Det är dags för förändring i Tyskland

Urs Walter

Den 15 mars 1920

Jag hade nyss deltagit vid ett NSDAP möte. Syftet med detta möte var att vi skulle undersöka hur många nya medlemmar vi hade rekryterat till partiet. Mötet var inte nationellt och gällde enbart i Northeimområdet. Vi var drygt tio personer vilket var för mig en stor besvikelse. Detta gjorde att jag och mina fyra bröder utgjorde drygt 50% av NSDAP i Northeim området. Det kunde jag dra nytta av. Mina bröder var inga teoretiker, de var mer av den germanska atlettypen. I min tanke ville jag bli ordförande för NSDAP (NB) (Nationalsozialistische Deutsche Arbeitarpartei Northeim Bereich), med tanke på att det snart var ett internt val i partiet om vem om skulle leda NSDAP (NB). Men för att säkra min valseger var jag tvungen att rekrytera en medlem som säkert skulle kunna rösta på mig. Den medlemmen hette Hannes Lutze. Han var inte bara en god vän till mig utan också min ariska aktivist. Jag har minnen av att vi två slogs mot fem kommunister. Jag kan inte säga att vi spöade dem men dock gav vi dem ett intryck. Nämligen att vi NS aldrig ger upp. Efter mötet var slut började jag min jakt efter Hannes.

Efter några timmar hittade jag honom läsandes på sjukhuset. Mitt leende växte då jag såg att han läste Völkischer Beobachter. Jag satte mig vid sidan av hans säng och inledde en konversation. Hannes blev väldigt ivrig när jag förslog att han skulle gå med i NSDAP (NB) på villkoret att han skulle rösta på mig vid valet. Hannes frågade vad jag skulle göra för förändring. Jag sade att vi ska marschera på gatorna, döda kommunisterna och stena judarna. Hannes var nu fullt med mig.

Två dagar sen stod Hannes på kryckor sida vid sida med mig i NSDAPs (NB) högkvarter som låg i det lokala biblioteket p.g.a. vår nuvarande ordförande äger det. Idag skulle det röstas! Huvudkonkurrenterna var jag och biblioteksägaren. Så småningom hade alla elva medlemmar röstat... 

Vår partisekreterare har fått äran att läsa upp rösterna. Vid sluträkningen hade  jag fått 7 röster och biblioteks ägaren 4. Jag känner lyckan i mitt hjärta när jag kliver upp till talarstolen där partisekreteraren nyss stod. Mitt tacktal förvandlas snabbt fram till ett hattal mot alla landsförrädare och invandrare (judar). Jag påpekar att partiet måste expandera och att medlemmarna ska börja rekrytera i masstal. Vi måste beväpna oss för att försvara Tyskland till det yttersta! Jag avslutade talet med en nazist hälsning och skrek Sieg Heil tre gånger.

Det är dags för förändring i Tyskland...