Båda sidor hade börjat ropa förbannelser

Maria Bruyker 
11 oktober 1923

Har blivit så fruktansvärt trött på Weimarrepubliken. De har skapat denna inflation som gjorde fyra års besparingar för ett nytt hus helt värdelösa. Var de verkligen tvungna att trycka upp nya sedlar för ge protestanterna i Ruhr lön? Antagligen, annars skulle väl befolkningen inte bibehålla det passiva motståndet mot de franska och belgiska trupperna. Men om de inte hade gjort det hade Ursula, Jakob och jag bott någon annanstans med mer utrymme.

Jag känner mig sviken av regeringen för en annan anledning med; jag har hört många rykten om att de förrådde oss under kriget för sin egen vinning. Jag önskar att någon skulle störta dem och återupprätta kejsaren då det var bättre när han ledde landet.

Folk klagar om att allt är judarnas och kommunisternas fel men jag kan bara hålla med om att det är de sistnämndas fel. Känner en jude som heter Daniel och det är inget fel på honom eller hans familj. Han passar in perfekt i Northeim både när det gäller utseende och personlighet. Detsamma gäller många judar i staden. Det enda som skiljer dem åt från oss andra är deras seder och tro.

Kommunisterna är det fel på. De vill att alla ska äga allt tillsammans och att man ska få efter behov. Det låter helt vansinnigt! Hur hade de tänkt att det skulle gå till? Det kommer aldrig att fungera då några, exempelvis de styrande, säkerligen kommer att utnyttja systemet och kräva mer mat och pengar men ändå så fortsätter de. Till på köpet så försöker de sprida kommunismen till resten av Europa, vilket bara ökar fientligheten mot dem.

Jag har jobbat lite på bondgårdar och åkrar den senaste tiden för att tjäna pengar men blev avskedad för ungefär två veckor sedan för att bönderna inte hade råd att betala lön. Ska skaffa ett jobb inne i Northeim om någon vecka.

1 november 1923

Jag har spenderat mer än en vecka på att leta efter jobb och det har varit helt meningslöst eftersom jag fortfarande är arbetslös. Har sprungit kors och tvärs mellan affärer men finns ingen tjänst man kan få. Hur ska jag kunna betala för bröd som numera kostar tre miljader mark om jag inte har ett jobb?

Jag fick iallafall bröd när jag besökte Wenkel und Lewald. Det var en lång, lång kö utanför bageriet. De flesta var inte kunder utan arbetsökande, precis som mig. När det var min tur att fråga så skakade Heinrich och Theodor bara på huvudet, det var väldigt uppenbart att de gärna hade gett några småjobb men de kunde inte eftersom de skulle gå i konkurs då. Heinrich började plötsligt le och la bröd fram bröd på bordet. Jag iakktog honom noga samtidigt som han mimade "varsågod". Jag nickade ett tack och stoppade sedan brödet i jackan.

När jag gick ut fick jag nästan en hjärtattack. En grupp nationalsocialister stod och demonstrerade. Jag kände igen de flesta stod och skrek men det som chockerade mig mest var Jakob som stod mitt bland dem. Han hade lovat Ursula att inte skulle ta efter bröderna Walter med att demonstrera men ändå stod han där och uttryckte sitt hat mot judar, kommunister och politikerna som styrde landet.

Några ögonblick senare dök kommunister upp och jag kände på mig att det skulle bli blodigt. Jag försökte tänka ut ett sätt att lura Jakob ur gruppen men jag kunde inte komma på något. Båda sidor hade börjat ropa förbannelser och alla försökte trycka undan personer som stod framför dem ur den egna gruppen för att stå i fronten, vilket gynnade mig då Jakob blev knuffad till utkanten. När han väl var där rusade jag fram och praktiskt taget släpade honom till skjulet. Det var lättare än jag trodde; kanske för att ursinnet jag kände gjorde mig starkare.

13 november 1923

Jag har fått ett jobb! Olyckligtvis är det inte ett jobb där jag får använda mina författaregenskaper men ändock får jag hjälpa folk; jag har blivit en sjuksköterska. Det var tack vare Ursula. Hon lyckades övertala hennes chefter att anställa mig eftersom jag inte behövde utbilda mig då jag i princip hade gjort det i nio år(igen, tack vare Ursula).

När jag hade rast hörde jag två sjuksköterskor prata om en man vid namn Adolf Hitler som var partiledare för NSDAP. Han var en utomordentlig talare som verkade kunna få vem som helst med på hans sida. Hitler skyllde allt som hade hänt under kriget på judarna, kommunisterna och den orättvisa Versaillesfreden.

Men han var visst också galen eftersom när Bayerska regeringen var i ölkällaren Bürgerbräukeller och höll tal rusade Hitler in och avfyrade ett skott och skrek något om att han skulle skapa en ny regering och styra den. Dagen efter marscherade han med tretusen SA-anhängare mot krigsdepartementet men de kom inte fram för soldater stoppade dem och de började skjuta mot varandra. Hitler flydde men han greps för någon dag sedan och blev anklagad för landsförräderi.

Jag tycker det är bra att någon försöker förändra Tyskland och förbättra landet men Hitlers ideologi känns inte rätt på något sätt. Jag har ingenting emot att den är fientlig mot kommunismen men jag stör mig oerhört mycket mot det antisemitiska i NSDAP jag alltid tänker på Daniel och på faktumet att han är precis som oss andra tyskar, med undantag för att han är jude men det märker man ju knappt.