De äter ur hans händer och tillber honom nästan som en gud

Johann Wieghardt

30 September 1924

Saker har blivit värre och det har blivit svårare att skaffa jobb. Just nu jobbar jag på ett bygge men får inte bra betalt. Jag ser fler och fler som blir arbetslösa och det verkar inte som om det kommer bli bättre. Saker måste ändras och det snabbt men jag vet inte vad. Jag vill att saker ska bli bättre men som det är nu klarar vi oss och det räcker för tillfället.

13 Mars 1928

Jag har ändrat åsikt om politik. Jag vill inte längre ha ett system som inte påverkar mig, för jag är inte nöjd med min situation. Situationen som vi har nu är otolererbar. Arbetslösheten är outhärdlig, den har gått upp mycket sedan jag senast skrev. Många jag känner är arbetslösa och mitt jobb har just tagit slut. Jag vet inte hur vi ska kunna leva vidare såhär. Dock tror jag inte att något kommunistiskt uppror kommer ske, men man kan aldrig vara säker. Jag vill ännu inte gå med i någon politisk rörelse men om jag måste välja skulle jag nog gå med i NSDAP. Än är det inte någon kris för jag har pengar sparade men de behövs när vi ska åka till Kiel. Min bror har ett år kvar i universitetet. Han studerar ekonomi vilket jag antar behövs om vi ska klara oss. Han har hittills hjälpt till mycket med att hålla våran ekonomi igång. Det är inget enkelt jobb då jag inte har haft ett jobb på ett par månader. Jag försöker att inte spendera för mycket men ibland går jag och Kleinst ut på en bar eller liknande. En väldigt trevlig man men med stora problem. Hans raffinaderi räddades av ett anonymt bidrag men hans ekonomi är lika dålig som många andras.

17 Augusti 1932

Hitler var och talade i Northeim  och nästan alla hade gått dit för att lyssna. Jag antar att hoppet om jobb är för stort för att folk inte ska lyssna. Underbar talare den där mannen, men det är något hos honom som jag inte gillar. Det är svårt att tänka på det när han pratar om Tysklands ära och storhet. Det diskuteras mycket om hans tal efter men jag hör bara positiv kritik. Jag tror inte någon vågar klaga med SA som går runt i sina uniformer. Jag tror att vad som skrämmer mig mest är Hitlers aggresivitet och inställning till hur landet ska styras. Om han tar makten undrar man hur det blir med det.. Om jag får gissa skulle jag säga att han blir en sträng ledare, han har SA och SS och han har redan börjat med en upprustning som bryter mot Versaille freden och även fast jag inte håller med om att villkoren för den är bra så finns det fortfarande en risk för straff från England och Frankrike. Arbetslösheten är värre än någonsin och vi har inte längre nog med pengar för att åka till Kiel och hälsa på mor. Vi borde ha nog om ca ett år men inget är säkert. Det kan gå nu när både min bror och jag jobbar.

7 Juni 1933

Hitler har valts till rikskansler och jag vill inte att han ska bli något mer. Hans väljare ökar bara och det vore ödesdigert om han fick 50% av rösterna. Det skulle göra att de kan föra igenom vad som helst, hur dumt det än är. Även om han har bra argument ser jag nu tydligt att det är något fel med den mannen. Hans parti har en väldigt konstig valkampanj då de lovar alla allt och på sättet jag ser det är det bara inte möjligt. De måste ha något annat i kikaren om de väljer att göra så här. Varför utlyser han annars nyval direkt när han blir rikskansler, han är desperat efter makt och det skrämmer mig. Det här är tecken på en diktator och jag förstår inte hur andra inte kan se det. De äter ur hans händer och tillber honom nästan som en gud som kommer frälsa oss. Det enda jag nu håller med om är att saker måste ändras, men inte på sättet han anser vara rätt. Jag vågar dock inte säga något rakt ut och det är få andra som gör det då de genast slås ner av SA. Arbetslösheten är hemsk men den är inte hemsk nog för att vi ska rösta på en galning. Jag ser folk som tex Hannes Lutze eller Tannberg som har gått med i SS och Urs Walter som leder en grupp SA. Det är löjligt vad som håller på att hända. Jag kanske bara är paranoid som tänker såhär men om man tittar på helhetsbilden står det ganska klart att det kan bli en katastrof. Om en månad ska jag och min bror till våran mor i Kiel. Vi har nästan samlat ihop nog med pengar och vi har skickat brev för att säga att vi ska komma . Vi har fått svar att vår mor mår bra men att vi borde skynda oss på då hon är gammal och kanske inte har så långt kvar.

16 Juli 1933

Jag sitter nu i en bil påväg ifrån Kiel. Vi var och hälsade på mor och såg att hon mådde bra men hon säger själv att hon inte orkar längre. Det tynger mig att hon sade det men jag kan inte  sluta kämpa nu. Min bror valde att stanna kvar hos henne ett tag till men själv måste jag tillbaks till Northeim för att jobba då vi nästan har slut på pengar. Hade tänkt se om jag kan få något extra jobb i staden men jag tvivlar.