på bål. Jakob hade kommit in i mitt rum och letat efter böcker som var "fel" men han hittade inga då jag hade bytt framsida på dem och han hade varit alldeles för upptagen för att titta på innandömet. Jag undrade om alla nazister var lika enfaldiga.