Att man kan älska sitt land så mycket är fascinerande

Hazel Bader

22 september 1923

Inflationen börjar dra igång ordentligt nu. Vilket är inget positivt i min situation, priserna på mat bara stiger och stiger. Här om dagen när min mor var på väg hem och tänkte köpa en limpa så kostade den hela 35000 riksmark. Riksmarken tappar sitt värde efter varje dag som går. Livet är inte det bästa just nu. Men det kommer alltid bättre tider. Efter regn kommer solsken brukar man säga. Hoppas att det är så nu när det gäller Tyskland och det Tyska folket.

Sist jag skrev så var studerade jag till sjuksköterska. Nu 5 år senare så har jag klarat min utbildning och söker jobb. Eftersom att det är svåra tider för hela landet så är det inte många som vill anställa folk. Vilket är väldigt synd tror att det kan bli bättre om man får folk att börja arbeta så att de tjärnar pengar och då kan dom köpa mat och sånt också. Då tjärnar ju affärerna på det också. Men nu är det som det är och det är ingenting jag som sjuksköterska kan ändra på.

Oavsett vad som händer i vårat älskade land kommer jag alltid så det troget.

27 september 1923

Vår rikskansler, Gustav Streesemann, avslutade igår det passiva motståndet mot fransmännen i Ruhrområdet. Människorna här i Northeim pratar mycket om vad som händer i landet just nu, inflationen och den politiska ostabiliteten i Tyskland.

Jag har hört folk prata om Adolf Hitler och hans parti. Jag gillar vad Hitler har att säga, Tyskland ska vara renblodigt, dvs bara tyskar alla andra har ingenting att göra här enligt mig. Det kan låt väldigt grovt, men dom har ju ett eget land, vad ska dom då göra här?

1 november 1923

Det var slagsmål utanför Lehmanns järnaffär idag. Jag och min syster var på en promenad genom staden. Det var slagsmål mellan en grupp demonstrerande nationalister och mot demonstranter. Jag och Heidi stannade upp och tittade. Heidi förstod inte varför de gjorde så, enligt henne så löser våld ingenting. Men om det här är det enda sättet för politikerna att se oss medborgare så är det lämpligt tycker jag.

Sen har alla rätt att lyttra sin åsikt men det finns bara en som vinner i slut ändan.

　

12 november 1923

Jag och min familj satt hemma och åt lite, när mor sa att det hade hänt massa drama i München och att Hitler var inbladad. Han hade blivit arresterad men för vad hade mor inte hört. Det var troligtvis ett långt fängelsestraff som väntade Hitler. Vilket tyngde ner mig, för att jag kände att med honom skulle Tyskland haft en framtid men det är ingenting jag säger högt till någon i min familj eftersom att de fortfarande sörjer våran far, vilket jag också självklart gör men jag ser upp till honom på ett annat sätt om min syster. Hon ser honom mer som en väldigt stark fadersfigur som gjorde allt för sin familj. I mina ögon var han en helt annan man, en man som vågade stå upp för sitt land. Till och med dö för det. Det är kärlek. Att man kan älska sitt land så mycket är fascinerande.

Vart jag än flyttar, gör eller inte gör kommer jag alltid vara Tyskland troget.